Han förstör mitt liv

Hej, jag är en tjej på 16 år snart 17. Jag lever med min pappa och hans tjej i Stockholm. Jag har bott med dem i cirka 2 år. Innan dess levde jag med min mamma och hennes kille i Värmland och innan de bodde jag med mina föräldrar i Stockholm. Jag har så länge jag kan minnas mått dåligt. Jag har aldrig varit på riktigt glad eller lycklig. Kanske har jag haft stunder men de har inte hållit länge. Jag är så jävla trött på att må skit. Jag har mått bra ett tag. Eller helt okej. Sen fick jag utegångsförbud och blev inlåst i helvetet. Min pappa har slagit min mamma. Han har mentalt misshandlat min syster. Vilket det finns papper på. Han slår sin nuvarande tjej. Alltid när han tror att jag sover. Jag har inte sovit ordentligt på flera månader. Jag sover alltid med hörlurar och slappnar aldrig av. Jag är alltid trött och sur i skolan vilket folk kommenterar. Jag tar p-piller som ger mig humörsvängningar och jag vet inte om de gör dessa känslor ännu värre. Jag känner just nu att allt är skit. Jag vill dö. På riktigt. Jag har haft självmords tankar förut, velat ta livet av mig. Men aldrig på det här sättet. Jag tänker på hur skönt det skulle va. Att äntligen få somna in och slappna av. Slippa leva här, slippa gråta, slippa allt. Jag har vänner och det är dem jag lever för. Det är en som får mig att vilja fortsätta kämpa. Jag lever för jag vet att dör jag så kommer hon ta sitt liv också. Varandra är allt vi har. Jag hatar min pappa. Inte på ett "jag är tonåring, pappa e dum, jag hatar honom" sätt. Jag avskyr honom. Han har förstört mitt liv. Han har förstört allt. 

Min mammas kille slog henne, mig mfl. Jag flydde då hit utan att tänka efter. Jag ångrar det inte för jag mår bra av att bo i Stockholm. Jag vill bo här mer än allt. Jag mådde skit i Värmland och tanken på att bo där får mig att vilja gräva min egen grav. Mamma har lämnat sin kille nu. Hon vet hur jag mår här. Jag vill bo med mamma. Men jag vill bo med henne i Stockholm. Det är min största dröm, det enda som skulle göra mig lycklig. Om jag fick bo här med mamma. Vi har kollat på lägenheter men det är dyrt och finns helt enkelt inte. Jag vill gråta hela tiden. I skolan , i bussen, hemma, i duschen. Jag hatar det. Jag hatar mitt liv. Jag har alltid tänkt att om ett år är jag 18. Då blir allt bättre. Pappa kommer inte vara lika kontrollerande. Men det är inte så. Han fick min syster att rymma, försöka ta självmord. Jag hatar honom så att tanken på hans död inte är så hemsk som den ska vara för en dotter. Min mamma säger att jag ska packa mina väskor och komma till  Värmland. Men det går inte. Jag har allt här. Mina vänner, skolan, livet. Jag nådde botten i Värmland och jag kan inte gå tillbaka dit, inte när jag vet att mammas kille finns där också. Mamma sa att vi kan ringa soc och fråga om de kan fixa lägenhet i Stockholm åt oss. Men jag vet inte om jag vågar.  Soc har aldrig hjälpt mig förut, de har bara fått mig att fly och fått mig att må ännu mer dåligt. Om jag går till soc måste jag vara 100% att jag aldrig mer behöver träffa min pappa och att jag kan bo kvar i Stockholm. Får han reda på att jag gått till soc och att jag sedan måste gå tillbaka då dör jag hellre. Han skrämmer mig mer än döden. Jag tycker inte jag begär så mycket. Jag vill fan bara må bra för en gångs skull. Ett år till här kommer inte gå. Då är jag redan död. Detta är mitt sista försök innan jag ger upp på allt. Kan soc fixa en lägenhet till min mamma här? Kan jag bo hos en kompis om hennes pappa säger att det är okej? 

3månaderintemer

BUP svarar:

Hej!

Jag blir väldigt berörd av ditt mejl och de stora vuxenproblem som du drabbats av under uppväxten. Våld i familjen skapar en stor otrygghet som du fortsatt lever under. Det är inte konstigt att du mår dåligt. Jag tror - liksom du - att det kommer bli bra för dig att bli 18, men att du behöver stöd längs vägen. 

Många av de frågor som du ställer kan bara socialtjänsten besvara. Du har många viktiga frågor som de skulle behöva hjälpa till med. Samtidigt förstår jag din oro för vad som ska hända, hur din pappa kan komma att blandas in etc. utifrån dina tuffa erfarenheter från tidigare.De frågorna går inte att blunda för och de är viktiga att ta upp med socialtjänsten igen.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det aldrig är samma läge igen. Du har blivit äldre, och ni har provat lösningar som ni nu kan prata om och se hur de blivit. Det är viktigt att sätta de olika sakerna ni provat (som vem du bor hos, i vilken stad..) i ljuset av att du fortfarande mår dåligt och att våldet fortsätter. Det är inte okej att det är på det här sättet. Du behöver få stöd i din situation. 

Jag skulle vilja råda dig att kontakta Bris. De har både chatt och telefon som man kan komma i kontakt med dem via. Där arbetar kuratorer som är vana vid att hjälpa unga med liknande frågor som dina. I kontakten med Bris kan man vara anonym.

Jag tror att det kan vara ett bra nästa steg för dig på vägen mot att få en tryggare vardag och att må bättre.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta