Så himla orolig för min bror

I oktober 2014 åkte min lillebror (15 år) fast för narkotikainnehav. Det kom som en väldigt stor chock för hela familjen (dvs mig, mamma och pappa). Det blev en utredning och han fick besöka Maria Ungdom med mina föräldrar en gång i veckan under en period. 

Samma dag som han hade sitt sista möte med Maria Ungdom råkade jag gå förbi hans rum och känna lukten av något som inte kunde vara annat än marijuana. Han bönade och bad mig att jag inte skulle berätta för mamma och pappa eftersom de skulle bli så besvikna och jag lovade på det villkor att han genast skulle göra sig av med marijuanan och aldrig röka igen. Om jag skulle upptäcka minsta lilla sak skulle han bli avslöjad. Sedan detta hände började jag söka igenom hans rum efter spår nästan varje dag. Jag blev helt fixerad. 

Måndagen den 20/4 (ironiskt nog på internationella röka-på dagen) hittade jag en låda i hans rum som luktade gräs och innehöll isärplockade cigaretter, rullpapper och spår som av små bruna löv. Det var droppen. Jag gav lådan till mina föräldrar och berättade allt jag visste. De blev självklart jättebesvikna eftersom de trodde att han han förändrats. De åkte till Maria Ungdom där min bror fick lämna ett urinprov och ha ett möte med mina föräldrar och en socialarbetare. Under mötet kom det fram hur min bror känner sig och det var bland det mest skrämmande jag hört. Han är verkligen intresserad av att röka, inte bara gräs utan cigaretter också. Han kan allt om det och han tycker att han tänker bättre när han gör det. Han gillar hur han blir när han röker, och att vara den personen som röker. Cool, avslappnad. Att röka är liksom hans PASSION. 

Samma dag som mötet var ringde en lärare från hans skola och berättade för mina föräldrar att hon sett massor av alkohol i min brors skåp. Alkohol som han fixat till en fest som han skulle gå på senare under kvällen. 

Mitt problem är att jag inte längre mår så bra hemma. Mina föräldrar och min bror bråkar jämt om någonting och det är alltid nånting som händer min bror. Han åker fast, vandaliserar, ramlar och bryter benet, köper smugglad alkohol, röker cigaretter, gör inte läxorna, kommer inte hem i tid, är otrevlig mot mina föräldrar. Och mitt i allt detta är jag och jag orkar inte ta i tu med allt som händer. Jag är så himla orolig för min bror. Varje dag, varje timme tänker jag på honom och undrar hur det ska gå och om han kommer bli en av de där knarkarna som dör när de är 25 eller om han kommer hamna i fängelse hela livet eller om han bara kommer ta livet av sig. Jag vet inte, jag vet INGENTING för han är en helt annan person. Jag känner inte honom längre och det skrämmer mig. På nätterna ligger jag vaken och är paranoid, lyssnar efter ljud från hans rum. Men det som nästan är värst med detta problem är hur mina föräldrar blir så ledsna. Jag klarar inte av att se hur de gråter och försöker trösta varandra och kämpa för att sätta upp regler för min bror men samtidigt behålla en någorlunda god relation. För de försöker, varje dag. De hjälper honom med läxorna varje dag och varje helg. De peppar honom att hitta nya intressen. När det har skett en incident vill de prata med honom och visa att de är på hans sida men att han måste lyssna på dem. Men min bror gör inte det. Om han inte för några pengar som straff så stjäl han. Om han får utegångsförbud så kommer han ändå hem när han vill och struntar i att svara i telefon. Han har ingen respekt för dem alls, han gör precis som han vill. Och det gör mig jättearg. Jag förstår inte hur man kan behandla sina föräldrar så. 

Vad ska jag och mina föräldrar göra? Hjälp!

Helena

BUP svarar:

Hej Helena och tack för ditt brev!

Du beskriver på ett berörande sätt hur orolig du är för din bror som ju tycks vara riktigt illa ute. Jag förstår att du är både rädd, ledsen och arg. Jag kan mycket väl förstå hur påfrestande detta är för hela din familj och det är inte konstigt att du känner ansvar för din bror, du är ju hans storasyster.

Det låter som dina föräldrar jobbar hårt med att hjälpa din lillebror och ni får även stöd och förhoppningsvis också behandling på Maria Ungdom. Ibland kan det ta lite tid innan man hittar rätt sorts insats som är hjälpsamt för någon som mår dåligt och håller på med droger. Jag skriver "mår dåligt" för jag kan tänka mig att, trots att din bror säger att han gillar att röka på, så undrar jag hur mycket han gillar bråken och konflikterna med er övriga i familjen?

Trots att du visar stor omsorg och oro om din lillebror, så är detta ändå något som vuxna, det vill säga, dina föräldrar, har ansvaret för. Jag hoppas och tror att de, genom sin kontakt med Maria Ungdom, får det, så småningom.

Det jag funderar över är om allt det som händer med din bror får dig att känna dig lite åsidosatt och övergiven? Det är inte ovanligt att det känna så när någon i familjen har det svårt och föräldrarna lägger mycket tid och fokus på hen. Vem kan du gå till med din oro och ledsenhet? Kan du prata med föräldrarna om detta?

Kanske skulle du behöva eget stöd och någon att tala med? Jag tror det. På en del mottagningar ges möjlighet för syskon att få samtalsstöd. Att vara syskon till en person som drabbats av psykisk ohälsa, allvarlig sjukdom, eller som i ditt fall-missbruk, kan vara riktigt tufft att hantera.

Jag tycker du ska be dina föräldrar, eller ringa själv, till Maria Ungdom och höra om du kan få stöd för egen del. Du kan också få möjlighet till samtal på en ungdomsmottagning, eller via chatt hos Tjejzonen.

Jag hoppas att din bror snart kan ta emot den hjälp som han verkligen tycks behöva och att du och din familj får det bättre tillsammans.

Var rädd om dig!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta