Mina föräldrar träffar min BUP-kontakt

Hey, den kontakten jag har på bup har samtal med mina föräldrar när jag inte är med och jag de tror att jag inte vet men sånt listar man ut med alla bup lappar de har. Jag är så trött på att de träffas och liksom smyger med de. Jag har sagt att jag inte vill att de träffas men de lyssnar inte. Min kontakt har dessutom pratat med mina föräldrar om saker jag sagt för de kan råka säga de när de tror att jag inte hör. Vad ska jag göra? Jag orkar inte med de längre

den osynliga

BUP svarar:

Hej osynliga tjejen, och tack för ditt brev!

Jag förstår att det känns frustrerande! Det måste vara jobbigt att dina föräldrar och din BUP-kontakt pratar om dig och sedan verkar smyga med det, eller inte låtsas om det!

Så hur ska du göra? Jag tycker att din fråga är befogad!

Det är ju inte helt ovanligt att man inom BUP gör så att ungdomen får egna samtal, och att även föräldrarna ibland kan behöva få egna samtal. Föräldrar kan ofta vara oroliga, och känna sig vilsna över att inte veta hur de ska hjälpa sitt barn på bästa sätt.

Som förälder kan det många gånger vara väldigt skönt att kunna få lufta sin oro, och ställa alla möjliga konstiga och dumma frågor och få lite vägledning. Jag gissar att även du kan känna att det ibland är lättare att prata om vissa saker utan att dina föräldrar är med i rummet och ”lägger sig i”.

Ibland har samma BUP-behandlare samtal med ungdomen resp föräldrarna, men ibland har ungdomen sin egen kontakt (det låter på ditt brev som att du och dina föräldrar har samma kontakt).

MEN! I sådana lägen är det väldigt viktigt att ni tillsammans (du, dina föräldrar och din BUP-behandlare) kan klargöra vad som pratas om – inte i detalj, utan mer som olika teman eller samtalsämnen. Detta för att alla ska känna sig trygga med det.

Det är också viktigt att du får reda på vad av det du säger som din behandlare berättar vidare till dina föräldrar. Om inte sådant är tydligt och klargjort, så är det lätt att känna att det smygs och hemlighålls och att saker läcker… Och det är ingen bra grund för förtroende och tillit.

Så - om du orkar och vågar (och jag hoppas att du gör det!) så tycker jag att du ska prata med din behandlare och säga precis som du känner. (Du kanske kan visa dem ditt brev hit?)
Be att ni ses tillsammans allihop och att det kan klargöras vem som pratar med vem och i vilket syfte! Det är ju faktiskt dig det handlar om, och du har rätt att få veta och bli trygg i vad som händer! Om det fortfarande känns konstigt, så kanske du kan undersöka möjligheten att få en egen kontakt?

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta