Vill hjälpa min kompis men klarar inte av det

Hej! Jag är 16 år och har ett självskadebeteende sen kanske 1-2 år tillbaka. Lider av daglig ångest men har vänner, familj och pojkvän. Inga större trassel heller på den fronten. 

Men jag skulle kunna säga att jag mått dåligt hela mitt liv, åtminstone så långt jag kan minnas. För att göra en lång historia kort så har jag haft lite familjeproblem mellan min syster och pappa, men det är löst nu. Har haft ångest redan när jag gick på dagis och har alltid känt att jag inte riktigt trivs i varken min kropp eller i mitt liv, eller i mitt hem. Jag ligger gärna inne i min säng med stängd dörr. Varje morgon som jag åker buss till skolan så hoppas jag i varje korsning att bussen ska krocka eller välta. 

Ingen i min familj vet om hur jag mår och det är inget heller jag vill att de ska veta. Jag mår väldigt dåligt över mitt mående dessutom. Och mamma vet att jag skurit mig en gång, vilket ledde till att jag fick en riktigt stark ångest och kände att jag ville ta livet av mig för att det var så jobbigt att hon visste. 

Jag har några vänner som vet att jag skär mig, även min pojkvän vet. 

Men grejen är den, en utav mina bästavänner är väldigt självmordsbenägen av olika anledningar och skadar sig också. Och jag vill hjälpa henne, men jag kan inte. Jag kan inte ens rädda mig själv. Jag känner mig jätte egoistisk för att jag inte kan ge allt för att hjälpa henne men jag klarar inte av det. Jag går sönder och får panikattacker. Jag försöker stötta så bra som de går och vi har sagt att vi ska vara starka tillsammans. Men varje kväll så fokuseras allt på henne (kanske just också för att jag inte gillar att börja skriva när jag mår extra dåligt) Men ändå. Och då blir det automatiskt som att mitt liv är felfritt och jag ska vara den som får henne på bättre humör. Och ja jag försöker verkligen men det tär på hela min kropp och jag känner att jag måste skära mig för att jag dels inte är tillräcklig och för att jag får attacker. Hon går hos en psykolog ca en gång i månaden men tycker inte att det hjälper..

Det finns ett citat som stämmer väldigt bra in till min situation och det förklarar hela mitt problem och anledningen till att jag skriver hit. "We're just suicidal kids, telling other suicidal kids, that suicide isn't the answer." 

n

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. 

Du beskriver en komplex relation mellan dej och din bästa vän och ett bra citat. Det är inte konstigt att du vill hjälpa henne. Frågan är hur.
Du beskriver att du varje kväll fokuserar allt på henne och då blir det automatiskt som ditt liv är felfritt. Jag tycker det är en fin själviaktagelse. Hur känns det att för en stund känna sig felfri? Bra kanske, men priset verkar högt.

Vad jag menar är att det finns kanske något hos dej som gärna tar på dej hennes allvarliga problem, fast det blir så ångestväckande och plågsamt för dej att försöka hjälpa henne. Du skriver ju också mest om hur du ska kunna hjälpa eller inte hjälpa henne, men inte så mycket hur du ska själv få hjälp.

Jag tycker ni ska försöka sätta gränser för varandra. Undvik att prata om suicid, självskador och andra allvarliga problem ni har. Det triggar egen ångest och hjälper kanske inte någon av er på sikt.

Jag tycker ni båda ska försöka skaffa bra hjälp utifrån. Hon kanske kan överväga gå oftare och du kanske också ska försöka få hjälp?

Till att börja med kan jag tänka mej att du behöver hjälp för att kunna gränsa av dej mot din kamrat och på det sättet kanske må bättre. Det är inte alltid så lätt. 

Du skulle kunna ta kontakt med en ungdomsmottagning eller chatta anonymt med Bris eller Tjejzonen.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta