Gömmer mina ärr för mina föräldrar

Jag skär mig (självskadebeteende) 

för mina föräldrar bråkar och jag blir mobbad i skolan för att jag gjort nåt "fel"

jag får ej hjälp av mamma eller pappa då jag är rädd att jag gör det värre för dem jag mår dåligt över att killar visslar på mig osv. Då blir mina "vänner" arga på mig för att alla killar gillar mig och tjejerna går och snackar skit om mig tydligt jag bytte skola och samma sak hände där så jag bytte tillbaka. Mitt liv är inte värt att leva jag gömmer mina ärr för mina föräldrar och är oftast inne i mitt rum. Hjälp jag vet ju inte vad jag ska göra jag har sagt till mina "vänner"  och så men de blev så arga att en tjej i min Klass slog till mig. Jag ställde mig upp och slog henne hårdare jag skrek på henne om hur dåligt mitt liv varit och visade mina ärr för dem, de var tysta och små viskade om mig på rasterna, tjejen jag slog till är fortfarande jobbig och jag vet ju fan inte om att jag visade mina ärr gjorde nån skillnad. Jag tog nästan självmord år 2010 men skärde mig istället och har skärt mig sedan 2010.

BUP svarar:

Hej och tack för ditt mail - vad bra att du skriver till oss!

Jag blir väldigt bekymrad över hur du mår och över att du mått dåligt under så lång tid. 

Om jag förstod ditt brev rätt så har du inte berättat för dina föräldrar om hur du mår för att inte göra det värre för dem. Nu känner jag ju varken dig eller dina föräldrar, men jag vet att det är många ungdomar som tänker som du (att man inte vill vara till besvär för sina föräldrar).
Men som förälder vill man oftast veta hur ens barn mår, oavsett om barnen mår bra eller inte. Föräldrar kan dock många gånger ha svårt att se hur barnen mår vilket kan bero på många olika saker. 

Så mitt råd till dig är att du försöker prata med dina föräldrar. Fundera på om det kan finnas någon situation då det är lugnt och tänk på om det är lättare att prata med någon av dem eller om du ska prata med båda på en gång.
Att jag tycker att du ska försöka prata med dem är för att du kan behöva deras hjälp att gå vidare och till exempel söka hjälp på BUP.

Men kanske att det här är ett för stort steg att ta, eftersom du inte har berättat för dom och du har mått dåligt så länge. Du har berättat i skolan för dina kamrater. Kan du gå vidare där och berätta för skolsköterskan eller skolkuratorn, som i sin tur kan hjälpa dig att prata med dina föräldrar?
Jag är lite tjatig med det här om föräldrar, men jag tänker att det är viktigt att du får hjälp. Du ska inte behöva bära allt själv, det blir alldeles för tungt för dig och eftersom du är så pass ung behöver du dina föräldrar eller hjälp från någon annan vuxen.

En annan väg om ingenting av det som jag föreslagit här funkar, är att du vänder dig till någon chattsida på nätet.
Antingen kan du prova med BRIS, dit kan man ringa eller chatta. Det kan vara ett bra sätt att börja prata om det som är svårt, man kan liksom öva sig i vad och hur man ska prata med föräldrar eller skolkuratorn.
Du kan också titta på tjejzonens hemsida. De har en chatt för tjejer och man kan få bra råd och stöd av dem.

Så försök att ta nästa steg för att få hjälp och var rädd om dig.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta