Självskadebeteende är en drog för mig

hej. jag har skurit mig under en lång tid, i ca 2,5 år för att vara exakt. till en början var det för att jag mådde dåligt och försökte på något sätt få ut mina känslor. men nu senare med åren har jag inte längre en bra anledning till att göra det. jag gör det bara för att jag vill typ. jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, men det är bara så att helt plötsligt kommer en känsla som säger att jag måste göra det och om jag inte gör det får jag ångest osv. det är en väldigt befriande känsla att känna huden dela på sig och känna blodet rinna ner för benet eller armen eller vart man än skär sig. det ända jag får när jag skär mig är en bra känsla inget annat. och det är därför jag gör det. det är lite som droger, om man inte tar dem så får man panik, men när man väl tagit dem så blir man lugn. det är lite så jag känner när jag skär mig, det är liksom min drog och jag kan inte sluta. varför är det såhär? jag har letat efter folk som känner samma känsla som mig men jag hittar ingen, bara folk som gör det när dem mår dålig eller bryter ihop. dessutom tycker jag det är vackert med mina ärr, det gör mig unik och vacker. är jag konstig för jag känner såhär? finns det en orsak till varför jag känner såhär?

(-s.t.r)

BUP svarar:

Hej!

Det kan mycket väl vara så som du skriver, att du på något sätt har blivit "beroende" av ditt självskadebeteende. Det är naturligtvis positivt att du tycker att det inte längre finns sådana problem i ditt liv som tidigare var motivet till att du började skära dig.

Men det är inte mindre problematiskt att detta har blivit din "drog". 

Jag tror att du känner att det här inte är i sin ordning. Även om du inte längre vill "få ut dina känslor" på detta sätt, är jag säker på att du flyr från någonting som är svårt att ta tag i.

Missbruk av droger, alkohol eller för den delen självskadebeteende av något slag medfr ju ofta att det dövar ångest eller någon annan svår känsla - möjligen tomhetskänsla.  Oavsett vilket missbruk så känns det bättre bara för stunden.

Jag tycker att du ska ta hjälp med att förstå varför du fortsätter. Att du är "unik" med dina ärr, stämmer knappast. Viktigare är enligt mig att du får panik av tanken att sluta för så känner man när man ska sluta med ett missbruk. 

Jag måste säga att förutsättningen för att bli av med ett missbruksproblem är att man verkligen vill det! Ett tecken på att du i någon mån förstår allvaret med detta är att du skriver till oss. Det är en bra början!

Nu undrar jag om det finns någon i din omgivning som känner till ditt problem. Ser dina föräldrar dina ärr och vad säger de i så fall? Kan du få hjälp av dem att ta itu med din "drog"?  

Jag tänker att du kommer att behöva någon som sporrar dig att söka och ta emot hjälp. Jag vet inte svaret på din avslutande fråga vilken orsak kan ligga bakom att du anser det är vackert och unikt att ha en massa ärr på din kropp. Det är också en fråga som ska undersökas i en samtalskontakt på BUP eller på en ungdomsmottagning. 

Jag rekommenderar starkt att du tar hjälp till att förstå dig själv och ditt beteende!

Innan du vågar ta steget till en personlig samtalskontakt kan du även chatta anonymt på tjejzonen.se eller på shedo.se och få vidare råd och vägledning.
Men hjälp måste du få och ta emot.

Varken självskadebeteende eller annan drogmissbruk ledet till det bättre liv som du förtjänar.

 




Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta