Skär mig - behöver hjälp!

Jag är verkligen säker på att jag behöver hjälp.

Jag har mått skitdåligt ända sen jag började i sjuan. Jag har blivit mobbad utav min vikt (jag väger 74 o jag försöker verkligen gå ner till normal vikt) och jag förlorade en familjemedlem 2012, de började säga till mig att hon förtjänade att dö och att de inte tyckte nå synd om mig. Då var jag 11 år gammal och det var då jag skärde mig för första gången. Sen blev det inge mer det året eller 2013 eller 2014. Men när jag väl började i sjuan så började jag skära små små "cuts" men denhära veckan gick jag för långt. Eller denna kväll. Jag började skära mig så att mer blod kom ut, jag började skära mig på bena och handleden. Jag har runt 70 skärsår och jag mår som skit. 

Jag vill verkligen inte visa bilder men jag känner att ni måste veta hur det är för mig.

http://photos- (BORTTAGET)

http://photos- (BORTTAGET)

Jag säger förlåt till alla som vet om att jag skär mig men det går bara inte och sluta och jag har inte berättat för mina föräldrar för de har sagt ända sen jag va liten att jag inte får skära mig och det gör så att jag mår mer som skit.

Lisen

BUP svarar:

Hej Lisen och tack för ditt brev!

Precis som du själv skriver, så tänker jag också att du behöver hjälp. Du har det tufft, och har haft det så lång tid. Jag tycker att det är klokt av dig att skriva hit, och börja din väg till att må bättre.

Många ungdomar - i likhet med dig - mår riktigt dåligt och använder självskadandet som ett sätt att dämpa det jobbiga inombords. Och jag gissar att du vet att det inte är någon bra grej att göra. Möjligen lättar smärtan för stunden, men löser och förändrar ingenting på sikt. Istället kan det bli så att man mår ännu sämre, eftersom man känner sig som en dålig person för att man inte kan stå emot.

Men vet du, det är inte lätt att ta sig ur det där själv. De flesta som hamnat i det du beskriver behöver hjälp. Hjälp med att förstå varför det blivit som det blivit, varför man självskadar och hur det funkar… men framför allt: vad kan man göra åt den situation man är i, och finns det annat man kan göra än att skära sig?
Jag tror att du kan få bäst hjälp med detta på BUP.

Jag lägger till lite info som jag hoppas blir till hjälp för dig.

Men det viktigaste jag vill skicka med dig är: Prata med någon om det.
Det är jätteviktigt! Utan att du gör det, så kan du inte få hjälp.

Och med ”någon” så menar jag någon vuxen. En vuxen person som du har förtroende för och som du gillar.
Jag tycker att det är jätteviktigt att du berättar för dina föräldrar. De är de personer som kan hjälpa och stötta dig i vardagen, som kan se till att du får hjälp.

Om det känns för svårt att prata med föräldrarna, gå till skolkuratorn eller skolsköterskan (de kan också hjälpa dig att prata med föräldrarna, om det skulle behövas).

Om du ändå vill att föräldrarna ska veta, men tycker att det är svårt att bara berätta - då tycker jag att du ska visa dem ditt brev du skrivit hit. Och kanske även mitt svar.
Låt dem läsa först… för då får de tid att reagera och sedan prata med dig när de har funderat lite.

Du kan också få stöd och pepp i dina funderingar genom att chatta med en ”storasyster” på tjejzonen.se

Hur du än väljer att göra, så vänta inte. Sök hjälp nu!

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta