Vet inte vad jag vill, bara inte såhär!

Jag har adhd med autistiska drag. Jag bor hos min mamma och hennes man, men aldrig hos min pappa för att han är alkolist och har en "ny" familj. Jag och min mamma bråkar otroligt mycket, det ligger nästan alltid en irritation i luften mellan oss och våra bråk blir ibland riktigt extrema. Då skriker vi båda hysteriskt på varandra  och jag får väldigt svårt att kontrollera mig och får otrolig ångest, jag börjar också gråta så jag skakar, nästan maniskt. Då vet jag inte var jag ska ta vägen och försöker nästan krypa ut mitt eget skinn. Jag kan inte hantera det. En gång bråkade vi och jag öppnade fönstret. Då fick min mamma för sig att jag tänkte ta livet av mig och ringde polisen. I telefonen skrek hon att jag tänkte ta livet av mig och att hon var rädd att jag skulle skade henne. polisen kom och dom fick ett flertal gånger be min mamma att vara tyst och lyssna på mig. Men dom insåg ganska snabbt att jag inte skulle ta livet av mig eller skada min mamma och gick. Jag har även alltid haft det väldigt svårt i skolan och går nu i ettan på gymnasiet på ett internat långt hemmifrån vilket jag tycker är skönt. Men jag hänger inte alls med i undervisningen och har inte gjort det på mina tidigare 9 skolor heller. Jag ligger ett år efter i skolan och har redan gått om en gång och vet inte hur jag ska ta tag i berget av läxor. Jag förknippar skolan med sjuk ångest och jag är konstant orolig och kan inte känna någon glädje i skolan och skolkar ofta. Jag har gått på möten i skolan angående mina studieresultat och min frånvaro men det har inte lett någonstans. Jag har sån fruktansvärd ångest över skolan och framtiden och undrar ofta om jag kommer att bli något alls. Jag har vid enstaka tillfällen skurit mig. Men det har slutat med att mamma sett mina ärr. Skrikigt att hon ska ta mig till psyket och där ska hon visa min ärr för personalen och dom kommer att lägga in mig direkt, och hela

mitt liv kommer att vara förstört. Hon har ofta ibland när vi har bråkat i bilen tvärvänt och kört till soc eller psyk och hotat att lämna mig där. Jag tänker på att ta mitt liv och ser ofta bilder i huvet hur jag skulle göra det. Men jag skulle ALDRIG göra det! När jag tänker så så är det mer som en trygghet. sjukt. Men jag är inte ett psykfall! Idag var jag och hos läkaren med min mamma och då ville hon prata ensam med mig. Då talade jag om allt. Hon skrev direkt en kallelse till bup och ville kalla in socialtjänsten. Jag frågade om hon verkligen måste göra det. Men hon sa att efter det jag sagt så var hon tvungen. Sen pratade hon ensam mamma. När jag kom ut ur rummet så var jag otroligt lättad men rädd för vad som skulle hända sen. När mamma och jag kom ut så blev hon arg och sa att jag terroriserar henne och att hon inte orkar med mig mer och massa mer som jag inte orkar ta upp nu. Det blev kaos. När vi var nästan hemma så vände hon och körde tillbaka till läkaren. Hon gick sen upp och sa att hon inte tänkte vara med på det här och att läkaren skulle ringa henne innan hon gjorde något alls. Jag grät och ville följa med men hon fick mig att sitta kvar. Det känns som om jag inte har en enda plats där jag känner mig trygg och vill bara försvinna, jag vantrivs med hela min tillvaro och oroar mig för allt. Nu under kvällen så har mamma sagt att vi bara har vanliga mamma dotter problem och att jag överdriver. Jag älskar min mamma och hon är en jätte bra person men hon säger att hon inte orkar med mig eller soc. Jag vet inte vad jag ska göra längre och ångesten försvinner alldrig. Jag vet inte vad jag vill, jag vet bara att jag inte vill ha det såhär!

Iggy

BUP svarar:

Hej Iggy!

Tack för ditt fina brev. Det framgår väldigt tydligt att du har en helt oacceptabel situation. Det var starkt av dig att du berättade allt för läkaren. Hon gjorde alldeles rätt som ville koppla in BUP och socialtjänsten. Hoppas att hon fullföljde det.

Du beskriver din mamma som en jättebra person som du älskar och som vill att ni ska ha en vanlig mamma-dotter-relation. Det låter hoppfullt, men ni är långt ifrån en sådan relation just nu. Det behövs mycket hjälp på vägen att komma dit.

Men ni kan få bra hjälp och du behöver stöd i att hitta en plats att bo på och känna dig trygg där. Kan du känna dig trygg under den tid du är i skolan? Finns det någon där som du litar på och kan berätta för? Mentor, kurator, skolsköterska …? Det är viktigt att du får hjälp och att din mamma inte begränsar kontakterna och hjälpen du behöver.

Du kan också själv kontakta BUP, även om du är nära vår övre åldersgräns. BUP kommer inte hinna hjälpa dig och din mamma igenom en så lång process som ni förmodligen behöver. Men kan hjälpa till att sätta i gång hjälp så att du slipper att ha det såhär.

Du kan formulera dig väldigt bra och du kommer ha bra hjälp av det när du ska förklara och beskriva för andra hur du mår och har det i övrigt.

Jag hoppas du slipper vänta länge på förändring och hjälp! Varmt lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta