Jag har hållt allt inne och jag orkade inte längre.

Jag har mått dålig för ett tag och har skärt mig själv. Detta började runt 7 månader sen. Jag har skaffat hjälp och jag går till bup för att prata med en psykolog. Min psykolog sluta och jag vet inte vad jag ska göra. Jag var så van att prata med den personen och jag vill inte prata med någon annan. Jag behövde vänta för att få en ny psykolog och jag har väntat i ungefär 2 veckor nu utan att prata med någon. Jag har hållt allt inne och jag orkade inte längre. Jag började skära mig själv mer ofta en vad jag brukar. Förut var det kanske 1-3 gånger per vecka. Men nu gör jag det varje dag. Igår skärde jag djupt. Jag har aldrig skärt så djupt förut. Jag vet inte om jag behöver sy eller inte. Tänk om det blir infekterad? Jag skulle aldrig våga att gå upp till någon och säga de här. Jag gillar inte att folk jag känner ska veta om mina känslor och vad jag gör.  De förstår inte. De säger bara "sluta skär det är dåligt" eller " du kan inte ha några vassa saker omkring dig längre". Min mamma går alltid in i mitt rum och kollar för rakblad eller blodiga papper. Jag är trött på att alla ska säga att jag inte får skära. Det är ju min kropp. Kan inte jag få göra vad jag vill med den? Det är mina armar, mina ben och jag skär vart jag vill. Aja huvud saken jag ville verkligen få svar på var min djupa skärsår. Om jag kanske behöver sy eller inte? Den kanske blir infekterad? Jag kan se vitt i skärsåret och det ser ut som några bucklor är i min arm? Juste och det är inte bara ett djupes skärsår utan tre. Behöver jag sy alla? Jag vet inte vad jag ska göra.... Eller överdriver jag bara? Tänk om mina skärsår inte ens är dåliga jag kommer bara slösa på andras tid. Det känns som jag inte ens har ett problem eller jag vill inte erkänna det till mig själv. Jag vägrar tror att skära sig själv är dåligt. Varför ska det vara dåligt att försöka göra så man mår bättre ? Är jag ens deprimerad? Folk har väl större problem än mig. Det finns folk som har anorexia dem behöver ju hjälp dem behöver stöd. Mitt problem är inte lika seriös. Det är inte värt att bry sig om en sån liten grej... Eller är det?

BUP svarar:

Hej!

Det är klart att du ska gå till en vårdcentral eller liknade så att någon kunnig får titta på dina sår och bedöma om de ska sys eller inte. Det blir nog mindre fula ärr om du syr.

Enklast är kanske att gå till skolsyster om be henne titta på det. Men vänta inte utan se till att någon tittar på dina sår genast. Du överdriver inte!

Du beskriver hur det kommer sig att du skurit dig igen och så djupt.
Din psykolog som du pratat med har slutat och du vet inte vad du ska göra. Jag tycker du är dubbelt drabbad. Dels har en psykolog du haft nytta av slutat och dels har du ännu inte fått någon ny att prata med, nu när du som mest behöver det.

Det är svårt att avsluta en bra samtalskontakt när man själv inte är riktigt mogen och beredd. Nu väntar du i ovisshet, utan att veta vem eller när du erbjuds en ny kontakt.

Jag antar att dina föräldrar känner till din BUP- kontakt och vad som händer där. Eftersom du nu inte klarar av den ångest du får utan att skära dig igen, tycker jag att du genast ska berätta för dina föräldrar hur dåligt du mår så att de kan hjälpa dig att skynda på handläggningen på BUP. Du ska inte behöva vänta längre nu utan få hjälp snart.

Men då måste du också berätta att du inte längre klarar av att hantera din ångest lika bra som du gjorde tidigare. Det kan vara svårt att börja med en ny samtalskontakt, men efter ett tag känns förhoppningsvis också den bra.

Du skriver i slutet av ditt brev att det inte är värt att bry sig om en sån liten grej (som ditt problem) -- Eller är det?

Både du och ditt problem är värt det - eller hur!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta