Känner tveksamhet kring mitt kön

Hej,

När jag först kom in i puberteten så började jag må lite dåligt, min mamma märkte det och var orolig så hon kontaktade min skolsyster för att få prata ut, men bad om total tystnadsplikt eftersom att hon visste att jag inte ville att någon skulle veta det och att jag skulle bli arg om jag fick veta. Men på min nästa hälsokontroll i skolan så sa skolsyster det rakt ut till mig bara sådär. Jag blev inte arg på mamma men däremot på skolsyster, jag ville konfrontera henne men mamma sa att vi bara skulle glömma det.

För grejen är den att alla tror att jag mår bättre nu när det i själva verket bara blivit värre. Min relation till mat har blivit väldigt jobbig och jag har även börjat skada mig själv. Ibland skräms jag ofta över mina egna tankar och hur stark mitt självhat vuxit. Dessutom misstänker jag även kopplingar till min tveksamhet kring mitt kön och just nu lutar det mot någon slags genderfluid identitet som mina föräldrar aldrig skulle acceptera.

Jag är rädd och förvirrad och jag vill få stopp på det här nu, innan jag gör något dumt mot mig själv och innan nån behöver få reda på det,  jag har insett att jag inte klarar det själv. För hur mycket mitt självhat än viskar att ingen kommer bry sig så vet jag att skada mig själv är att skada de jag älskar.

Men sen det skolsyster gjorde har jag helt tappat förtroende för hela elevhälsan och det finn ingenstans jag annars har möjlighet eller kan tänkas vända mig. Jag är dessutom jätterädd för att jag ska bli tvungen att berätta för mina föräldrar, för de skulle verkligen inte ta det bra och det skulle bara förvärra situationen. Särskilt min mamma som först antagligen skulle bli arg och säga att hon haft det jobbigare men ändå inte mår dåligt och sen bli ledsen och skuldbelägga sig själv eller tvärt om. 

Snälla hjälp

Charlie

BUP svarar:

 

Hej Charlie!

Tack för ditt brev där du berättar så levande om mycket som nu är kämpigt för dig! Det var uppmärksamt av din mamma att se hur dåligt du mådde och säkert välmenande att kontakta skolsyster, men jag förstår din ilska då skolsyster plötsligt bara berättade allt för dig.

Du berättar vidare att alla nu tror att du mår bättre, men att det inte alls är så. Tvärtom verkar det vara väldigt kämpigt för dig på flera sätt och du hatar dig själv alltmer. Jag tycker det låter allvarligt och håller med dig om att du behöver hjälp. Vad skulle hända om du var ärlig med att du faktiskt inte mår bra? Är det att mamma blir ledsen och skuldbelägger sig? Även om det skulle hända så är det ju rimligast att dina föräldrar tar ansvar för dig och att du mår bra och inte att du ska klara dig själv för att dina föräldrar ska må bra.

Du beskriver också en tveksamhet kring ditt kön och att det är något som du tänker att du måste hålla för dig själv eftersom dina föräldrar aldrig skulle acceptera något sådant. Du har säkert skäl till att tro det här, men det låter väldigt tungt att gå med den insikten själv!

Jag är övertygad om att du skulle må bra av att prata med någon vuxen och kunnig person, som du kan lita på om din sexuella identitet, ditt självhat och problem med maten. Mitt förslag är att du söker dig till den Ungdomsmottagning som finns närmast dig, www.umo.se och ber om samtal. Där är de vana att träffa ungdomar med liknande problem och du kan söka dig dit själv utan föräldrars medverkan. Hoppas du får den hjälp du behöver! Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta