Ångesten är väldigt mycket att inte veta

Hej bup. Jag är en 15-årig tjej som tänker väldigt mycket. Jag vet inte vem jag ska vända mig till. Men det skulle va skönt att få ett bra svar från er. Jag är väldigt orolig. Jag är jätte rädd för döden. Jag ränker ofta på om det finns nån själ eller om det finns nån Gud. Men jag tror inte det och det ger mig ångest. Jag önskar att det fanns en plats där alla döda släktingar kom och mötte upp mig när jag dör. Men det låter helt orimligt. Att allt bara tar slut ger mig en sån kraftig ångest. Jag har precis börjat hos en sjukgymnast för mina spänningar i huvud, nacke och käkar. Men har hela tiden sagt att det inte är spänningar, att det är en sjukdom. Jag tycker det låter som att jag bara inbillar mig. Men ibland kan jag va helt övertygad om att jag är så sjuk att jag kommer dö. Har ofta ont i huvudet. Och har ett konstant tryck i huvudet. Trycket känns ungefär om att man hängt upp och ner länge. Det är väldigt obehagligt. Jag går inte skolan sen ett och ett halvt år tillbaka. Det ger mig också ångest. Att inte veta hur jag ska klara av att börja igen. Ångesten är väldigt mycket att inte veta. Att leva i tvivel tror jag. Har också stort behov av kontroll. Har svårt och somna pågrund av att man måste släppa kontrollen. Just nu har jag ont i bröstet och oroar mig för det. Har tjatat på mamma att vi ska gå och undersöka mig hos en läkare. Vi gjorde de för en månad sen. Jag sa att jag trodde jag har hjärntumör. Han ville att jag skulle följa hans finger för o kolla synen antar jag. Och han lyssnade på hjärtat, lungorna och kollade blodtrycket. Allt var bra. Men tror fortfarande att jag är sjuk. Tänker "han kanske inte är tillräckligt utbildad" osv. Nu har jag bett mamma att ta mig till doktorn igen för o ta blodprov. Tycker så synd om mamma att hon ska behöva leva med mig. Jag gråter ofta när jag tänker på henne. Hon är så underbar och fin. Och jag visar sällan min tacksamhet och känner mig inte tillräcklig. Nu när jag börjat sjukgymnasten är jag rädd att hjärtat mår dåligt av träning. Så är det hela tiden. Vågar inte äta socker pågrund av att jag kanske får diabetes, vägar inte ta i handtag för jag kan bli smittad av nån läskig sjukdom. Jag går hos bup förresten. Hade förat mellanvården i februari 2015, sen slutade de i höstas då fixk jag en behandlare som ville spela in våra samtal pågrund av att hon pluggade. Jag sa först att de va okej, men sen började jag noja över att de som hon spelar upp bander för kanske jag känner eller är nån mamma till nån i mi. klass. jag berättade de och då sa hon upp alla tider. det gick några månader tills jag fick en ny kontakt. alltså jag har varit utan både tabletter, stöd från bup och skola. det kändes förjävligt. Nu i maj fick jag en ny mellanvård. Men vi har ingen personkemi. Jag orkar inte mer. Vill inte dö och vill inte leva. Och jag vill inte besvära människor. Vad ska jag göra?? Snälla hjälp mig! 

Anonym

BUP svarar:

 


Hej, jag tycker att du formulerar ditt dilemma på ett så bra sätt att jag tog det till rubrik. För att försöka ge dig svar på några av dina frågor tror jag att en aspekt på problemet är att du inte har någon skola att gå till. De blir mycket tid att grubbla på när man inte har något speciellt att göra på dagarna och heller inte kompisar att var med. Dessutom ger ju frånvaro av skola dig problem i sig då det oroar dig. Jag tror att mycket skulle vara vunnet om du hade ordnad skolgång. Inte främst för att lära, mer för att ha något bra att göra på dagarna.

När det gäller den här typen av ständig oro du beskriver tror jag att du behöver vänja dig vid att livet består av ett visst mått av osäkerhet, många gånger en stor mängd osäkerhet. Det här går inte att skydda sig mot allt, endast att vänja sig vid att det är så. Vissa saker kan man göra en bedömning ifall det är rimliga risker man tar eller inte, andra saker har man ingen möjlighet att skydda sig mot. Om man går omkring och oroar sig för att blixten skall slå ner, påverkar oron inte blixten. Möjligen kan man skaffa en åskledare men hur många sådan behöver man för att känna sig trygg? Problemet blir många gånger att de åtgärder man vidtar för att försäkra sig mot otryggheten gör oron värre. Hur många läkare måste man fråga för att känna sig tillräckligt trygg? Hur skall man veta att doktorn verkligen kan sin sak och gör rätt bedömningar?  Det kan till och med lägga till besvär som i ditt fall: dåligt mående för att du är till besvär för andra.

Tråkigt att det fungerar dåligt med din BUP kontakt. Men ge inte upp. Det går att prata om till och med det. Berätta hur du känner, antingen ordnar mottagningen någon annan eller i bästa fall kanske du och din behandlares kontakt fördjupas och blir bra.

Önskar dig lycka till.                  

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta