Mobbad i skolan

Jag trivs inte på mitt program längre. Varje dag när jag ska till skolan så känns det som en tyngd över mina axlar, och en stor klump i halsen. Jag har blivit mobbad från åk 1 - 9 då folk kollade på mig, viskade tillsammans och skrattade. Jag har även blivit kallad "efterbliven", "ful" och "tönt". Nu blir jag bara utfryst asså ingen pratar med mig. Jag har ändå som en förståelse att jag har blivit mobbad, eftersom jag alltid sitter längst fram i klassrummet och lyssnar på läraren. Man kan säga att jag tar mina studier på allvar och jag har höga abitioner kring framtiden.  Pga av att jag är på det här sättet så framstår jag väl som en "tönt" att jag inte är den där "tjejiga tjejen". 

Men jag har aldrig varit elak mot någon eller pratat illa om nån person. Vilket ändå får mig att inte fatta varför jag har rätt att bli mobbad! En hel termin har snart gått och jag känner mig helt värdelös, som människa. 

Jag går Estetiska programmet som jag egentligen inte ville gå, men det var den enda skolan dit inga mobbare sökte. (Så det var i princip den enda anledningen). Jag går inriktningen Bild & Form, som är helt fel för mig eftersom jag inte gillar att vara kreativ på det sättet.

Ibland får jag hemska tankar om mig själv, som att t.ex alla skulle må bättre om jag inte fanns här eller jag kunde göra alla en förtjänst att försvinna. Jag skriver in hit för att ingen hemma eller någon kurator förstår mig. Alla tycker jag är patetisk. Ingen gillar mig. Jag kanske borde göra alla en tjänst att försvinna helt o hållet? 

Barita

BUP svarar:

Hej!

Att ha varit utsatt för mobbing är något som lämnar sår efter sig som tar lång tid att läka. Det är olika hur man reagerar, några blir deppade och tappar självtillit, andra blir arga och irriterade och vet inte hur de ska styra sin ilska, en del drar sig undan och anförtror sig inte åt någon och har svårt att lita på andra. Det är också vanligt att känna sig skyldig på något sätt och att man upplever skam för att man blivit utsatt. Fastän man själv inte gjort något fel och all forskning visar att vem som helst kan bli drabbad, så kan det kännas så.

Utan hjälp finns risken att man går omkring och känner sig osäker och ångestfylld och värdelös utan att riktigt förstå varför. 

Du beskriver att det inte finns någon hemma och ingen kurator i skolan som förstår dig. Jag förstår det också som att du bor på en mindre ort eftersom det inte fanns så många skolor att välja på när du ville undvika att gå med någon som mobbat dig. Att byta program vet jag inte om det är möjligt, det behöver du prata med studievägledare eller studierektor om.

Det kanske gör det svårare för dig att ta hjälp från skolan om du redan försökt prata med en skolkurator och inte blivit förstådd, var det på din nuvarande skola? Skolan är ju de som har ansvar för att eleverna inte blir utsatta för mobbning i någon form. Om du inte känner att du vill vända dig till någon i skolan så tänker jag att huvudsaken är att du vågar vända dig till någon över huvud taget. Du kan vända dig till närmaste Ungdomsmottagning eller kanske till tjejzonen där du kan vara anonym och chatta eller prata i telefon med någon. 

Du är inte ensam om att ha tänkt att det vore bättre om du inte fanns, det finns många som har haft samma erfarenheter som du. Det finns många som kan berätta om hur de senare fått ett bra liv. Det kommer att finnas helt andra möjligheter att träffa människor som respekterar dig och gillar dig så småningom.


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta