Ätstörd? Hur ska jag tala om för min mamma?

Hej bup 

jag lider sen långt tillbaka av en ätstörning 

eller jag vet inte vad jag ska kalla det. Men iallafall jag spyr upp maten med flit efteråt och har många tankar om att bli smal och till och med om jag ska ta självmord. Min mamma jobbar på gym. Och är en glad mamma. Men min mamma vet inte om mina problem och det är jätte jobbig, När det är mat hemma så måste jag låtsas spela glad och så men efteråt så säger jag att jag måste gå och ducha men i själverket så går jag och spyr upp maten. 

Och min fråga till er är, hur jag ska förklara mina tankar och vad jag lider av till min mamma. 

Jag har försökt förut men har altid backat undan för att jag tror hon ska tycka att jag är typ störd, eller att hon ska bli arg på mig och så 

SNÄLLA HJÄLP MIG

//orolig kille:-(

orolig kille

BUP svarar:

Hej killen, och tack för ditt brev!

Usch, det låter som att du har det jättetufft! Det låter som att du har hamnat i ett läge som du har svårt att ta dig ur… Vilket bra drag att skriva till oss!

Jag tänker lite olika saker när jag läser ditt brev. Jag hoppas mina tankar kan bli till hjälp för dig.


”Ätstörningen”:

Jag vet inte om du har en faktisk ätstörning… det är svårt att svara på utifrån ditt korta brev. Men en sak verkar vara säker och det är att det här med mat och äta och spy inte är sunda beteenden och något som orsakar dig mycket lidande och oro.

Och det är SUPERVIKTIGT att du söker hjälp för det så snart som möjligt! Och (precis som du själv misstänker) så är det jättebra om du kan prata om det med din mamma/dina föräldrar.
Jag tycker att det är modigt och moget av dig att skriva hit, och att du faktiskt vill ta tag i dina problem nu!

 

Mammas reaktion:

Tänk om mamma blir arg? Vi får många frågor från ungdomar som är oroliga för hur föräldrarna ska reagera om de berättar att de mår dåligt.
Vår erfarenhet är att de allra flesta föräldrar vill sitt barns bästa. De allra flesta föräldrar vill att ens barn ska må bra, och är beredda att göra allt som står i deras makt för att det ska bli så. Men utan att veta, så kan de inget göra.

Så - utan att du talar om det så kan din mamma inte hjälpa dig.

Ja, det finns en risk att hon blir arg…. Eller i alla fall reagerar med något som liknar ilska. Men i de allra flesta fall, så handlar den reaktionen om att hon blir/är jätteorolig och kanske frustrerad över att hon inte visste, eller att hon inte vet hur hon ska hjälpa dig.
Oftast handlar denna ”ilskereaktion” inte om att hon tycker att DU är störd eller konstig eller att hon blir arg på dig… nej, reaktionen handlar oftast om HENNES oro och vilja att hjälpa tillräckligt snabbt.

 

Hur ska du tala om?

Ett sätt skulle kunna vara att låta henne läsa ditt brev hit. Och kanske mitt svar. Då får hon tid att samla sig och fundera på hur hon ska reagera, och hur hon ska hjälpa dig – innan ni pratar.

Ett annat sätt skulle kunna vara att bara ”haffa” henne vid ett lämpligt tillfälle (ett läge när hon är lugn och ostressad hemma och har tid att prata) och faktiskt bara säga det. Rakt av. Säga att du behöver hjälp och att du behöver hennes hjälp med att få mer hjälp!

Ett tredje sätt är att ta hjälp av en annan vuxen som du har förtroende för. Det kan vara pappa, en släkting, en kompis förälder, din mentor… eller kanske skolkuratorn.

Det låter ändå som att din mamma är en bra person och att du vill prata med henne.
Så jag tycker inte att du ska vara rädd för det. Ja, hon kanske reagerar starkt… men det beror i så fall sannolikt på hennes egen oro.

Så… go for it! Och gör det så snart som möjligt.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta