Familjen accepterar inte att jag är transkille

Hej BUP!

Jag är en transkille som är ganska trött på mina föräldrar. Jag är 16 år och kom ut som trans när jag var 12 år, men nästan ingenting har förändrats sen dess. Hälften av min familj använder rätt pronomen och rätt namn, men bara om de vet att jag är i närheten. Varje gång jag rättar dem blir de irriterade och säger att jag är tjatig, så har halvt gett upp att säga till dem, och då tror de förstås att jag inte bryr mig vilket ger dem orsak att fortsätta.

Jag tror att min mamma skäms över att jag är trans då jag bett henne säga att mitt namn är Charlie och jag är en pojke, istället för att använda mitt födelsenamn när hon pratar om mig med sina vänner.

Ända sen jag kom ut som trans har jag gjort 5 misslyckade självmordsbesök och skadat mig väldigt mycket utan stopp på grund av att transfobin aldrig saktar ner och att jag aldrig får hjälp. Trots att mamma vet om det så blir det aldrig nån skillnad – hon skickar inte ens mig till en psykolog efter varje besök. Hon tycker att jag varit där för mycket, och det är som om hon är rädd att SOC ska ta mig ifrån henne.

Vad jag vill få sagt är att jag inte vet vad jag ska göra för att folk faktiskt ska uppmärksamma faktumet att jag är trans och mår dåligt, men har ingen aning om hur för det känns som jag försökt allt redan.

Plus det skulle vara rätt bra om jag fick hjälp. En självmordsbenägen pojke som har det svårt i skolan och med familjen borde väl det?

Charlie

BUP svarar:

Hej Charlie,

Så bra att du skriver, du är verkligen inte ensam i att undra hur man kan få andra med på att man byter könsidentitet. Eftersom du hamnar i konflikt och mår så dåligt så behöver du absolut få hjälp. Till att börja med behöver din familj och vuxna i skolan få ordentlig och tydlig information.  

Det finns en sak som jag inte förstår från ditt brev.  Du har gjort flera självmordsförsök och skadat dig själv, då har du väl haft, eller har, kontakt med BUP eller liknande? Har kontakten med tidigare vård handlat om din transsituation? I början brukar många vara osäkra på vilka de är och behöver prata om det. Tycker din mamma inte att du ska gå tillbaka dit? Om din mamma skäms så behöver dina föräldrar få saklig och tillförlitlig information om hur det ligger till. Det kan dom få på olika sätt, det finns mycket på webben (RFSL har flera olika grupper om detta, bl.a. just ungdom) men bäst brukar vara att öppet kunna prata om situationen med en erfaren behandlare.

Därför tycker jag att du/ni ska söka hjälp på BUP. Då får du tillfälle att berätta om din situation (ett första eget besök för ungdom är helt OK) och dina föräldrar kan sedan komma med i samtal som verkligen berör er alla tre, och sedan resten av familjen. En annan verksamhet som också är bra på transfrågor är Ungdomsmottagningen där du bor. Med dom kan du ha en helt egen kontakt utan föräldrar. Du skriver inget om kompisars reaktioner men dom är också en viktig del av lösningen på situationen.

Din familj och andra behöver självklart acceptera dig som den du känner dig som. Och använda det namn som du valt. Att bli accepterad som HBTQ-person kan tyvärr fortfarande vara mycket svårt. Det är modigt av alla som faktiskt vågar stå upp för sig själva.

 Hoppas du orkar fortsätta med det!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta