Bara mig allting händer

jag är en tjej som är 10 år. Jag är 11 om några dagar. Jag orkar inte inte längre jag mårbara dåligt av allt det ät bara mig allting händer bara mig allting är jobbig jag orkar inte leva längre vill bara dö. Mamma och pappa förstår ingenting. Nu är allt annorlunda nu när jag gråter blir jag galen jag drar i håret skriker varför. Jag har gråtit flera gånger framför min lärare och sen prata vi lite om vad som händer. Så jag har pratat men psykologer ganska Mycket. Och jag har pratat med flera gånger förut sist jag prata med er sa ni att jag skulle prata med Tjejzonen men det har inte blivit av än.och det var ett tag sen. Så på ett sätt ville jag att mamma och pappa skulle veta att jag inte mår bra av allt vänner skola familjen allt.  Så jag hade utvecklingssamtal så sa vi allt att jag innevarande på TOP. Men det var allt jag ville att dom skulle veta att jag bara inte var på TOP. Men det blev inte så. Jag säger aldrig nåt till mina föräldrar för nej. Dom fattar ingenting. Jag fick gå ut ur rummet till min lektion för att rektorn skulle prata med dom. Då sa dom allt. Att jag skärde mig och allt. Det var inte det jag ville att dom skulle veta. Jag ville bara att dom skulle veta att jag inte är på TOP. Men dom var bara tvungna nu dom sa att mamma O pappa inte skulle prata om det och så. Men vi gjorde det! Jag ville inte O mamma är då jobbig och sa bara att visa armen visa armen så långt ville jag inte gå! Och set är allt! Om vännrr familj skola allt!! ALLA STÖRS SIG PÅ MIG FÖR OLIKA SAKER.JAG ÄR BARA FEL. GÖR FEL OVH MISSTAG HELA TIDEN.ALLA BLIR ARGA PÅ MIG. INGEN BRYRS SIG OM MIG. JAG VILL OCH ATT DOM ANDRA SKA SÄGA TILL REKTORN OCH SÅ SÅ FORT NÅT HÄNDER MEN NEEE DET SKA BARA GÖRAS NÄR DET HÄNDER ANDRA. VILL OCKSÅ HA UPPMÄRKSAMHET VILL ATT ALLA SKA VETA ATT JAG MÅR DÅLIGT. INGEN FÖRSTÅR! SKÄMMER UT MIG HELA TIDEN. VILL INTE HA DENDÄRA JÄVLA KURDISKA MODERSMÅLET OCH LÄRA MIG DET! SKÄMMER UT MIG SÅ MYCKET PÅ DET SÅ LOMMER HAN TJOCK OCH FUL OCH SKÄMMER UT MIG FRAMFÖR ALLA. DET LÅTER SÄKER LÖJLIGT OCH BARA TÖNTIGT MEN ET KÄNNS SOM ATT JAG HAR ENS 15 16 ÅRINGS LIV. VILL BARA PASSA I. SOM ANDRA. VILL INTE VARA EVELIN. MÅSTE SKÖRA SKOTRT OCH SÅNT FÖR ATT PASSA IN MEN JAG KAN INTE! DET GÅR INTE! VILL ATT ALLA SKA VETA ATT JAG INTE MÅR BRA! HAR TAPPAT KONTAKT OCH VÄNSKAP MED ALLA! LÅTER BARA SOM SMÅ PROBLEM MEN DET ÄR STORIA RIKTIGT JÄVLA STORA PROBLEN! JAG VILL HARA DÖ! ALLTING ÄR FÖRSTÖRT! GÖR ALLTING FEL! JAG ÄR BQRA DUM I HUVET! ÅHHHH NI FATTAR INTE JAG GRÅTER BARA! SKADER MIG SJÄLV OCH ALLT OCH ORKAR INTE VILL BARA DÖ! JAG ÄR SÄKER JÄTTE LÖJLIG MEN JAG HAR PROBLEM JAG ÄR DUM. JAG VILL OCKSÅ HA MEDICINER OCH ATT ALLA SKA VETA! VARFÖR AJG! VARFÖR! DETTA ÄR INTE ENS HÄLFTEN JAG KAN INTE FÖRKLARA DET ÄR SO MYCKET JAG VILL SÖGA SOM INTE GÅR! SOCIAL SKICKAR MASSA MEN JAG VILLE INTE GÅ SÅ LÅNGT ÅHH! DETTA ÖR INTE HELFTEM KAN INTE FÖRKLARA ALLT JAG MENAR OCH VILL SÖGA! SNÄLLA HJÄLP MIG! 😔

Jag Är Bara Fel.

BUP svarar:

Hej!

När jag läser dina rader ser jag en flicka framför mig som är jätteledsen och jättearg och riktigt förtvivlad över allting som händer henne. Hon, som alltså är du, vill väl och vill  känna sig älskad och uppskattad, men istället har du en massa negativa tankar om dig själv. Du säger att du är "dum i huvudet", att allting är "förstört" för dig, allt du gör är "fel" och dina svårigheter är "löjliga".

Nu är det så att jag tycker tvärtom. Du verkar vara en helt vanligt begåvad tjej som jag läser ut utifrån vad du skriver. Och de problem du nämner är inte alls löjliga utan tvärtom, allvarliga som du verkligen behöver få hjälp med.

Men här har vi ytterligare ett problem. Du känner inte att du får hjälp och att man verkligen ser ditt lidande fast du själv nämner många som gör det. Din lärare, din rektor, psykologen eller psykologer du många gånger har träffat. Men  om man inte får den hjälp man upplever som hjälp, då blir det ingen hjälp. Vad kan jag säga för något vettigt då?

Jag tycker det är viktigt att du inte ger upp din kamp för att må bättre, att må bra! Vissa saker får man helt enkelt inte ge upp! Jag vet inte vem som säger till dig att du är dum och du är fel och allt du gör är fel. Är det så dina föräldrar talar med dig? Är det det din rektor och lärare säger?

Men du skriver att de tycker du är på TOP. Det måste betyda att de ser en hel del positiva egenskaper hos dig och värderar högt det du gör! Jag vet att du kan må dåligt helt oavsett det och du vill att de också ska veta det att du inte mår bra - även om du presterar bra. Det har du rätt i.

Men kan du släppa in tanken i ditt huvud att andra inte ser dig så dålig som du beskriver dig själv? Och att din mamma vill se dina armar för att veta om du fortsätter att skada dig själv, det gör hon för att hon är rädd om dig; för att du och hur du mår är viktigt för henne. Sånt gör en mamma som verkligen bryr sig och älskar sitt barn, annars skulle hon strunta i det.

Det är mycket  möjligt att dina föräldrar inte förstår dig så som du önskar att de skulle kunna göra det. Ja, det kan finnas problem i familjerelationerna och då behöver båda föräldrarna och barnet få samtala om hur de kan hitta till varandra och tala med varandra. Jag menar att ni behöver få familjesamtal på BUP eller på socialtjänstens familjeavdelning. (Det betyder inte att gå för långt som du skriver, familjesamtal är väldigt vanliga även på socialtjänsten.)

Du skriver om mycket, även om du har ännu mer att säga vilket jag mycket väl förstår. Jag själv har skrivit en hel del här och känner att jag inte heller kunde skriva om allt du tar upp och vill svar på. Men låt mig sammanfatta det jag tycker du behöver.

Jag rekommenderar att dina föräldrar tar kontakt med BUP. Du måste få hjälp med att sluta skada dig. Du måste få hjälp med att få en balanserad självbild eller självuppfattning och inte bara tänka en massa negativa saker om dig själv.

Du och dina föräldrar tillsammans behöver hjälp med att kunna tala med varandra uppriktigt och på ett sätt som ger dig mer stöd och kanske inte bara kritik.  Kanske behöver de också lära sig att kunna visa sin kärlek till dig på ett annat sätt.

Och du ska inte skämmas för att du har en del sådana problem som tyvärr många andra barn och ungdomar också har. Om det inte fanns många med liknande problem som du skulle inte BUP finnas. Vi är till för barn och familjer med svårigheter. Sök hjälp igen tillsammans med din föräldrar och med stöd från skolan om den hjälp du tidigare fått inte räckte till.

Du är värd ett få en bra uppväxt och ett roligt ungdomsliv!

  

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta