Kan inte öppna mig för någon

Hai hai

jo jag känner mig väldigt udda när jag ska vara social. Typ när jag faktiskt pratar med nån ( jag har 0,00001 vänner) om låt säga 'stackars djur' så håller jag med o sånt men jag bara kopierar deras känslor. Efter åt så.. Nej jag har ingen sympaty eller empaty (vad nu skillnaden är) för dom. När nån vissar nån bild på nåns unge så känner jag bara avsky. Och jag skrattar när jag tänker 'jag vill inte dö' så svara jag till mig själv som en annan person 'jo det vill du' och jag börjar garva seriöst. När jag börjar tänka om sånt börjar jag skratta. Vet inte varför jag tycker att det är kul. 

Jag har också seriöst tagit fram en kniv och tänkt  'ska jag ta livet av mig' och sen 'ska jag döda dom?' Jag skrattar och lägger tillbaka kniven för jag vet att jag är feg nog att inte görat. 

Jag har alltid varit så här. När jag frågade när jag var liten 'gär alla så?' Eller liknande så får jag alltid ett nej och ett konstig ansikte. Så jag slutade fråga och stängde det (jag vet att ni kommer att vilja att jag öppnar mig men jag har väldigt svårt att lita på nån)och  jag lärde mig hur man beter sig som andra. 

Det jag sa om vänner och sånt i börjar så har jag alltid varit mobbad konstigt nog. Men jag vet varför så klart. Dom är väldigt öppna mot mig :3 visst dom kanske blir lite aggresiva men orka. Min pappa kan också bli det o skälla på mig men det stör mig inte. Man kan väll att jag aldrig får riktigt nån uppmärksamhet. Men jag har en online kompis det räcker för mig.

detta kanske låter dålig som en väldigt dålig backrund och den har väll effekterat mig men det jag verkerligen ha svar på är...

är jag en sociopath? 

haha det låter kul att vara en.

BUP svarar:

Hej!

Jag måste säga att jag funderat mycket om ditt mejl. Du beskriver dig själv som en ”udda” person när du ska vara social. Samtidigt säger du att du har svårt att öppna dig inför någon annan, att du inte litar på någon. Kort sagt - du verkar vara ganska ensam.
Och om man är ensam med sina tankar och känslor finns det en stor risk att man bara går runt i sina tankar, att tankarna hela tiden bekräftar sig själva. Det blir mycket svårt, nästan omöjligt att börja se på saker, på sig själv, ja, på världen utifrån en annan synvinkel och se något nytt eller se saker och ting på annat sätt.

För att svara rakt på din fråga tror jag inte att det handlar om att du skulle vara en ”sociopath”. Jag ser dig som en tjej som saknar någon att kunna prata med och som är rätt så ensam.

Det verkar inte som att du har en förtrolig relation till  dina föräldrar. Du nämner bara din pappa, men jag undrar om det finns en mamma någonstans för dig och i så fall - hur är hon för dig? Jag undrar också om det kan finnas någon annan vuxen i släkten som du skulle kunna prata med.

Jag ställer dessa frågor för att jag är övertygad om att du trots allt skulle må bättre av att tala med någon. Jag kan tänka mig att du inte har så många upplevelser av ett gott samtal med någon.
Barn som säger att de inte litar på någon har ofta tråkiga erfarenheter i hemmet eller utanför. Du har blivit mobbad som du skriver och det lämnar också sina spår. Dessutom skriver du att någon riktig uppmärksamhet och förståelse får du inte hemma. Och jag är rätt så säker på att du innerst inne saknar det.

Förutom det jag sagt tidigare kan jag rekommendera att du tar kontakt med tjejzonen.se . Där kan du börja chatta med någon helt anonymt. Det kan underlätta för dig att börja tala lite mer i detalj om vad du saknar i ditt liv, vad det är som funkar och som inte funkar för dig.
På så sätt kan du komma vidare.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta