Borde jag ta kontakt med någon?

Hej jag är en tjej på 14 år. Under hela mellanstadiet så har jag varit ensam och har haft i princip inga kompisar. För ett år sedan så började jag må dåligt över detta och försökte få kompisar. Jag ansträngde mig genom att försöka vara med i samtal i skolan och fråga om de ville vara efter skolan. Men så fick jag höra av en att en kompis hade snackat skit om mig bakom ryggen och det hade pågått ett tag. Det blev droppen för mig och jag stängde av helt. Jag slutade att försöka att delta i samtal på rasten och log bara när lärare gick förbi för att de inte skulle misstänka något.

Jag hade utvecklingssamtal och det kom upp och jag fick prata med hon som pratat skit om mig och vi blev kompisar igen. Jag började må bättre med mådde fortfarande dåligt. Så i höstas insåg jag att inget hade hjälpt, hade inga kompisar och mådde allmänt dåligt. Fick går till kuratorn och det slutade att jag fick börja i en klass högre i hopp om att jag skulle få kompisar. Jag har nu kompisar men jag mår fortfarande dåligt och har panikångest. Senast igår så skulle vi ha talsamtal på svenskan och jag gick en panikattack och det var en av de jobbigaste jag haft hittills. Jag har inte pratat med mina föräldrar panikångesten och det blir bara jobbigare ju längre tid det går att ta upp det .

Hur ska jag ta upp det med mina föräldrar på bästa sätt?

Borde jag ta kontakt med någon o prata med?

Och sist så ibland när jag är ute och går och en bil kör förbi så kan jag tänka att det är så lätt att ta livet av sig, bara att hoppa ut framför bilen. Det här gör mig rädd att jag någon dag kanske får för mig att göra det av någon anledning, det gör mig ännu räddare då jag faktiskt inte vill dö. 

Tack på förhand!

Orolig

BUP svarar:

Hej!

På din beskrivning förstår jag det som att du förut trivts ganska bra med att vara själv, men för ett år sedan börjat längta efter kompisar. Du började målmedvetet att kämpa med att få det och trots bakslag har du idag kompisar. Det är starkt gjort och visar att du har goda resurser och är handlingskraftig.

Du har nu börjat få panikångest och det ställer till det för dig i skolan, vet inte om det drabbar dig mest just i sociala situationer eller om det kommer även vid andra tillfällen? Men, det finns bra hjälp att få och jag tycker att du ska ta kontakt med någon, till exempel på BUP- mottagning.

Om du har kontakt med skolkuratorn kan det vara bra att börja med att kontakta hen och resonera om vad du skulle behöva för hjälp och hur du ska göra. 

Med dina föräldrar tänker jag att det finns två alternativ:
Om du vill gå till skolkuratorn först, så kan ni prata med dina föräldrar tillsammans.

Om du vill börja med dina föräldrar, så tänker jag att du ska välja en tid på dagen när de inte har bråttom. Säg att du skulle vilja ha hjälp med en sak och berätta sedan att du mår dåligt och får ångestattacker och att du skulle vilja att de hjälper dig att söka hjälp för det. De kan då ringa till BUP och få en tid och kanske också stötta dig på andra sätt.

Det är ju inte nödvändigt att berätta allt  på en gång. Om du väl har börjat berätta, så brukar det leda till att man fortsätter att prata med varandra och kan ta upp mer av det man går och tänker på.

När det gäller tankarna på att hoppa ut framför en bil, så tänker jag att du så småningom ska berätta det för den du träffar på BUP. Det är väldigt många som får tanken om hur lätt det det vore, men om man - som du - inte vill dö, brukar det stanna vid att "leka med tanken".
Men, att formulera sina tankar tillsammans med någon kan fungera lite som en vaccination och man får då också själv bättre koll på hur allvarliga tankarna är.

Hoppas att du söker hjälp snart, för det finns bra behandlingsmetoder för panikångest att prova.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta