Vad kan jag göra själv för att må bättre?

Hej! Jag har ångest varje dag. Jag har för det mesta det när jag är hemma men kan hända i skolan också. Jag har alltid varit väldigt blyg och från och till haft ångest över det när jag var mindre. Men när jag började nian så började jag få mer ångest, och den kom varje dag. Nu går jag första året på gymnasiet och det har bara blivit värre. Har ångest över allt som drar uppnärksamheten till mig. Tycker t.ex. Att det är extremt jobbigt att resa mig upp själv i klassrummet. Klarar knappt av att vara själv i skolan eller andra offentliga event. Behöver alltid någon med mig, annars undviker jag saken helt. Sen jag började gymnasiet så har jag fått fler kompisar. Det är jätte kul men nu börjar det kännas jobbigt att ha så "många" kompisar. Detta gör att jag glider ifrån dem jag inte träffar varje dag, bara för att det känns för jobbigt annars. Tanken på skolan ger mig mycket ångest, och det känns som att jag får svårare att fokusera på skolan. Känner mig så ensam ibland! Ingen vet hur dåligt jag mår utan alla tror att jag är glad och lycklig. Alla vet att jag tycker det är lite jobbigt med mycket folk och främmande miljöer, men de tror inte att det är något jag tycker är såhär jobbigt. När det är som värst får jag lust att skada mig, men vågar aldrig. Vissa dagar känns det som om jag ska drunkna och jag vill bara dra täcket över huvudet och försvinna! 

Jag vill prata med någon men vågar inte. De enda jag skulle kunna prata med är mina kompisar som jag glider ifrån! Och det känns som om de skulle överdriva allt! Vågar inte säga något till mina föräldrar för vill inte att de ska bli oroliga och de har redan fullt upp med min bror som har dyslexi.

Finns det något jag kan göra själv för att må bättre?

Anonymt

BUP svarar:

Hej, och tack för ditt fina brev.

Du beskriver så tydligt hur det kan kännas och jag vet att många skulle känna igen sig i det. Sådana svårigheter blir ofta större i samband med förändringar, som att man har bytt skola eller liknande, och det samtidigt blir förändringar i kompiskretsen.

Du vill prata med någon och det är jättebra. Det kan vara bra att prata med kompisar, men när man vill ha till en förändring så krävs oftast en behandlingskontakt. Då behöver man en neutral och främmande person som man inte har personliga band till. Det blir lättare att vara rak och uppriktig då, vilket ju är en förutsättning. BUP-mottagningarna brukar kunna ge bra hjälp för sociala svårigheter. Men naturligtvis innebär behandlingskontakt en social situation som kan bli jobbig för dig. Om du inte är beredd att ta steget till en sådan kontakt just nu så skulle du kunna prova att chatta, maila och/eller prata med sådana sajter som BRIS, Snorkel, Jourhavande kompis eller Tjejzonen. Där är du anonym och får tillfälle att framträda så mycket du orkar med, och samtidigt ge dig själv viss utmaning att vara öppen med dig själv. Träning med andra ord. På Snorkel finns också en del avslappningsövningar som du kanske skulle ha hjälp av.

Det är synd att du känner att dina föräldrar måste ägna sig så mycket åt din bror så det inte blir något över till dig. Det tror jag inte att de skulle instämma i. Det är sant att föräldrar brukar lägga mycket tid och omsorg på ett barn som har det besvärligt. Men när flera barn behöver stöd så behöver de dela upp sin omsorg och det brukar föräldrar klara bra. Det verkar som att dina föräldrar kan samarbeta och dela upp ansvaret mellan sig.  De blir förstås bekymrade när de får veta om dina svårigheter, men de har sett dina glada och lyckliga sidor, och vet att du har styrkor också. Deras insats, förutom kärlek och stöd, skulle bestå i viss medverkan i BUP-besök, vilket tidsmässigt är en begränsad insats. Och det skulle förmodligen vara en stor lättnad för dig om dina föräldrar visste hur du har det och att ni kunde prata om det.

Förutom BUP-hjälp skulle du kunna få hjälp på ungdomsmottagningen där du bor. Där måste man inte ha föräldrarnas medverkan, men jag skulle ändå föreslå att du berättar för dina föräldrar eftersom dina svårigheter förekommer så ofta i vardagslivet. Det kan räcka med att de vet hur du har det i stort, om du inte vill att det blir mer än så.

Jag hoppas du har fått lite tips om hur du kan börja hantera dina svårigheter. Ta inte för stora kliv, ge dig själv lite utrymme att prova på ett steg i taget. Det viktiga är att du börjar denna process.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta