Har blivit surare, argare och svagare

Hej! jag har varit sur kallat mina vänner idioter och sånt i ett helt år. Allt har blivit fel hela året, jag har blivit surare argare och svagare. Jag blir sur på småsaker och säger dumma saker som stick och brinn och kan jag bli adopterad! När jag blir sur säger mina föräldrar stick och brinn, och att ingen skulle bry om jag försvann, JAG VILL INTE LEVA MER! När jag blir sur så säger mina föräldrar att jag ska till doktorn men dem tar aldrig tag i det, jag vill veta om jag har någon sjukdom. I skolan kan jag inte koncentrera mig, om någon pratar eller läser kommer jag på villospår som jag kollar ut i fönstret och ser en hund. Fröken ställer mig frågor men jag kommer inte ihåg något! Jag vill bara gå och kolla om jag har någon sjukdom eller störningar. Jag äter inget i skolan och alla säger att jag ska ta med mat och sånt. jag gillar inga grönsaker och i skolan är det blandad mat och då tar jag inte för det är svampar grönsaker och sånt. Kan jag gå själv eller med en kompis eller fröken över 18 eller kusin över 18? för vill verkligen ta tag i det här för orkar inte mer...

Har jag ADHD? svara!

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev där du så väl beskriver en stark förtvivlan över din livssituation. Senaste året har varit fyllt av konfliktfyllda relationer där du med ilska bemöter din omgivning på ett sätt som efteråt känns fel för dig.

Har du varit med om någon särskild händelse som har påverkat dig, som har gjort dig sur och lättirriterad? Har du varit utsatt för något? Har du förlorat någon som stod dig nära? Känslor kan ta sig många olika uttryck. Sorg/ledsenhet kan visa sig som ilska, till exempel. Det kan också påverka ens koncentrationsförmåga. Kanske hänger dina känsloutbrott samman med att du är på väg in i, eller är i, puberteten. Det är mycket som händer då, mycket som inverkar på ens humör och som fyller både kropp och tankar med en massa motstridiga känslor.  

Jag blir väldigt berörd när du berättar om bråken med dina föräldrar och om hur de i stridens hetta tilltalar dig. Vet ju inte vilken relation du har till dina föräldrar när ni inte är i konflikt. Kanske är deras sätt att uttrycka sig något som endast sker vid enstaka, upprörda tillfällen. Men att som förälder säga till sitt barn att ingen skulle bry sig om barnet försvann är inte acceptabelt.  Det finns gränser för vad föräldrar får säga till sina barn. Även om de inte menar vad de säger - jag tror snarare att det är frustrerade föräldrars ogenomtänkta repliker - så är det ord som ändå har blivit uttalade. Ord som du har hört. Ord som kan såra på djupet och göra att en inte vill leva mer, som du skriver.

Du är hjälpsökande, du undrar om du har ADHD eller någon sjukdom/störning. Du vill få svar, och det har jag full förståelse för. Tyvärr är det omöjligt för mig att endast utifrån ditt brev ställa diagnos.  Du skriver att dina föräldrar under bråken säger att du ska till doktorn, men att de sedan inte tar tag i det. Det rinner ut i sanden. Skulle du kunna ta upp det med dem vid ett tillfälle när det är lugnt, när ingen av er är sur eller arg?

Om det verkar svårt är mitt råd att du vänder dig till personal i skolan. Känner du förtroende för någon lärare eller någon annan på skolan? Lärare, skolsköterska, skolkurator är alla vana vid att bemöta, och anpassa studiemiljön för, elever med eventuella koncentratonssvårigheter. Du har rätt till en fungerande skolgång, där du får hjälp att tillgodogöra dig dina studier på bästa sätt.

I nuläget vet varken du eller jag vad dina upplevda koncentrationssvårigheter beror på. Har du en ”egen” koncentrationsproblematik eller beror dem på din känslomässiga berg- och dalbana som gör att du hamnar i konflikter med föräldrar och vänner. Jag tänker att när nära relationer är turbulenta, motsatsen till trygga och tillitsfulla, påverkar det i allra högsta grad ens koncentrationsförmåga. Om du sitter där i klassrummet, på lektionen, och nyligen har varit i bråk så är det inte alls konstigt att dina tankar far iväg på villospår…

Om det känns för svårt att redan nu prata med dina föräldrar eller skolpersonal kan du bolla dina funderingar via chatten på Tjejzonen eller kontakta BRIS. Du har också rätt att inledningsvis kontakta BUP utan dina föräldrars vetskap och du får ta med dig någon kompis, fröken eller kusin. Du är så modig som vill ta tag i dina svårigheter – jag hejar på dig!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta