Rädd att jag har social fobi

Hejsan, jag är deprimerad. Jag har haft en depression i snart 4 år. Ibland blir det bättre och ibland blir det värre. Det har gått så långt att jag inte vill leva längre. Jag försöker vara stark för min familj och mina vänner men jag är rädd att det inte är tillräckligt för att hålla mig kvar här på jorden. Jag har gått igenom en massa negativa saker i mitt liv, som samt att jag blivit mobbad och alltid varit utanför utan några vänner. Jag är också rädd att jag har social fobi. Jag har läst alla symtom för social fobi och allt stämmer in på mig. Jag är rädd att lämna huset ibland. Jag vet inte vad jag ska göra. Har du några tips?

ensam tjej

BUP svarar:

Hej!

Jag vill börja med att skriva att det låter som att du har haft det tufft länge. Fint att höra att det känns bättre ibland, att familj och vänner ger dig viss styrka. Men det låter som att du är i behov av mer stöd. Jag tror att det skulle vara bra för dig att gå och prata med någon om hur du har det. Du skriver inte om du har fått någon sådan hjälp någon gång..? Att ha tankar på att inte vilja leva är tungt. Sådana tankar ska du inte behöva vara ensam med. Att prata med någon kan både vara avlastande och hjälpa till med att hitta nya perspektiv och lösningar. 

Mobbning under skoltiden har en starkt negativ påverkan på hur man mår. Det vet vi. Vi vet också att det kan bli betydligt bättre om man får prata om det man varit med om. Förutsatt att man träffar någon som det känns bra att prata med. Ibland kan man tyvärr behöva prova att prata flera gånger. Eftersom svåra saker helt enkelt kan kännas svåra att prata om och att det är så viktigt att vuxna förstår, vilket vi tyvärr inte alltid gör. 

Hur dina erfarenheter av att ha varit utsatt för mobbning hänger ihop med depression, social fobi och tankar på att inte vilja leva vore bra att prata med någon om. Det är ju inte konstigt att det känns jobbigt att vara tillsammans med andra när man har negativa erfarenheter av just det. Hur man ringar in dina bekymmer ska ju handla om på vilket sätt man tänker att man bäst hjälper till. Det kan en behandlare på BUP mycket om. Det kan t ex vara att prata mer om de jobbiga saker man varit med om, att förstå mer av hur ens tankar och känslor hänger ihop, att ringa in styrkor och problem och kanske hitta strategier för hur man t ex ska våga ta sig ut. 

Till BUP går man helst tillsammans med sina föräldrar när man är i din ålder. Det är för att de är ansvariga för dig, att de kan vara med och hjälpa till att berätta och för att det är viktigt att de kan få stöd i hur de bäst stöttar dig. En behandlare kan också vara ett stöd i hur ni kan prata om svåra saker tillsammans. Känner du att du skulle kunna prata med dina föräldrar om att ta kontakt med BUP? 

Om du har behov av mer stöd innan du pratar med dina föräldrar så rekommenderar jag att du tar kontakt med Tjejzonen. På Tjejzonen kan man både chatta med jämnåriga och med någon unga vuxen. Kolla in deras hemsida här. Du ska inte behöva fortsätta känna dig ensam i det här!



Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta