Funderat på om jag har borderline

Hej! 

jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här men aja.

jag har så länge som jag minns varit den glada tjejen i klassen som alltid skrattade och alltid va pratglad. Men i början av 2015 så har det hänt saker. Min kompis bytte skola men bytte sen tillbaks och under den tiden hon va borta ändrades hon väldigt mycket.(hon bytte skola 2012) hon va väldigt tyst men jag kände fortfarande igen henne. Allt va bra men sen en dag så vände allt hon tog en överdos och la upp på sociala medier. Så jag och två andra kompisar fick springa hem till henne för att hon var tvungen att åka till sjukuset och få ut det. Vi hann och hon överlevde men vi är inte så nära vänner så ja vet int hur hon mår. 

Sen dess har jag börjat må dåligare och dåligare och jag oroar mig över flera av mina vänner av olika anledningar.

På senaste tiden har jag funderat på om jag har borderline. Jag har rispat och bränt mig själv vid flera tillfällen, har svårt att kontrollera mina känslor. Jag blir lätt väldigt arg över små saker och det vänder till att jag blir ledsen på sekunder. Jag blir oxå så glad så att jag inte kan hantera mig själv.

Jag känner mig tom inuti och har svårt att beskriva vem jag egentilgen är. Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv, det känns som att jag bara är här för att jag ska dö. 

Jag har gått till en kurator under de här året men slutade gå dit för typ en månad sen. Skolkuratorn va jättebra men jag fick aldrig fram det jag ville säga. 

Jag har inte så bra relation me mina föräldrar. Jag älskar dom as mycket men jag kan inte berätta mina problem för dem för de förstår inte. Jag har sagt att jag tror att jag kan ha borderline men dom lyssnar inte på mig och sen blir de arga bär jag har hemligheter för dom.

jag får panikattaker typ 1 gång i månaden och jag är as rädd för sjukdomar som cancer. Jag innbillar mig att jag har en massa olika sjukdomar och när jag berättar det för mina föräldrar så tar dom mig inte på allvar.

jag har oxå perioder när jag bara ligger och deppar och gör ingenting. 

Okej de här blev ett väldig oklart brev jag tror inte att jag fått plats med allt men jag undrar om jag borde söka hjälp eller om man ska må så här och om jag kanske har borderline. 

En undrande tjej

BUP svarar:

Hej!

Jag tycker inte alls att ditt mejl är oklart. Tvärtom - jag tycker att du beskriver väldigt bra och tydligt vilka problem du brottas med. Låt mig att sortera bland dem för att jag ska kunna ge dig några vettiga idéer hur du kan förstå dig själv.

Först och främst vill jag säga att det var fantastiskt bra gjort när du och dina kompisar reagerade så snabbt och effektivt när din före detta kompis tog en överdos!
Det visar att du har förmågan att behålla sinnesnärvaro och handlingskraft i en kritisk situation. En sådan förmåga är jätteviktig i livet som du kommer att ha stor nytta av även i framtiden.

Men det är inte det minsta konstigt att du påverkas av hur även dina andra, nuvarande, kompisar mår. Jag betvivlar inte att du har dina anledningar att oroas över hur de mår. Några tankar om hur du kan hantera detta hittar du i den lilla artikeln jag lägger till här. 

Och nu har vi hunnit till det som verkar vara ditt eget personliga problem. Du skriver om ditt självskadebeteende och starka växlingar i ditt humör. Jag antar att du utifrån dessa symtom började fundera om du kan ha borderline-diagnos. Jag antar också att detta kom du fram till genom att läsa på nätet om olika psykiska sjukdomar.

Du har kanske läst i något tidigare svar från oss att det är ett utbrett och återkommande problem att ungdomar sätter diagnos på sig själva eller på varandra utifrån olika symtomdiagnoser man hittar på nätet.
Men jag upprepar gärna igen och lägg det på minnet: - man kan aldrig nånsin sätta en psykiatrisk diagnos enbart utifrån vissa symtom.

En diagnostisk bedömning kräver mycket kunskap om personen i fråga och om en rad omständigheter omkring, vilket man väger in i bedömningen. Det gäller som sagt allmänt.

Rent konkret när det gäller just borderlinediagnos, så ger man inte denna typ av så kallad personlighetsdiagnos till ungdomar i din ålder. Det gör man inte, bland annat för att sådana humörsvängningar som du beskriver ofta är en del av tonårsutvecklingen.

Även sådana existentiella funderingar som du nämner, om meningen med livet och tillvaron och döden påverkar sinnesstämningarna av helt naturliga skäl. Allt det här sammantaget kan göra att man får ångestladdade tankar om allt möjligt - även om olika sjukdomar.

Jag tycker att du ska strunta i funderingar om diagnoser och istället tänka på att du uppenbarligen behöver stöd och hjälp med ditt självskadebeteende. Och för att du så småningom bättre ska kunna hantera dina känslostormar.

Det är synd att du inte fullt ut kunde ta upp dina problem med din kurator, fast du var nöjd med kontakten. Men kan du tänka dig att återgå till henne och ärligt säga som det är - att det finns saker du inte vågat berätta, men nu är du beredd. Du kan visa ditt mejl och mitt svar för honom/henne, om det underlättar. 

Det är alltid sorgligt när en ungdom inte känner sig förstådd och rätt bemött av sina föräldrar. Även kärleksfulla föräldrar kan vifta bort barnens bekymmer som dina föräldrar gör, enligt dig. De kanske tycker att du överdriver eller inte riktigt vet hur de på bästa sättet skulle kunna hjälpa dig.

Så därför vill jag en gång till uppmuntra dig: sök hjälp!

Förutom att jag i första hand rekommenderar att du återupptar kontakten med din kurator, kan du också vända dig till ungdomsmottagningen i din hemkommun.
Men även där gäller det att du måste kunna beskriva dina problem så bra som du gjorde i ditt mejl, för att du ska verkligen få rätt hjälp.

BUP är självklart också en möjlighet, men där kan man för ungdomar i din ålder ställa krav på att föräldrarna ringer. Åldersgränsen för detta kan variera mellan mottagningarna i landet. Du kan i alla fall ringa dit och fråga. 


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta