Kan inte sluta sörja mormor

Hej!

Jag vet inte hur jag ska ta upp de här eller så att du förstår. Jag är 17år och bor med min mamma och plastpappa med 3 syskon. För lite mer än ett år sen dog min mormor, hon betydde verkligen så mycket för mig då jag har växt upp med henne och min morfar då jag inte hade nån pappa att vara hos på helgerna/veckorna. Jag saknar henne varje dag och många säger att det bör lättare men när blir det de?!?  

Jag kan tänka ofta att varför just hon och nästan be att det skulle ha varit jag och inte hon. Hon dog som följder av massor av alkohol under flera år som försörde henne kropp inifrån, men det är det folk säger att hon var sjuk i alkoholism men jag såg mest av den där gulliga mormor sidan som jag saknar. Ibland nästan varje dag känns det som att jag bara vill dö, inte bara för att jag saknar min mormor men jag är så trött på livet och allt som det innebär. Skärde mig konstant för 4 år sen och sluta med det för 2år sen, men när mormor dog så började jag igen, jag kännde att jag behövde lätta på trycket. Jag vill inte prata om min mormor med min mamma för vill inte att hon ska bli ledsen då jag vet att hon saknar henne och att min mamma är väldigt sjuk då hon har problem med hjärnan eller nåt sånt

har ni nått bra råd för börjar få slut på alternativ än det jag redan tänker på..

Stina

BUP svarar:

Hej Stina!

Jag vill säga direkt att jag verkligen känner starkt för dig i din sorg och saknad efter din mormor. Dina rader förmedlar din djupa ledsenhet och jag förstår hur mycket hon betydde för dig. Hon verkar ha lämnat ett tomrum efter sig som inte är så enkelt att fylla.

Att känna sorg efter förlusten av en viktig person är helt naturligt, men du undrar när det blir lättare. Sorg tar olika lång tid hos olika personer - och det beror rätt så mycket på hur mycket stöd och tröst man hittar hos sina nära och kära, hos släktingar och vänner. Och det händer också att om man inte kan få det hos sina närstående måste man söka stöd hos utomstående.

Du skriver att du går med tankar om att det hade varit bättre om du hade dött istället för mormor. Fast du vet att det är livets normala gång att den föregående generationen går bort före en själv. Om du tänker på hur din mormor skulle ha mått av att behöva begrava sitt barnbarn tror jag inte att du önskar detta till henne. Som sagt, det var enligt naturens ordning även om din mormors död sannolikt påskyndades av hennes alkoholism. Men det var inte heller någonting som du hade någonsin en chans att påverka eller motverka, det kan barnbarn inte göra.

Samtidigt tror jag att din ledsenhet och sorg inte enbart handlar om din mormor. Du skriver att din mamma är väldigt sjuk och det förhindrar att du skulle kunna tala med henne om mormor. Jag vet inte vad din mamma har för hjärnsjukdom som gör att du vill skona henne. Men jag ganska säker på att du bär på en dubbel sorg: över mormors bortgång och över att du även saknar en mamma som du kan vända dig till och vara öppen med dina känslor inför. Denna dubbla sorg gör dig så pass ledsen. Jag tror att det är det som gör att du känner att sorgen inte lättnar, inte släpper taget om dig.

Jag tänker att trots att din mamma har en sjukdom kan det vara möjligt att tala med henne. Det är möjligt att hon också blir ledsen tillsammans med dig, jag tror att hon inombords också sörjer sin mamma. Och då kan det vara skönt för er båda att gråta en stund tillsammans. Som talesättet säger: delad glädje är större glädje men delad sorg är mindre sorg. Jag kan inte utesluta att det skulle till och med hjälpa även henne att ni håller om varandra eller håller i varandras händer och berättar för varandra om fina minnen om mormor. Jag kan tänka mig att det skulle lätta på din dubbla sorg och inte skada henne heller, kanske tvärtom!

Sen undrar jag också hur det är med din morfar. Finns han kvar i livet? Går det att prata och minnas tillsammans med honom? Eller finns det någon annan i familjen som också tyckte om din mormor att tala med? Hur är det med dina syskon? Du kanske inte tycker att de hade lika nära band till henne som du men hon var ändå även deras mormor. Och din mammas sjukdom är en verklighet också för dem, så därför kan jag tänka mig att ni delar mycket känslomässigt med varandra. Din relation till din plastpappa säger du ingenting om. Tänk efter om han är en inkännande person som du skulle kunna tala med.

Men om ingenting av det jag sagt fungerar så tycker jag att du kan gå in på tjejzonen.se och få en chattkontakt där eller vända dig till ungdomsmottagningen där du bor.

Ta väl hand om dig!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta