Börjar låtsas att jag är sjuk

Jag är 14 år och har varit deprimerad sen 1:an. Har haft självskade beteende i ett år, och ärstörningar i två år. Jag har självmordstankar som ständigt förföljer mig. Och jag hör röster i mitt huvud som berättar hur dålig jag är.

Innan mina föräldrar skiljde sig bråkade dom jätte mycket och de var väldigt jobbigt. Dom kallade varann hemska saker och kunde putta in varann i väggar osv. Även ett år efter att dom hade skilljt sig kunde dom ringa till varann och börja bråka.

I skolan har jag alltid varit utstött. I lågstadiet var det tyst mobbning. Men i mellanstadiet var det bättre, Nu har jag börjat sjuan och har ny klass, Killarna i klassen brukar ge mig blickar, kommentarer speciellt på lektioner, härma mig, slå mig osv. Blir även mobbad på olika sociala medier där folk säger massa grova saker. T,ex, att jag ska hoppa framför ett tåg, att jag är en hora/slampa (är dock oskuld),att jag är falsk. En massa saker bara.

Mina närmsta kompisar är också deprimerade och självmordsbenägda. Men som tur , har ingen av dom lyckats med självmord. Jag har tillitsproblem och litar bara helt på en person, men vissa litar jag rätt mycket på.

Jag vill söka hjälp, men vågar inte. Är rädd för vad allas kulle säga, för vad mina föräldrar skulle säga och jag klarar bara inte av att säga saker till vuxna. Har nyligen fått veta att min mamma har varit självmordbenägen och att min pappa för 20 år sen var i fyllan och råkade döda två tonåringar i en trafikolycka. Hemma bråkar jag ofta med min mamma, hon kan säga rätt hemska saker bara för att hon är arg. Annars är hon världsbäst.

Jag har knappt ork att gå till skolan och har därför börjat låsas vara mycket sjuk, Kan man sjukskriva sig från den? För det är för mycket press på mig från skolan, Och, hur kan jag ta modet att söka hjälp? 

Tog modet

BUP svarar:

Hej!

Det är alldeles utmärkt att du tog modet och skrev till oss! Jag blev ärligt talat mycket berörd av hur jobbigt du har det och skyndar mig att direkt säga:
-Du måste få hjälp!

Men låt oss försöka spalta upp det du skriver för att jag ska kunna komma med rekommendationer vad man kan göra.

Vi börjar med mobbningen i skolan.
Den får inte fortsätta utan du måste berätta för skolkuratorn eller till en lärare som du har förtroende för. Jag kan tänka mig att det blir svårt för dig. Den som är utsatt för mobbning är ofta rädd för att det bara blir värre om man "skvallrar". Men det är varje skolas skyldighet att ta upp kampen mot mobbning och ge stöd till den som har blivit utsatt.

Vet din mamma om detta? Kan du räkna ut hur hon skulle reagera om du berättade? Det vore bra om du vet att hon är på din sida och att hon är med om ni behöver gå till rektorn med denna fråga. Men det kanske inte kommer att behövas. Första steget är alltid att berätta om mobbningen för en lärare eller kurator /skolsköterska .

Du kan inte sjukskriva dig från din skolgång! Du måste kunna gå till skolan utan rädsla och skolans uppgift är att se till att det blir möjligt för dig.

Mobbning på nätet är en svårare nöt att knäcka.
Jag tror att skolkuratorn kan hjälpa dig med goda råd hur du ska hantera detta.
Du kan också gå in på friends.se som är en sida om mobbning och få råd där om du mejlar till dem.
En annan sida du kan besöka är kränkt.se där du hittar mycket bra information och råd angående nätmobbning. 

Men utom mobbningen finns det en del andra problem. Du har självskadebeteende, ätstörning, självmordstankar och en elak röst i ditt huvud som säger att du är "dålig". Vet du - det är inte alls ovanligt hos barn som har det som du att de hör en sådan elak röst i sitt huvud. Denna röst brukar upprepa det som man har hört av olika personer i olika situationer - men det som sägs är inte sant!

Det är som en yttre röst blir till en inre röst och  man börjar nästan själv tro på det. Det är en komplicerad sak men inte tecken på någon sjukdom. 

Men allt som allt - förutom att mobbningen i skolan ska tas upp i skolan, har du de här andra problem som gör att jag starkt rekommenderar att ni går till BUP. Jag säger ni, för du måste nog ha åtminstone din mamma med. Du skriver att din mamma är världsbäst även om hon också kan säga elaka saker till dig. Men det betyder för mig att du ändå har så pass mycket förtroende för henne att du kan be henne om hjälp till kontakten med BUP.

Du måste komma ut ur ditt självskadande beteende och hon måste nog medverka i behandlingen - annars blir det svårt. Ni måste nog också diskutera hur ni kan hitta ett bättre sätt att tala med varandra. En förälder ska inte säga vad som helst till sitt barn, för det skadar barnet.

Men om det blir absolut ogörligt att gå till BUP med mamma så kan du vända dig till ungdomsmottagningen i din hemkommun.

Ytterligare en sida är shedo.se som jag tycker du ska titta på.

Nu har jag nu inte nämnt det du skriver om dina föräldrars relation och om din pappa. Men det betyder inte att jag tycker att det är oviktigt.
Jag anser så klart att det är en komplikation till i ditt liv som du ska ta upp i den samtalskontakt du förhoppningsvis kommer att få på BUP eller någon annanstans.

Sist men inte minst: du har tagit modet att skiva till oss, ett bra första steg.
Du måste fortsätta på den här vägen. Du kommer att se att det går att få hjälp, även om inte alla dina problem kommer att lösas på en gång.

Jag önskar dig styrka och mod till att gå vidare.


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta