Har aldrig varit glad

Hej, jag är en 17 årig muslimsk tjej, och mitt liv kan inte vara värre. Jag har aldrig varit glad och jag har aldrig haft en bra barndom. Jag växte upp med en pappa som reste mycket och en faster som klagade hela tiden. I 4:an började folk mobba mig och jag vet ännu inte varför. Mobbningen har pågått från 4:an-8:an. Mobbningen innehöll grova ord och ibland misshandel pågrund av att jag aldrig ledde och såg sur ut. Jag började med att misshandla mig själv. Jag hade skärmärken över hela min arm sen på början av 6:an- första året på gymnasiet jag har försökt att sluta med mitt beteende men hur mycket jag än försökt gick det inte. I början hjälpte det men senare var jag tvungen att gå lite djupare för att det skulle göra mer ont. ju djupare jag gick desto längre varade smärtan. Jag hatade mig själv för det men jag hade inget att förlora. Mina föräldrar sätter stora krav på mig, som att läsa klart quranen, få ett bra jobb (som de gillar), klä mig på ett och även agera på ett annat, vara kompisar med vissa, jobba hårdare och ta hand om allting även fast jag inte borde ta ansvar för sånt. Vi bråkar jätte mycket i min familj och jag tror att de och mobbningen är anledning till varför jag har de här problemen. Jag försökte prata med en kurator om det här men när Jag hade berättat om mitt självskadebeteende så hade jag två val, antingen att jag berättar för mina föräldrar eller så gör hon det. Jag ljög för henne och sade att jag skulle berätta för de. Men jag gjorde aldrig det. Nu ljuger jag för henne och leker glad och säger att allting är bra, hon köper på det efter som att jag är helt ärligt en bra lögnare. jag klarar inte av att koncentrera mig i mer än 1 minut. jag försöker verkligen jobba så mycket jag gör mitt bästa men det räcker aldrig. jag pluggar hela tiden men hamnar med ingenting men ett F. det här effekterar mitt betyg och min quran läsning. jag kan inte läsa en hel bok på en månad eftersom att jag skulle sitta där och fortsätta läsa klart sida 3/400 och förstå vad jag har läst. det är inte som om jag inte kan läsa, jag kan förstå orden och jag ser vad det står. däremot om det sätts i en mening är det svårt för mig att förstå vad jag har läst, det är som att jag läser men samtidigt inte. jag har en till stor problem. jag har humör problem. jag har till och med fått en fånig smeknamn pågrund av det, "tickande bomb" och jag förstår varför. Jag kan vara så glad en minut att även hitler inte skulle kunna förstöra min dag, men den andra är jag väldigt ledsen arg och förbannad, små saker som att bråka med min bror gör så att jag skriker luften ur mina lungor jag går så långt att jag kan bli våldsam och sen får jag ångest efter händelsen. jag förlorar människor pågrund av det här, jag vet inte vad jag ska göra, jag skärde mig nästan och de vidriga självmordstankarna är tillbaka, och jag måste vara en del av en religion som har 3000 regler, jag älskar min religion men ibland känns den för tung, jag älskar min familj men de får mig att känna mig så himla nere att jag skolkar ifrån skolan ibland. vad ska jag göra? 

ett liv i mörkret

BUP svarar:

Hej!

Jag erkänner att jag blev djupt berörd av ditt mejl. Du formulerar dig jättebra och beskriver din svåra uppväxt och livssituation väldigt levande. Dessutom har du helt rätt i din egen bedömning av vad som ligger bakom ditt nuvarande lidande.

Både mobbning - speciellt en långvarig mobbning som du har varit utsatt för - och en sådan familjesituation som du berättar om, leder till att man mår riktigt dåligt.

Höga krav men knappt någon förståelse, lyssna på vuxnas klagan men inte få bekräftelse och ständiga bråk leder till att barnen upplever en mycket hög grad av stress, får koncentrationsproblem, en negativ självbild och då försöker tyvärr många som du, att hitta lindring i självskadebeteende.

Jag kanske inte behöver säga att det är synd att din kontakt med kuratorn inte gick så bra, men jag förstår att hon ville koppla in dina föräldrar. Du förstår säkert att om hon gjorde samma bedömning som du - nämligen att problemen till en stor del ligger i dina familjeförhållanden - då måste man försöka ändra på det så gott det går.

Så brukar man tänka även på BUP. Men nu är situationen ändå lite annan i och med att du har kommit upp i tonåren. I den information jag lägger till här kan du bland annat läsa om BUP:s förhållningssätt ifall tonåringar inte vill att föräldrarna ska vara inkopplade.
Du har alltså möjlighet att ringa till BUP på egen hand och diskutera förutsättningen med den behandlare du kommer till. 

Du har numera erfarenhet av att du inte löser dina problem genom att skada dig själv. Du måste få hjälp med att kunna sluta och det kan du bara göra om du också får hjälp med att hitta alternativ! 

Förutom att du på egen hand ringer till BUP finns det också andra vägar att gå. I första hand rekommenderar jag att du kontaktar ungdomsmottagningen i din hemkommun.
Du kan också skriva till tjejzonen.se och börja med att chatta med någon där. Det kan leda till att du även får en personlig kontakt där genom din chattkontakt. 

Ge inte upp du hur svårt det än är! Ditt mejl visar att du är en klok och mogen tjej som har en framtid, även om du i nuläget är ledsen och stressad och tycker det ser mörkt ut.
Det är inte underligt att du ibland tänker på självmord - sådana tankar kan komma hos vem som helst när man blir trött på allt elände man upplever i sin aktuella livssituation.

Men du är värd att få det bättre och det kommer du att få fast det är kämpigt. Om självmordstankarna är för starka, ring direkt till på BUP eller kontakta självmordsupplyssningen.se

Försök att följa mina råd. Det blir inte lättare på en gång, men en utväg kommer du att hitta!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta