Tror jag har hemofobi, är sjukt rädd för blod

Jag tror att jag har hemofobi. Eller är faktiskt ganska säker på att jag har det. Har så länge jag kan minnas varit sjukt rädd för det, kan knappt ens höra ordet utan att må illa. Kan inte heller se på folks armar, ta prover eller läsa biologi. Vägrade att ens slå upp biologiboken efter att det hade nämnts blod och jag svimmat. Har också varit flera gånger i min omgivning då folk blödit och jag antingen gråtit eller svimmat.

Är rädd för det mesta som har med det att göra: ådror, hjärtslag, vassa föremål, bordskanter. Känner starkt obehag bara jag tänker på något av dessa. Kan inte ens ta på folk längre än några sekunder för har för mig att jag känner deras puls under huden och börjar alltid må så jävla illa då.

Jag har också haft mardrömmar om det när jag vaknat och nästan varit på väg att spy och gråta för att det var så hemskt.

Min mens är hemsk också, men dock inte lika då jag använder tampong och det ser då mycket mindre ut som blod om det verkar rimligt? Och det är inte det heller men när jag brukade använda binda har jag många gånger svimmat när jag skulle byta.

Det var inte så illa för några år sen men det känns som det blir värre ju äldre man blir och ju mer man lär sig om kroppen och hur allt funkar och så.

Saken är den att jag vill ha en diagnos på detta och vill få hjälp men mina föräldrar tror bara att jag är "lite rädd" för det, tror ej ens dom tror på att fobier finns.
Dom tycker även att det är kul att skämta om det och säga saker som gör mig yr.
Går det ens att få en diagnos utan att föräldrarna är med?

BUP svarar:

 

Hej och tack för ditt brev! Du beskriver så levande hur förfärligt du har det med dina rädslor. Oavsett diagnos så förstår jag att du har det väldigt svårt och att du i vardagen ofta tvingas möta det som du är allra mest rädd för.

Inom BUP finns det hjälp att få mot svåra rädslor och fobier. Där är man van att träffa barn och ungdomar med liknande problem så där bör du kunna få den hjälp du behöver för att må bättre i vardagen. Jag tycker absolut att du ska söka dig till BUP för att få behandling där. Skulle du kunna göra ett nytt försök med dina föräldrar och se om det går att få dem att förstå hur du lider av dina rädslor? Du skulle kanske kunna visa dem det här tydliga och målande brevet du skrivit hit till BUP.se. Tror du att då skulle kunna förstå dig lite bättre då?

Om du får dina föräldrar att förstå att du behöver hjälp, så tycker jag att du sedan ska be dem kontakta den BUP-mottagning som ligger närmast er bostad för att be om en tid för dig där. Du kan också söka helt själv, men man brukar sedan ändå vilja ha föräldrar delaktiga i behandlingen på något sätt. Det finns hjälp att få och hoppas du kan få den hjälpen mycket snart! Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta