Min mamma är olycklig

Hej! Jag är en 15 åring tjej som går i skolan.

Jag mår jätte dåligt för att min mamma är olycklig. Pappa är 55, så han är 10 år äldre än henne. Han tar aldrig ut henne, han överraskar aldrig henne och ibland kan han även vara respektlös mot henne. Han låter jättehemskt men så grovt är det inte. Han är godhjärtad och älskar sina barn.

Mamma är den typen som inte gör något åt saken för att hon inte vill såra oss men jag dör inombords när jag ser henne lida för att hon förtjänar verkligen inte det. Hon är seriöst den mest förstående, snällaste, härligaste människan jag känner. Jag vill verkligen göra allt för att göra henne glad men jag vet inte hur. 

Alltså detta påverkar mig jättemycket för att jag vill liksom inte gå ut och ha kul när jag vet att min mamma är så olycklig. Jag får så mycket skuldkänslor varje gång jag planerar något med mina vänner.

Jag längtar till dagen jag får mitt första jobb och lön, då kommer jag ta runt henne överallt och visa henne att det finns mer i livet. Men tills dess, vad ska jag göra? Jag får så ont i hjärtat när jag tänker på henne.

borde jag få skuldkänslor för att jag t ex går till gymmet osv o har kul men hon är hemma och är

olycklig? 

Asså jag önskar seriöst att hon istället visa att hon va arg o olycklig för då skulle jag nt få lika mycket skuldkänslor men hon försöker ju gömma det. Förlåt jag är jättedålig på att förklara. 

signb

BUP svarar:

Hej!

Det finns två saker som tillhör de mest smärtsamma.
Det är när en förälder ser sitt barn lida och när ett barn ser sin älskade förälder vara olycklig och ledsen.
Men det är så att en förälder kan göra mycket mer för att hjälpa sitt barn än vad ett barn kan göra för sina föräldrar.

Det du beskriver är gripande och tyvärr inte så ovanligt. Många barn som ser sin mor eller far fara illa hamnar i ett feltänk och tror att de själva på något bär ansvar och skuld för detta.
Så är det inte.

Vuxna har sitt eget ansvar för sina egna liv, de gör sina egna val, sina egna prioriteringar. Om din mamma väljer att stanna kvar i äktenskapet, så har hon sina egna motiv till detta även om du inte tycker att hon väljer rätt. Jag kan också tänka mig att det finns omständigheter i ert liv som du tycker att mamma inte "väljer" och som upplevs som tvingande omständigheter.

Ändå är det så att det aldrig är ett barns ansvar (och därför inte heller barnets skuld) att ändra på omständigheterna i vuxnas liv.

Det betyder naturligtvis inte att det är lätt att bara se och förstå det som inte funkar och känna sin egen maktlöshet som barn. Men helt maktlös är du inte.
Du kan visa för din mamma hur mycket du älskar henne, att hon är som du skriver "den mest förstående, härligaste människan" i världen. Om hon får höra det lindrar det hennes saknad av en god vuxenrelation, även om det aldrig kan ersätta den. 

Din kärlek till mamma är utan tvivel det viktigaste du kan ge henne. Det är helt fantastisk att ni har en så kärleksfull och förtrolig relation och det räcker långt!

Men du måste också kunna leva ditt eget sunda och glädjefulla ungdomsliv. Mamma blir inte lyckligare av att se att hon försvårar något för dig.

Ge henne den största gåva som en förälder kan få: att du ser till att leva det liv du själv väljer och tycker om. Mer kan du inte göra för henne.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta