Mamma skickade nakenbilder till män

Hej!

För ca. 1 år sedan fick jag reda på att min mamma skickade nakenbilder till män(hon är gift med min pappa och det var flera män så hon skickade inte till honom). Jag hade en magkänsla över det i ca.2-3 månader när jag tillslut såg att hon sextade med folk(hon gjorde det mitt framför ögonen på mig och efter en stund började hon gömma det). Det tog ett tag innan jag väl insåg vad som hände, flera månader faktiskt. Jag intalade mig själv att jag sett fel, även om jag kollade mer än 1 gång så det verkligen var sant. Under sommarlovet förstod jag vad som hände och bestämde mig för att rymma hemifrån och jag planerade allt men hittade aldrig det perfekta tillfället. När skolan började så fick vi en ny lärare. Hon såg att jag mådde dåligt eftersom att jag alltid kollade ut ur fönstret och drömde mig bort hela lektioner eller sov bort dom. Hon frågade mig enskilt efter lektionerna hur jag mådde och sådant, men jag sa hela tiden att jag mådde bra, lite svårt att säga sånt liksom. Dessutom vet jag att hon inte håller sin tystnadsplikt. Men iaf, jag mådde sämre och sämre och började tillslut skära mig igen. Det har jag gjort periodvis i några år men slutar alltid innan det blir för seriöst. Fler och fler lärare började prata med mig efter lektionerna och fråga hur jag mådde och hur de såg att jag mådde dåligt. Men de flesta lärare håller inte sina tystnadsplikter utan berättar det mesta för allt och alla så jag hade inget som helst förtroende för dom. Tillslut berättade jag för 1 kompis som jag litade på och han sa att jag var tvungen att berätta för min syster hela tiden vilket jag vägrade. Mamma slutade tillslut skicka bilder och jag började snabbt må bättre. Nu på sistone har jag börjat må dåligt igen. Jag tänker ofta på när hon skicka allt. Jag kan inte förlåta henne och jag äcklas av tanken av att hon gjort så här mot mig. Jag försöker att inte tänka på det eftersom att det är över numen så fort jag typ kommer på det så kan jag inte sluta tänka på det. Jag får som ett stort hål i mig och jag känner mig tom. Vill skära mig igen, trots att jag slutat. Han även börjat få ett stort sug på att börja röka igen som jag slutade med för 1 och ett halvt år sedan. Har det något med att jag börjat må dåligt igen? Om jag skulle gå till bup och så skulle ni kontakta mina föräldrar? Jag har gått på bup förut i flera år men då har det varit mina föräldrar som tagit kontakt. En i min familj har en dödlig sjukdom och så blev en i familjen dömd för lite saker. Jag vill inte att mina föräldrar ska veta. Om min farsa skulle få reda på det här tror jag att han kommer vilja skilja sig och om mamma får reda på det kommer hon att bli jätte arg för att jag kollat på hennes telefon. När jag tidigare gått på bup har de även tjatat om vad som pratas om när inte dom är med. Skulle de på ungdomsmottagningen ta kontakt hem? Min familj har på grund av olika anledningar mått dåligt under nästan hela mitt liv. Nu när det äntligen är bra vill jag inte förstöra det med att droppa den här bomben...

Anonym

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

Det låter som du har det verkligt tufft. Du blir delvis mot din vilja, indragen i vuxengrejer som inga barn ska behöva bli delaktiga i. Jag kan förstå om du tycker att dina mamma har varit taskig mot dig, men det var nog egentligen inte hennes mening. Det är svårt att veta varför hon höll på och sextade med män under en period. Jag tycker mest att det är olyckligt att hon gjorde det så att du fick reda på det. Som barn vill man helst inte veta sånt, om sina föräldrars sexliv, som jag minns det.

Jag tolkar ditt brev som att det är lite lugnare hemma nu och du vill helst att det ska få förbli så? Därför kan jag mycket väl förstå att du helst inte vill tänka på det som var så jobbigt för ett år sedan. Att prata med en utomstående som du litar på kan hjälpa dig att sortera i alla jobbiga tankar och känslor du har inför din mamma. 

Det verkar som många är oroliga över att du inte verkar må bra. Kanske har du blivit förändrad och det syns på utsidan hur det känns på insidan?  På ett sätt tycker jag att det är bra att andra ser och förstår. Men samtidigt är det så klart inte bra att du känner att de inte är att lita på och att de sprider information till allt och alla, som du säger. Klart du blir besviken då, och ledsen, föreställer jag mig.

Jag tror det skulle vara skönt för dig att känna att du hade en person som du kunde vara helt öppen med. Någon att dela de här svåra känslorna med. Någon som inte förde vidare vad du berättar i förtroende. Man kan gå till Ungdomsmottagningen utan sina föräldrar. Så här skriver UMO om sekretess på sin hemsida. Läs det.

Att gå på BUP utan föräldrarnas vetskap när man bara är 14 år tror jag blir omöjligt. Det du kan få göra är ju att prata själv med din behandlare, som du gjorde förut. Dina föräldrar får vara hur nyfikna de vill på vad du pratar om där. Det har inte med det att göra om du inte vill det.

Om du vill vara helt anonym så kan du till exempel chatta med BRIS eller Tjejzonen. Kanske skulle det kunna var ställen att börja söka stöd på? Jag tror du behöver det. 

Jag tycker det är strongt av dig att värna så mycket om din familj som du gör, men ansvaret kan inte bara ligga på dina axlar. det blir tungt att bära.

Dela bördan med någon klok och inkännande person, så ska du se att det blir lite lättare.

Var rädd om dig!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta