Allt känns tomt och meningslöst

Hej , Jag vet innte riktigt hur jag ska förklara det men allt känns tomt och meningslöst . Problemen började för ett år sedan , det vat jobbigt hemma och i skolan . Ofta fick jag bara runt 4 timmars sömn . Det kändes som att livskraften rann ur mig och under två månaders skoltid var jag bara dar 2 eller 3 veckor . Men tillslut tog jag mig igenom det och allt var som det brukade . Jag trodde att det skulle vara norta föralltid men när mina föräldrar efter många år av bråkande bestämde sig för att skiljas kom allt tillbaka på kvällarna får jag ibland bara en timmes sömn jag orkar inte längre gå till skolan så jag  låtsas vara sjuk såatt jag kan stanna hemma . Allt jag vill är att dö jag vill bara dö och försvinna jag orkar inte mera . Som jag sa förut jag har det inte särskilt bra hemma min pappa är väldigt våldsam han brukar bara säga saker men ibland slåss han . Jag har  många plågsamma minnen från allt som har hänt . Ofta brukade pappa och min bror Bråka i flera timmar , mamma försökte stoppa allt men det slutade aldrig bra . Eftersom det inte fanns någon annan att ta hand om mina småsyskon så fick jag göra det . Att ta hand om alla är liksom min roll jag sitter hos mamma när hon är ledsen . Jag är hos pappa när han gråter jag sitter hos mina småsyskon när dom öär ledsna  . men jag har alltid fått klara mig själv . Mamma brukat säga att det är okej att vara ledsen men jag känner inget , det är som om jag inte är jag , det är inte jag som ler det är inte jag som pratar det är inte jag . Inte ens mina tankar är jag för allt jag tänker på är att dö för jag kan inte leva längre . Jag har en plan och en tidpunkt jag vet när . I mars den nittonde , jag ska ta alla mammas piller och gå ocj lägga mig som vanligt  , utan att vakna igen . Förra året när allt kändes lika jobbigt och svårt skrev jag ett självmordsbrev . Allt är redo  jag kommer nog inte att leva längre . Det finns ingen vän eller vuxen jag kan prata med . Jag var påbäg till skolkuratorn för att berätta allt men jag fick en panikattack och det kändes som om jag skulle drunkna så det g ör jag inte om . Vad ska jag göra jag har INGET hopp kvar jag orkar inte leva mera jag vet att jag ör självisk men allt jag kan tänka på är hur jag får mitt lidande att sluta  

Emma

BUP svarar:

Hej Emma,

När jag läser ditt brev så blir jag upprörd. Så där ska ingen behöva ha det – inte ens en vuxen. Det är alldeles orimligt att du ska ta hand om alla. Inte konstigt att du inte orkar gå i skolan heller. Att du ändå tog dig igenom detta förra gången visar att du måste ha en mycket stor kraft - någonstans. Men nu är det viktigt att stoppa denna situation innan den går alldeles överstyr. Du är inte självisk, det du känner är en sund känsla som handlar om självbevarelsedrift. Den behöver du ta på allvar.

Dina föräldrar mår uppenbarligen mycket dåligt själva och behöver hjälp på sitt sätt. Till exempel är det inte ok att din pappa slåss och att din mamma är så ledsen och inte kan stoppa det. Det verkar inte som att föräldrarna kan hjälpa dig nu, utan du behöver hjälp av andra vuxna. Det vore bra om det fanns någon i din närhet, men du behöver också en professionell person som kan hjälpa till. En som finns till för bara dig, men också annan typ av hjälp för dina föräldrar.

Det är så sorgesamt att du tänker på att ta livet av dig. Och väldigt onödigt för det finns faktiskt hjälp att få. Du skriver att inte ens dina tankar är dina och du behöver verkligen få fatt i dom igen. Du behöver prata med någon, hitta dina känslor och hantera dina svåra minnen. På BUP kan vi hjälpa dig med det, och till oss kan du komma själv (för ett första besök), med dina föräldrar eller via t.ex. skolkuratorn.

Det var väldigt klokt av dig att du tänkte berätta allt för skolkuratorn, jag tänker att det är alldeles rätt person. Så synd att det blev för svårt den gången. Kan du genomföra det på annat sätt, kanske ge hen brevet du skrivit till oss? Det är ett starkt brev, och signalerar tydligt att du behöver hjälp med din situation.

Jag tycker också att du kan chatta och/eller prata med någon på BRIS. Det kan vara bra att prova på att sätta ord på hur man har det och kanske ställa frågor om man undrar över något. Man är anonym där.

Ta tag i styrkan som finns hos dig och ta kontakt med skolkuratorn!

Varmaste lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta