Min mamma är psykiskt sjuk

Vet inte riktigt varför jag skriver men känner mig så förvirrad. Överlag så lever jag ett bra liv, har en familj som jag älskar och som älskar mig. Har många vänner, och skulle nog anser vara ganska populär. Jag är  en fungerande  person, skolan går bra och får bra betyg, jag tränar då och då... ja du kanske förstår. Men det finns vissa grejer i mitt liv som får mig att fundera på om jag behöver hjälp, eller skulle behöva prata om med någon.

Till att börja med så är min mamma psykiskt  sjuk vilket påverkar mig en del. Jag bor inte med henne men det går ju ut över en i alla fall. Hon är alkoholist, anorektiker och har antagligen GAD, eller det är vad jag tror iaf. Detta får hon ingen hjälp för då hon inte vill se att hon är sjuk. Hennes ätstörning har genom åren gått ut på mig och skapat en ätstörning hos mig också. Min ätstörning kommer och går, och ser väldigt olika ut då. Det kan handla om att spy upp mat, söka tröst i för mycket mat eller inte äta på en vecka.

Dessutom har jag ett självskadebeteende, jag skär mig när livet blir för tufft, detta har jag dock slutat med på den senaste tiden..

Allt detta har jag levt med ett par år men det som börjar oroa mig är att jag på senare tiden tar stora risker i mitt liv. Jag dricker för mycket alkohol, följer med mycket äldre (ibland kriminella) män hem och tar droger och har sex. Ofta känner jag mig väldigt äcklad av mig efteråt. 

Har jag en psykiskt störning?? Vad är felet med mig? Varför kan jag inte vara nöjd med livet som alla andra. Och min sista fråga är väl typ skulle jag få hjälp om jag kom till er? Skulle mina föräldrar behöva veta om det??

Tack på förhand

Förvirrad tjej

BUP svarar:

Hej!

Så starkt av dig att skriva till oss mitt i ditt förvirrade liv. För du har det verkligen komplicerat runt dig, och beskriver egna själv känslor och handlingar som du inte har någon anledning att känna dig nöjd med. Men du är insiktsfull och du kopplar din situation till din mammas mående.

Så på den viktigaste frågan vill jag svara: Ja, du behöver hjälp.  

Du verkar vara en stark person som har klarat att sluta skära dig, men du behöver hjälp på fler områden så att du kan sluta vara självdestruktiv. När en så nära och viktig person som ens mamma mår dåligt så påverkar det förstås hur man själv mår. Och det uppstår förstås frågor av olika slag. De frågorna tycker jag att du ska prata med en professionell person om. Det är absolut befogat.

På BUP är du välkommen med dina svårigheter, men du är ganska nära vår övre åldersgräns, och jag tror du kan behöva samtalsstöd under en längre tid.

Men du kan få samtalshjälp på ungdomsmottagningen (övre gräns 25 år) där du bor. Där behöver dina föräldrar inte veta om din kontakt. Vuxenpsykiatrin är också en möjlighet, men först efter du fyllt 18 och jag tycker inte du ska vänta.

Det finns ett par sajter som kan vara bra att besöka:

Tjejzonen (där man kan prata om det som känns viktigt och svårt) och

Kuling (bl.a. för barn och ungdomar med psykiskt sjuka föräldrar).

Jag bifogar en av våra artiklar som handlar om självskadebeteende och vad som kan ligga bakom. 

Du har visat egen styrka och att det finns bra förutsättningar i din omgivning. Du skulle kunna ta hand om dig själv bättre. Dröj inte med att söka samtalshjälp.

Varmt lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta