I en bubbla helt ensam

hej jag är en tjej på 13 år (snart 14), och jag vet verkligen inte vad jag ska göra längre. Jag skrev hit för typ 1,5 år sen, men det känns som att jag förändras varje månad nästan. Till exempel så skäms jag över saker jag gjorde för nån vecka sen och tycker att jag var en helt annan person då (jag vet det låter töntigt).

2013 började jag tänka på det mesta jag åt, men gjorde dock inte något för att ändra på mig själv eller mina matvanor då jag alltid varit hyffsat smal och det enda problemet jag hade var att mina revben syntes extremt mycket (vilket jag inte ville). Men då för 3 år sen så började jag tycka att min kropp förändrades och mina revben (b.la) syntes inte alls lika tydligt som förr.

Men i de sista månaderna av 2014 så började jag väga mig nästan varje dag, hoppade alltid över frukost och lunch (har dock aldrig ätit mycket frukost). Jag började också bråka med min bästa vän vilket jag tog väldigt hårt och vissa dagar inte åt alls men då sedan hetsåt.

Men 2015 var då allt började gå riktigt neråt. Nästan varje dag efter skolan hetsåt jag och spydde sedan upp allt tills jag började känna blodsmaken. Det var också då jag gick i vårterminen i 6:an vilket betydde nationella prov. Det var så sjukt stressigt (som det är för många), men det var också då jag började tänka dagligen på hur allt skulle vara om jag bara tog livet av mig. Det skulle ju bli så mycket enklare för allt och alla.

Jag började också skära mig (augusti 2015, 7:an).

Det var då förra terminen, då började jag bli på så dåligt humör konstant. Det kändes aldrig som att jag var riktigt glad, som att jag alltid var i en bubbla helt ensam. Jag fick bara svårare och svårare att koncentrera mig i skolan och mina betyg sjönk. Men det var också då jag började fasta i flera dagar i streck. Jag mådde bättre och bättre desto mer min vikt sjönk, desto mindre jag åt. Jag räknade kalorierna och kolhydraterna i precis allt jag åt, max xxx kalorier per dag åt jag. Det där höll väll på i några månader, men sen kom julen. Julen 2014 var början till att jag började spy upp allt jag åt, så jag var ju såklart skit rädd för julen 2015. Men det gick inte lika dåligt, förutom att jag kände mig skyldig på nåt sätt hela hela tiden.

Och nu är det 2016. Jag mår skit 24/7, känner att allt bara går nedåt. Jag har gått upp typ 5 kilo och har aldrig mått värre. Har skärt mig ungefär 15 gånger på det här året och har så dåligt samvete över det då jag lovade min bästa vän att sluta. Men nu ska jag se en konsert inom en vecka jag velat se i över 1 år så jag har lovat mig själv att inte göra nåt innan dess föurom att träna varje dag och äta max xxx kalorier varje dag (höjde till xxx för ca 2 månader sen).

Jag vill ha tillbaka mitt thigh gap, revben, nyckelben, allt.

Men mina betyg ligger knappt på C-nivå, jag är aldrig riktigt glad längre, folk frågar alltid hur det är för jag ser tydligen alltid arg och ledsen ut, och jag vet verkligen inte vad jag ska göra längre. För jag är ju inte helt dum i huvet, jag vet att mitt beteende inte är normalt. Men jag vill inte ha hjälp, jag behöver det inte hur mycket folk än vill att jag söker det. Jag förtjänar ändå inte att leva, helt seriöst jag gör alla andras liv svårare. Jag borde inte ens vara här.

Jag kan inte ens förstå allt jag känner själv så det är säkert mycket mer som finns än det jag skrivit, med det här är väll en sammanfattning antar jag.

Men jag vet helt seriöst inte vad jag ska göra, vart jag ska ta vägen, jag vill bara gråta och skrika varenda sekund. Varje dag är en utmaning, och jag orkar bara inte längre.

Vad ska jag göra..?

isabelle

BUP svarar:

Hej!

Du beskriver väl hur tungt det är att må dåligt, hur olika skeenden av en ätstörning kan ta sig uttryck och hur svårt det är att ta hjälp trots att du vet att det behövs. Fint att höra att du har en konsert som du ser fram emot trots att så mycket är tungt just nu.

Som många andra som mår dåligt gnager negativa, självdestruktiva tankar inom dig. Att äta för lite påverkar i sig humör och tänkande negativt. Att livet känns för komplicerat för att leva kan många som mår dåligt känna igen sig i. Det är för jobbigt att vara ensam i. Det är en del av behandling som kan kännas bra, att få hjälp att inte längre vara ensam med ansvaret för hur man har det. 

Negativa tankar gnager inom dig om att du gör andras liv svårare. Det är ditt dåliga mående som talar. Tankarna på att vara en belastning, går att se som tecken på din omgivnings omsorg. Det tynger dig i nuläget men kommer att kunna att vara en god grund lite längre fram.

Vägen är inte enkel, men den kommer att leda framåt när du hittar ett sätt att vända på den här svåra situationen som du lidit av de senaste åren. Låt andra komma in! Du är inte ensam om att ha det på det sätt som du beskriver. Det finns hjälp att få. Att ta hjälp kan kännas som att släppa kontrollen, men det kan faktiskt leda ut ur den negativ spiral som du snurrat länge nog i. 

Ett steg på vägen till att träffa en behandlare ansikte mot ansikte kan vara stöd på nätet. På Tjejzonen finns en särskild chatt som heter Ätstörningszonens chatt. Den är öppen söndag till torsdag klockan 20 till 22. Där kan man prata om det som känns viktigt, stort som smått. Man kan ställa vilka frågor man vill. Till exempel dela med sig av sina problem, känslor och funderingar om exempelvis mat, vikt, kropp, kontroll eller ätstörningar. Det går att vara helt anonym om man vill. 

Fortsätt att ta ett steg i taget så kommer du att komma till en positiv vändning! 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta