Vet inte hur jag ska säga till pappa att jag inte klarar skolan.

Hej, jag är en kille på 19 år med en hög ADD och en väldigt låg nivå av Asperger, jag vet inte vad jag ska ta mig till...

Jag riskerar nu att bli avstängd av skolan... De anser att jag inte är behörig att gå upp till årskurs tre och är för gammal för att få gå om årskurs två (igen). Skolan vill helt enkelt inte att jag ska gå kvar och ska bli avskriven så snart som möjligt... Hur ska jag fullfölja mina studier? De säger att jag är för ung för Komvux, då man måste vara 20 år gammal...

Jag vet verkligen inte ens hur jag ska berätta det här för min pappa? Han har väldigt stora agressionsproblem och bråkar med mig om ungefär allt... Speciellt när det gäller att jag ska gå utomhus, det stör han på något sätt väldigt mycket. Han blir även sur om jag inte kommer hem direkt efter skolan osv. Min mamma och pappa har tidigare haft sina väldigt stora problem och bråk, de kan småbråka lite ibland, men annars har det nu lugnat ner sig.

Jag har en underbar bror som man så klart kan bråka med ibland, vi har samma intressen och han bråkar aldrig med min pappa, eller det kan hända så klart, men det är sällan. Eftersom han nu är äldst och gick ut skolan med bra betyg. Sedan så har jag en underbar lillasyster som jag också kan bråka med ibland, så klart man bråkar med sina syskon lite då och då, men för övrigt så har vi en väldigt bra relation.

Min mamma är ofta beskyddande och orolig över min skolgång, annars är hon väldigt underbar också. Det är bara min pappa som har väldigt stora agressionsproblem... Jag vet inte vad jag ska ta mig till... Han hatar verkligen att jag inte till exempel kommer hem direkt efter skolan, han säger ständigt nej till att jag ska gå ut, men jag får gå ut en del, bara att jag har begränsningar... Han blir sur och skriker för varenda liten sak... Min pappa bryr sig om mig, men vi har en väldigt dålig relation och bråkar väldigt ofta...

Nu när jag riskerar även att förlora min skolgång så vet jag inte ens vad som kommer hända... :( Jag vill flytta hemifrån, jag känner mig tvingad för det, jag behöver få min frihet, eftersom detta har pågått nu i några år... Jag har haft mina bra stunder med min pappa, men alltid ska det komma något som förstör det... Hur ska jag göra om jag vill flytta hemifrån? Jag får inga pengar, inget studiebidrag, ingen skola, ingenting.

Hur ska jag ens förklara detta? Jag är så pass rädd för konsekvenserna... Snälla hjälp.

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

När jag läser din beskrivning av din familj tänker jag på att du har så bra och varma relationer med dina syskon och med din mamma. Det är tråkigt att din relation med din pappa inte fungerar.

Jag undrar om du kan ta hjälp av din familj att prata med din pappa, kanske någon av dina syskon eller din mamma skulle kunna hjälpa dig. Antingen genom att vara med dig när du berättar för honom eller genom att de ger dig tips om vad du ska säga till honom.

Jag funderar också på det som du skriver om din skola. Jag tycker att det låter konstigt att de inte har något att erbjuda dig. Kanske att du kan prata med din mamma så att ni tillsammans kan undersöka om det finns några möjligheter för dig. Finns det någon kurator eller SYO på din skola som ni kan prata med. Det finns ju också andra alternativ till komvux som t.ex folkhögskola.

Sen din fråga om att flytta hemifrån, jag tycker mig ana att du både vill och inte vill det. Kanske skulle du försöka att ta hjälp från din övriga familj i den frågan för att se om ni tillsammans kan hitta ett sätt att hjälpa dig att hantera din rädsla för din pappa.

Om du tycker att det är för svårt att prata med de andra i din familj kanske du kan vända dig till din ungdomsmottagning. Har du eller har du haft kontakt med habiliteringen, de kanske också kan hjälpa dig att hitta rätt att sortera i vilka alternativ som finns för dig.

Hoppas du fick lite hjälp på vägen.