Vad händer egentligen?

Hej, jag skulle verkligen behöva lite råd.

Jag skrev hit för typ ett halvår sedan ("hjälp mig vilja leva") på grund av att jag mådde väldigt dåligt och för att jag ville ta livet av mig. Jag tar antidepp sen augusti men vet inte om jag har blivit så himla mycket bättre egentligen. Jag höll ut iaf, åkte till USA för att jobba som au pair ett år, men egentligen handlar det mest om att jag ville fly från allt där hemma. Livet i USA är liksom inte "på riktigt" så det är faktiskt helt okej här men symptomen har däremot blivit lite värre även om jag får mer ro i huvudet. Jag spyr till och från i perioder ca 1-2 veckor 1 gång per dag och sen ren 2-3 veckor. Ätstörningsångest inkluderat under de aktiva perioderna. Börjat skära mig igen sen en vecka tillbaka efter att ha varit ren ett halvår och jävlar va bra det känns, fast ändå inte. Sover hyfsat dåligt, inte som förra året då jag oftast sov 3-5 timmar/natt men blir ändå aldrig mer än 6-7 timmar här och vaknar 1-4 gånger per natt och känner att jag behöver mer och bättre sömn. Lyckades dra på mig någon slags tics/tvångstanke närdet var som värst nu i somras som gör att jag får upprepade spasmer/ryck eller kramper när jag ligger i sängen och försöker sova. Detta sker varje natt och gör att jag har väldigt svårt att somna och jag drar mig även från att försöka somna eftersom det är så obehagligt. 

Planen med att åka till USA var att komma bort från allt och få en paus från all ångest hemma och det har faktiskt fungerat. om vi säger att min ångest var på nivå 10 i somras när jag var på väg att ta livet av mig ligger den nu nere på nivå 3 eller 4. Trots detta så står ju någonting uppenbarligen inte helt rätt till. Jag mår ju inte så dåligt just nu, jag gillar bara inte att leva, det är inte min grej. Bara det har med att andas in och andas ut, jag gillar inte det - jag hatar det! 

Fast nej, jag hatar det inte heller men jag orkar bara inte. Har ingen lust typ..

Jag tänker fortfarande att jag ska begå självmord när jag kommer hem från USA i december. antingen ska jag hoppa från xx eller hänga mig i ett träd i skogen någonstans. Jag har egentligen redan planerat allting sedan i somras när jag bestämde mig första gången.

Snälla kan du bara hjälpa mig sortera lite? Ge mig vad som helst, bara någon slags klarhet. Vad fan är det som händer egentligen? 

Slut 2.0

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev.

Jag blir starkt berörd när jag läser hur du tappert kämpar med din ångest och alla symptom du har. Och ändå mår du bättre nu än tidigare! Jag tänker på dina avslutande frågor. Du vill få hjälp att sortera, få någon klarhet och du undrar vad som egentligen händer dig. Jag skulle gärna ge dig allt detta om jag kunde, men jag tror det är något du kan få i samtal tillsammans med någon under en längre tid.

Jag tycker att du skulle unna dig en samtalskontakt, någon att prata med och som kan hjälpa och stötta dig vidare.

Du skriver att du äter antidepp sedan augusti men vet inte om du blivit så mycket bättre? Kanske skulle du kolla upp din medicinering och kanske få någon hjälp för dina sömnbesvär? Jag tycker också att du ska låta undersöka vad dessa spasmer eller kramper är som du får när du ska somna.

Du skriver att du fortfarande tänker begå självmord när du kommer hem från USA. Jag tycker att du ska sluta tänka på självmord som ett första alternativ. Om du tänker ta livet av dig om ett halvår är det inte mycket som är någon idé att göra. Du kommer inte att känna att du har något att se fram emot och kämpa för. Du låser dina tankar hur din framtid ska se ut och det är farligt för hur du tänker om din framtid är också ett verktyg du har för att skapa din framtid.

Om du däremot tänker att du ska fortsätta leva kommer du också att finna nya möjligheter framöver. Om dina självmordstankar skulle du kunna chatta med Mind. Du har ingenting att förlora bara livet att vinna.

Du skriver att det inte är din grej att leva. Jag tror kanske att det inte är din grej att må så dåligt som du gör och det förstår jag. Men bara för att du under en längre tid mått mycket dåligt behöver det inte bli så framöver! 

Jag undrar lite över att det är så mycket lättare för dig att leva i USA än i Sverige. Du skriver att du ville fly från allt. Du skriver att livet i USA är rätt okey men att det inte är helt på ”riktigt”. Varför känns det inte på riktigt? Vad är det som är skillnaden? Känns det som att det du ville fly ifrån kommer tillbaka när du flyttar tillbaka? Men om det är så, varför skulle du inte kunna hantera det du flydde ifrån på samma sätt i Sverige som i USA. Spelar det fysiska avståndet så stor roll?

Nåväl, det var några tankar. Det viktigaste tror jag är att du bryter din ensamhet och släpper in någon i din värld. Jag tror att du skulle få mycket hjälp av någon professionell samtalspartner som hjälper dig sortera och förstå vad som händer.

Går det att ordna där du bor i USA? Hoppas det. Om inte, tror jag att du skulle kunna få  stöd och hjälp genom att chatta på Tjejzonen. Du verkar kämpa väldigt mycket på många sätt. Jag hoppas verkligen att du inte behöver vara så ensam utan att du kan få någon att samtala med.

Ta väl hand om dig framöver. Hälsning!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta