Tänk om mamma kastar ut mig

hej! jag är en tjet på 13 år som har som har haft självmordstankar och har självskadebeteende. jag har skärt mig en längre tid nu och är JÄTTErädd att mamma ska få reda på det! tänk om hon kasta ut mig eller aldrig prata med mig igen... vad ska jag göra?

julia

BUP svarar:

Hej!

Bra att du skriver och delar med dig av din oro. Jag vet inte hur just din familj är, men många skriver hit och berättar om oro inför att berätta för föräldrar som liknar din. Många upplever att det är extra jobbigt att berätta om att må psykiskt dåligt. Dessutom kan det kännas extra jobbigt att berätta för föräldrar av rädsla för att göra dem ledsna. Många föräldrar blir oroliga för sina barn när de förstår att de mår dåligt. Vissa kan visa omtanke på ett fint sätt, andra blir ledsna eller arga. Kanske blir föräldern överraskad eller så har den redan förstått signalerna. Det bästa är ju om föräldern kan hantera sina egna känslor och tankar tillsammans med någon annan vuxen, så att det inte blir ett problem mellan föräldern och barnet som mår dåligt.

Fundera över vad det är som oroar dig mest med att berätta för din mamma. Kommer hon att bli alltför orolig? Vad är det som kan bli svårt för henne att förstå? Vad är du mest rädd för? Jag tror att de svaren kan hjälpa dig att förbereda dig på ett bra sätt inför att prata med henne. För att prata med din mamma om hur du mår tror jag är oundvikligt. Bättre då att välja ett tillfälle att berätta på ett så lugnt sätt som möjligt. För du som trettonåring ska få så mycket stöd som möjligt av de du har omkring dig. Du ska inte behöva hantera saker på egen hand.

Vissa föräldrar klarar inte av att hantera sitt barns dåliga mående på något bra sätt. Det är svårt att veta på förhand vilka föräldrar det är som reagerar så, vissa föräldrar kan faktiskt överraska på ett positivt sätt. Det är såklart enklare att berätta om det känns som att man har en god relation till sin förälder i grunden. Att känna oro för hur en förälder ska hantera att man mår dåligt är inte konstigt. Men det får inte hindra en att ta hjälp för hur man mår!

Har man som du självmordstankar och självskadebeteende är det alltför tungt att klara av på egen hand. Det finns bra hjälp att få. Dessutom behöver man stöd från personer omkring en. Det är bra om de man bor med kan vara ett stöd när man går i behandling på BUP.

Att en förälder tar till så drastiska metoder som att kasta ut eller sluta prata med en är inte okej. Det behöver man tänka kring så att du kan få stöd från andra vuxna i så fall. Du skriver inte huruvida du redan går på BUP eller liknande. Jag skulle vilja att du får hjälp för hur du mår och att du tillsammans med någon vuxen kan diskutera hur du kan prata med din mamma på bästa sätt.

Jag bifogar information om självskadebeteende och hur du kan göra för att fortsätta ta hjälp för hur du mår.

Ta hand om dig och fortsätt med att ta hjälp!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta