Ingen vill ha mig i sitt sällskap

Hej BUP,

Jag har drunknat i en djup depression och har ett självskadebeteende. Känner mig ofta ensam när ingen är i närheten och ingen säger något. Upplever alla blickar som "varför finns hon?" -blickar. Min pappa slår mig med jämna mellanrum och mamma skriker åt mig var dag. Mina "vänner" behandlar mig som smuts, ger mig onödiga kommentarer och borstar bort mig under mattan. Får ångest- och stressattacker bl.a. i skolan. Gråter vardagligen för små saker och är allmänt känslig.

Jag är ful, beter mig illa, får ofta utbrott och slår folk. Sedan gråter jag för att jag vet att jag har gjort fel. Förstår varför ingen vill ha mig i sitt sällskap. Jag är en hemsk människa och jag får inte hjälp med min depression. Jag är ofta tyst och allting som var så kul förut, är tråkigt. Jag tänker på hur usel jag är hela tiden, fokuserar oftast inte i skolan. Mina prov blir skit och allting blir rent sagt skit. Jag skrattar sällan, låtsas skratta åt saker när dom andra skrattar.

Ingen märker hur jag mår. Vissa tolkar mig som att jag drar till mig uppmärksamhet bara för mina självskadebeteenden. Kan verkligen inte förklara varför jag känner såhär. Vågar dessutom inte be mamma om ångestmedicin då jag är rädd att hon ska tro att jag är helt jävla sinnessjuk. Jag är annorlunda, verkligen.

Jag blir inte accepterad irl pga mitt utseende. Folk bryr sig bara om jag gråter. Fick en ångestattack på idrotten. Satt och grät på golvet, många frågade vad som hade hänt osv. Vissa brydde sig inte alls. Jag vill inte leva. Allt jag gör blir fel. Folk tar illa upp när jag säger något. Jag kan inte förklara ett skit.

Ingen tror på mina ord. Jag är värdelös och får ätstörningar pga detta. Gått ner - hg i vikt. Är bl.a. underviktig, ryggproblem, olika benlängder, plattfotad och kobent. Därför orkar jag inte lika mycket på tex idrotten som alla andra gör. Har svaga ben då jag var helt allergisk mot mjölk när jag var liten. Blir ofta kallad "pinne" och att jag inte har några muskler. Vilket jag tar väldigt illa upp av.

Kokos

BUP svarar:

Hej Kokos!

När jag läser det du skrivit om hur du har det hemma och i skolan blir jag starkt berörd. Vilken kämpe du är! När man har det som du beskriver, är det inte konstigt att man inte klarar av att bete sig som man skulle önska och känner sig känslig.
Det som gör det extra tungt är ju också att du är ensam om att veta hur du har det. Du blir ju missförstådd i många situationer utifrån det. Du har många kloka tankar, men du ska inte behöva vara ensam om att klara av allt det jobbiga. Det behöver du och din familj hjälp med.

Du beskriver så väl den negativa spiral som man kan hamna i när man mår dåligt. När man inte klarar av situationer man skulle önska leder det till ledsenhet och besvikelse - som i sin tur gör att man mår ännu sämre. Det gör att det känns som att man ständigt kämpar i motvind.

Den situation du beskriver kan du inte lösa på egen hand och du behöver inte alls veta exakt hur allt hänger ihop. Huvudsaken är att du får stöd från vuxna som är vana vid att möta barn och familjer som har det på liknande sätt, som du beskriver. Tillsammans kan ni börja nysta i hur du mår och vilken hjälp som behövs. Det finns sällan några färdiga lösningar - de finns längs vägen.
Det finns mycket bra hjälp att få. Kanske kan du visa det du skrivit och skickat hit? Jag tycker att det är en bra beskrivning av vad du tänker och känner. 

Det är absolut inte okej att din pappa slår dig. Det är till och med olagligt. Våld är en kränkning mot dig som person och leder bara till ökade svårigheter. Det måste stoppas!
Vuxna som slår kan behöva hjälp för att sluta. Jag skickar med några texter om våld som jag tänker kan vara bra för dig att läsa. 

Jag vet inte vilka kontakter du har runt omkring dig. Du skriver att du mår dåligt i skolan. Finns det någon i skolan som du litar på och som du skulle kunna berätta lite om hur du har det för?
Det kan ofta kännas svårt - särskilt om man har försökt och det inte känts bra av någon anledning. Jag vill peppa dig att inte ge upp, utan fortsätta att hålla ut och hoppas på att du får det stöd du behöver. Att prata om hur jobbigt man har det gör man inte för att få stämpel som "sinnessjuk", utan för att få ett bra stöd.
Samla dina krafter och ta tag i att berätta hur du har det!

Om du vill ha någon vuxen att prata mer om hur du har det och vilken hjälp du behöver kan du vända dig till BRIS. Där kan man vara anonym om man vill och prata eller chatta med vuxna som är vana vid att hjälpa barn i liknande situation som din.

Kom ihåg att ibland gör man mindre lyckade handlingar, saker man skäms över och önskar ogjorda. Men det betyder inte att man är en dålig människa!


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta