Hur vara mer nöjd med mig själv?

Hej, jag är en kille på 16 år som brottas med mitt dåliga självförtroende.

Har senaste tiden (Möjligtvis 6-12 månader) haft mycket jobbiga tankar som jag har burit på angående min egen självbild. Konkret sagt så stör jag mig hela tiden på hur andra upplever mig och hur jag själv upplever mig. Mitt liv är inte så himla flashigt och spännande men känner mig hela tiden tvingad att skarva, överdriva eller rent av ljuga för att försöka få min bild att upplevas mer intressant än vad den egentligen är. Dels det och dessutom är jag oerhört frustrerad med min personlighet som jag inte alls är nöjd med.

Jag kan ljuga till den grad att jag själv glömt vad den bakomliggande sanningen egentligen var. T.ex. Betyg, bravagder såsom resor, aktiviteter osv..

I gymnasiet där jag precis börjat så har jag inte haft några större problem med att skaffa vänner, har fortfarande inga nära vänner dock och har inte haft på mycket länge. Folk verkar uppfatta mig som -väldigt- pratig/bubblig och karismatisk men det är själv ingenting jag tycker om att höra, att jag är pratig och öppen beror mest på att jag byggt ett låtsassjälvförtroende fyllt av osanningar.

Det låter skrytigt men jag har på något sätt skaffat mig en ganska central del i min klass och jag verkar öppen, pratsam och något excentrisk p.g.a mitt konstanta pratande. Men hela den bilden är något jag själv inte trivs med för jag vet hur falskt allt det är eftersom jag fått mig själv att bli någon jag inte känner att jag är. (Jag ljuger inte hela tiden vill jag påstå men allt för ofta för att oroa mig.)

Detta märks tydligt så fort jag lämnat skolan då jag helt plötsligt inte alls blir lika social längre och håller mig mest för mig själv på fritiden. Antagligen för att personer i min närmaste krets redan vet allt om mig och jag har ingen grandios bild att kunna förmedla om mig. Jag känner mig helt ärligt som en mytoman eller bedragare med tillräckligt mycket självinsikt för att inse hur dumt mitt beteende är.

Jag känner mig väldigt fångad i den roll som jag har i min klass som jag själv tagit mig an och jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta. Har fått väldigt dåligt självförtroende över det faktum att mitt riktiga Jag inte duger. I drömmar och fantasier som alla människor kan ha så är jag aldrig huvudpersonen längre i dessa drömmar, jag tycker inte att jag förtjänar att tänka såna höga tankar om mig längre, personer i mina fantasier är helt ansiktslösa.

Jag grubblar mycket på kvällen och när jag är ensam och blir arg och hatiskt, att jag kan vara så patetisk att mitt riktiga jag inte duger för andra människor. Jag har varit duktig på att gömma dessa problem och har ingen som stödpelare för att ventilera mina åsikter, och jag faller samman p.g.a det. Jag är säker på att om folk hade vetat hur ointressant jag egentligen är så hade jag blivit ensammast i världen.

Klarar inte detta längre, behöver hjälp och råd. Hur ska jag vara mer nöjd med mig själv och försöka acceptera den jag är och inte ta på mig en annan roll?

Jag är ledsen om det gått i cirklar under denna text eller att den skulle låta narcissistisk och okonkret. Skriver dock inte såna här saker ofta, rättare sagt har jag aldrig öppnat mig på det sättet.

Snälla hjälp!

Mvh/ Ar

Ar

BUP svarar:

Hej Ar och tack för ditt brev!

Ditt brev är mycket välformulerat och insiktsfullt! Och jag tycker att det är ett tecken på mognad att du faktiskt tänker som du gör - att du reflekterar över dig själv på detta sätt. Och jag tror att du, i och med det, har kommit en bra bit i din ”process” åt rätt håll! Och bra att du tar tag i det redan nu!

Det här med vem man är och hur man är som person, det är en av de största och knepigaste frågorna i tonåren. Vissa hamnar med dessa funderingar tidigt, för andra dröjer det en bit in i vuxen ålder. Vissa söker hela livet efter det som är ”jag”, och försöker bli vän med sina olika sidor. För andra, men de är få, är det tydligt från början.

Tonåren är verkligen en tid då man söker, en tid då många prövar sig fram. Man gör som andra gör ibland, försöker göra tvärtom ibland, man prövar att vara utåtriktad, och inåtvänd, och är glad och deppig om vartannat. Man är ett barn ibland, och vill vara självständig ibland. Och dessutom så kan man vara ”si” med vissa personer och ”så” med andra.
Detta (omedvetna?) prövande av olika roller och ”personligheter” kan vara spännande, men också krävande. Man kan känna sig just falsk och konstig på vägen. Men jag tror någonstans att denna väg ändå är en väg till utveckling av dig som individ och som person. Så fortsätt att prova dig fram!

Du beskriver att du känner dig fångad i en roll som du inte riktigt trivs med, och att du dessutom på något plan känner dig tvingad och ljuga för att upprätthålla denna roll.

Hur ska du bryta detta?

Till att börja med så tycker inte att du ska döma dig själv så hårt. Fundera lite… Finns det någon av dina egenskaper och färdigheter som du är nöjd med och som du skulle vilja behålla eller kanske till och med utveckla? På din beskrivning låter det ändå som att du besitter många egenskaper som är värdefulla – till exempel att du har lätt att skaffa vänner!

Tänk på ditt sätt att vara som just ett experiment, ett sätt att pröva hur du funkar och vem du är. Du har nu prövat ditt nuvarande ”bubbliga” sätt ett tag, och tycker att en del i det känns falskt. Skulle du kunna göra ett nytt experiment, och prova ett annat sätt att vara? Ett sätt som du tror skulle kännas mer sant? Hur skulle du vilja vara om du fick önska?

Prova nya sätt varsamt! Fundera på dina nära och kära. Finns det kanske någon eller några i din omgivning som du litar mer på, som du vet tycker om dig ”no matter what”? Sådana vänner är bra att testa på… skulle du gentemot dem våga prova ett nytt, mer sant sätt att vara på? Att inte ljuga eller skarva eller överdriva? Bara för att se hur det känns?

Skaffa stödpelare! Detta är jätteviktigt! Det är faktiskt lätt att man fastnar i lögner och skarvningar, och det kan vara svårt att bryta och ta sig ur detta själv.

Jag tror att du skulle ha god hjälp av att prata med någon om det! Skolkuratorn? En kurator eller psykolog på Ungdomsmottagningen?
I samtal kan man tillsammans försöka titta på varför det blivit som det blivit, och hur du kan göra för att vända det hela. Och du, vänta inte!

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta