Tror det jag har är OCD

Hej BUP!

Jo, jag har ett väldigt stort problem. Jag tror att det jag har är OCD/Tvångshandlingar. Skolan är egentligen "problemet" till detta. Jag trivs inte alls i skolan, jag får ångest bara jag tänker på min skola. Jag har nästan inga riktiga vänner. Vi är 6 tjejer i min klass och alla umgås med alla. Men jag passar liksom inte in. Jag är inte särskilt snygg, inte särskilt märkvärdig helt enkelt.. Ingen kille gillar mig och dem med mer status ser ned på mig. Jag har 1 kompis. Hon och jag umgås mycket i skolan men jag känner mig ändå inte "trygg" med henne. Varje dag är jag rädd att hon ska lämna mig, vara med nån annan tjej. Och jag blir ensam kvar. 

I vårt samhälle är det också så att antingen är du "med" elr så är du det inte. Jag är inte med, jag försöker men vad jag än gör så blir det alltid fel. Och jag mår sämre för varje gång jag ser hur kul alla andra har det..
Jag har också kul ibland, jag har 2 vänner som är mina "bästa" vänner men jag får en djup känsla av att dem bara vill att jag ska försvinna så att det bara är dem kvar. Utan mig.

Men till själva tvångsbeteendet. Jag känner mig oerhört, jobbigt, äcklig och smutsig när jag kommer hem från skolan. Jag duschar alltid och kan inte ta i saker hemma. När jag duschar har jag en speciell rutin så jag tvättar håret 2 gånger för att känna mig riktigt ren. Och när jag har duschat kan jag absolut inte ta i något som haft kontakt med skolan. Det innebär att jag gör läxorna direkt efter skolan och då sitter jag på en speciell stol, som jag aldrig skulle sitta på om jag var "ren". Sen när jag har duschat har jag liksom vägar i huset. Det ser typ ut som att jag hoppar runt på listerna. Och kliver jag fel, ja då måste jag gå och tvätta fötterna i handfatet. Jag har liksom ritualer för allt jag gör. Och om vi t.ex får gäster. Ja, då rubbas ju hela balansen, jag kan ju inte visa för dem vad jag håller på med. Så dem dagarna blir jag hemskt sur och lätt irriterad. Mina föräldrar vet vad jag gör och jag har förklarat det tusen gånger om, men dem blir ändå arga på mig om jag råkar blöta ned någonstans mitt under proceduren. 

Nu har jag också börjat med att jag kan inte vara ute, i köpcentrum, på stan osv. utan att duscha när jag kommer hem.

Min högsta önskan egentligen är att få flytta, dit min släkt bor. Jag får en sån där härlig känsla när jag kommer dit. Här, får jag bara ångest när jag tänker på detta område. 

Nu på senaste tiden har jag börjat hata mig själv så mycket att jag på kvällen, tar min pincett och skrapar det vassa hårt mot armen, vissa gånger kan det börja blöda lite. Men det är inte lika farligt som att ta en kniv, det skulle jag aldrig våga. Att jag skadar mig själv vet ingen om.

Snälla skriv inte att jag måste komma till eran mottagning, jag vet inte om jag vill, jag vet inte om jag vågar. Jag vet inte hur jag ska göra bara..

Tjejen

BUP svarar:

Hej Tjejen!

Tack för ditt brev!

Du skildrar så precist hur det är att vantrivas i skolan och känna sig fel och utanför och inte riktigt våga tro att de du är med verkligen vill vara med dig. Det är en svår känsla att inte riktigt känna att man hör till och inte riktigt våga lita på dom man har nära.

Jag vet inte om det är så, att du helt enkelt inte delar så mycket intressen med de andra och skulle må bättre om du hade möjlighet att vara med andra som du känner mer samhörighet med? Eller om det är något annat som gör att du inte känner dig trygg med dina kompisar, vet du om de känner sig trygga med dig? Kan det vara så att de känner att du inte trivs med dem och i sin tur blir osäkra?

Du skulle behöva diskutera det med någon för att kunna reda lite i vad som är vad. Då kan du också få lite koll på om det är något du kan göra åt det, eller om du behöver söka dig till andra sammanhang. Du ska inte behöva sitta ensam på kvällen och försöka göra dig själv illa. Det ger heller inte någon lindring i längden.

Nu har det tillkommit svårigheter med både tvångstankar och tvångsbeteende. Jag förstår det som att det ökar och verkligen håller på att begränsa din vardag, så att du får det svårare och svårare. Kanske det också leder till att du känner dig mer främmande inför de andra i klassen, eftersom ditt liv utanför skolan alltmer upptas av tvång. Det brukar vara svårt att berätta om för dom som inte känner till det.

Mitt första råd är förstås att i första hand vända dig till BUP. Prata med dina föräldrar och be att de ringer till närmaste mottagning.
Det vore det allra bästa! Det finns bra hjälp att få, även om det är ett tufft jobb. 

Men, nu skriver du att du är jätterädd för att vända dig till BUP. Då skulle du kunna börja med att kolla på Ananke som är en förening för de som har problem med OCD. De kan nog ha en del tips.

Det finns också BIP ( BupInternetProjektet) som du skulle kunna läsa mer om här på BUP.se och se om det är något för dig. Jag vet ju inte var du bor och om det är möjlighet för dig att resa.

Låt inte rädsla hindra dig att söka hjälp - du är värd ett mycket bättre liv än vad du har just nu!



Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta