Är rädd och vet inte vart jag ska gå


jag heter ina, jag var inlagd på bup akut för ungefär 1 månad sedan, förklaringar på de är pga jag klarar inte av livet. när jag var 6år börja jag skolan, redan då blev jag utfryst, jag var utfryst fram till 6:an då ett stort bråk  inskedes och jag låg förmodligen i depression, jag börja cutta mig och tänka på döden, inte mycket större än det. jag cutta mig ungefär varje månad fram till 7:an då allt gick i sönder. pappa har alltid varit aggressiv men det var nu allt gick isönder, de kalla mig kränkande saker och pappa höll tag i mig hårt mot väggen samt putta in mig i saker, mamma börja hänga med. en dag ringde en kille till mamma anonymt och sa till hon att jag cuttar mig. mamma kontakta kurator i början av oktober och där börja allt. jag cutta mig nästan varje kväll pga jag mådde kast, mamma var hemma och grät och pappa brydde inte sig så mycket. jag sa allt detta till hon och hon sa tillslut i mitten av november att jag skulle in till bup akut. vi åkte in där och blev tvångs inlagd. snackat med doktorer och allt och blev utskriven en vecka senare med medicin (sömn pga jag hade sömns problem och samt antiångest). sen dess var allt hemskt. min förra kurator ringde socialen och gjorde en anmälan av våld på barn...


pappa börja dricka idag igen och jag är livrädd för imorron (nyår) och jag är rädd för pappa och mamma. samtidigt som jag inte vill förstora min 8 åriga lilla systers liv som jag älskar. 

jag vill inte läggas in igen men jag har tappat hoppet, vet inte var jag ska gå, vem jag ska lita på. jag sa aldrig allt detta på bup. jag ser vita folk som skriker i mitt rum, jag hör pistol sjut under nätterna. jag är rädd, och jag vet inte om de e lönt att fortsätta, folk säger att jorden e fin. men jag har bara lusten att döda alla och ta död på mig själv, så man aldrig kan känna smärtan. jag är sjukt rädd att landa nån stans. för jag litar inte på nån.

detta är min saga om livet. och jag vill att den ska ta slut.

Ina

BUP svarar:

Hej Ina!

Vad bra att du skriver till oss. Du har det verkligen hemskt besvärligt och måste få hjälp snarast! Och dina föräldrar behöver också få hjälp för att kunna ta hand om dig och din lillasyster, som du oroar dig för.
Det är verkligen oacceptabelt att dina föräldrar säger kränkande saker till dig och att de puttar dig mot saker, så som du beskriver. Även om dina föräldrar reagerar så måste du försöka ta hjälp.

Du måste inte vara inlagd för att ha kontakt med BUP. Jag tycker att du ska ta kontakt igen med nån av dom du träffade när du var inlagd och där du fått medicin.  Men det är jätteviktigt att du berättar för dom hur du har det. Annars kan de inte hjälpa dig och andra i din familj. För det måste ju bli en ändring i situationen hemma hos dig.

Jag tycker du ska be att få en egen person att person att prata med om hur du har det och det som skrämmer dig och att du har svårt att lita på nån.

Om det känns svårt att ta kontakt själv (och om du inte kan få hjälp av din mamma) så tycker jag att du ska prata med skolkuratorn eller skolsköterskan, så att de hjälper dig att kontakta BUP där du varit tidigare.

Det finns hjälp för dig. Ge inte upp!


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta