Skäms för att jag självskadar mig

Hej, jag är 15 år gammal och har nyligen börjat skära mig själv. Problemet är att jag inte vet varför, jag vet att jag länge har varit stressad och haft ångest över skolarbete. Jag har också ambitioner för att ha en karriär som tävlingscyklist och har skadat mig själv förut med målet att öka min smärttröskel. Men även om jag inte skurit mig själv mycket så har jag gjort det utan att jag har känt mig speciellt deprimerad eller stressad, och de anledningarna som jag har sett på nätet för självskadebeteende har inte känts som att de har varit mina, jag har ingen riktig aning varför det känns bra, men jag har både skippat träningar och bråkat med mina föräldrar för att de inte skulle se såren. Pga detta och att jag vill ha hjälp så här fort får mig att känna att jag typ fejkar det.

Borde jag inte veta varför?

förvirrad 15 åring

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev! När jag läser ditt brev så låter det som du är en ambitiös och fokuserad kille som verkligen vill lyckas med det du företar dig och du vill lyckas väl.

När man som du är mycket målinriktad, vilket är nödvändigt om man vill göra karriär, särskilt inom sport, så är det inte ovanligt att det hägrande målet upptar ens tankar och känslor så att annat i livet blir mindre viktigt. Det gäller att inte pressa sig själv för hårt för att orka nå målet.

Hur ser du på annat i livet? Du beskriver inget om din familj, dina vänner etc. Finns det tid för det som i vardag eller tar skola och träning all din tid. Kan det vara så att det är något förutom skolan och träningen som bekymrar dig? Har det hänt något obehagligt eller skrämmande? Jag ställer en massa frågor som inte får något svar men som du kan fundera på för att bättre förstå vad det är som styr ditt självskadebeteende. Du behöver inte skämmas för det du gör men det är bra att du tar dina signaler på allvar.

Jag tycker att det var bra och modigt av dig att skriva till BUP.se. Det kan vara svårt att be om hjälp från andra när du inte själv riktigt förstår. Du vill inte att dina föräldrar ska veta Jag vill varmt rekommendera dig att ta hjälp med någon professionell.

Du eller dina föräldrar kan kontakta en BUP mottagning. Telefonnummer finns på vår hemsida. Till BUP kan du komma 1-2  gånger för att få hjälp med en bedömning av dina problem. För att sedan fortsätta i behandling behöver föräldrarna vidtalas.

Du kan även vända dig till UMO, ungdomsmottagningen om det finns en sådan där du bor. Där kan du få samtalsstöd utan att föräldrarna kontaktas.

Håll ut och kämpa på men ta hjälp när du behöver.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta