Har jag ångeststörning?

Hej! 

Jag har alltid varit en orolig person, men aldrig tagit det på allvar. Jag kommer cirka en gång i månaden in svackor då jag börjar känna ett tryck över bröstet, en molnande känsla, känner mig distanserad från andra människor och fungerar inte normalt (kan inte ta skämt/prata normalt) utan blir väldigt inne i känslan liksom. Ofta går det över av sig själv. 

De senaste två månaderna har jag rest runt i Asien med tre kompisar och plötsligt har mina svackor blivit tydliga. Varje månad går jag in i svackan jag beskrev och det slutar alltid med att jag gråter handlöst, skakar, får hjärtklappning och det känns som att oroskänslan exploderar liksom. Det är samma visa varje gång. Jag känner mig ofta klaustrofobisk under dessa svackor då de ofta uppkommer utan rimlig anledning och att jag inte känner mig som mig själv (detta beskriver även min bästa kompis som är med på resan, att jag inte är mig själv och att hon märker direkt när jag kommer in i "svackan") jag känner starkt när den kommer och kan ofta förutspå händelseförloppet innan. 

Jag får ofta höra att jag ses som en väldigt glad person som ler mycket och jag känner mig ofta glad när jag inte är i svackorna. 

Jag har alltid varit väldigt orolig över hur jag uppfattas som person och klandrar alltid mig själv. Jag har märkt att jag alltid gör U-svängar, när jag ex. får en dryg kommentar av någon så tänker jag att det är för att jag är jobbig / eller liknande men aldrig att det faktiskt kan vara den andra personen som är dryg, hur folk behandlar mig grundar sig enligt mig hos mig själv. Jag kan till och med få dessa känslor av att jag gjort fel med mina bästa kompisar som jag vet älskar mig. Har haft oro ända sedan jag var cirka 7 år över hur jag uppfattas och var väldigt orolig över exemplevis mina föräldrar när jag var ung, det gick så långt att min mamma ville att jag skulle gå till en psykolog.

Mina resekompisar som dessutom är några av mina absolut närmaste kompisar har självklart märkt mina svackor (känslocykler) och en av mina kompisar tycker att jag borde gå och prata med någon. Jag som aldrig tagit dessa känslor på allvar har därför en fråga : är detta normalt? Borde jag kanske prata med någon? kan det vara någon form av ångeststörning jag lider av? Ska man må såhär? 

Kram :) 

ångest?

BUP svarar:

Hej Ångest!

Så jobbigt för dig att åka jojo upp och ned. Du beskriver det som regelbundet varje månad - har du funderat på om det kan hänga ihop med din menscykel (så kallat ”pms” premenstruellt syndrom)? Det behöver det inte alls göra, men det kan påverka en psykiskt.

Samtidigt beskriver du dig som en orolig person och att du har lätt att tolka negativa beteenden hos andra som utlösta av dig själv.
Det är bra att kunna ”se sig själv utifrån”, alltså hur man själv bidrar till ett socialt samspel. Men om du alltid hamnar i att du själv gjort något fel, så blir det snarare så att du övertolkar och det bidrar till låg självkänsla.
Du behöver få hjälp med det.

Dina starka ångestattacker är förstås plågsamma och du har fått råd att söka hjälp för dom. Ja, det tycker jag också att du ska göra. Du uppfattas som en i grunden glad person och du ska verkligen inte behöva ha såna svackor.

Jag föreslår att du vänder dig till ungdomsmottagningen där du bor. Där kan du få stöd via samtal och man känner också väl till pms - ifall det skulle finnas något samband.

Du har många goda stunder - använd dom för att söka bra stöd för dina svårigheter.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta