Hur ska jag berätta?

Jag har självskadebeteénde, jag har skärt mig själv i ca 2,5 år nu och jag känner att det är jätte jobbigt att gå runt och bära på all smärta ensam. Jag vill så gärna berätta för någon men jag är rädd... Hur ska jag berätta för t.ex min mamma på ett enkelt sätt?

Gurkan

BUP svarar:

Hej Gurkan och tack för ditt brev!

Jag förstår att det blir ensamt och tungt att bära. Inte bara den smärta som ligger bakom ditt självskadebeteende, utan även ”hemligheten”…dvs grejen att försöka dölja det för andra.

Det är klart att det känns svårt att berätta det för föräldrarna. På ett sätt kanske du vill att de vet. För du behöver allt stöd och hjälp du kan få, och du vill att de ser dig och att de fattar. Å andra sidan vill du kanske inte oroa dem, vara till besvär.

Men jag vet att föräldrar vill veta. De allra, allra flesta vill sitt barns bästa och är beredda att göra allt för att hjälpa. Även om de skulle reagera (för?) starkt och verka bli arga och upprörda, så bottnar ofta dessa starka reaktioner i en kärlek och omtanke om dig - och en frustration över att de inte kan hjälpa tillräckligt mycket tillräckligt snabbt.

Något ENKELT sätt att berätta på för din mamma vet jag inte om det finns. Men, jag tänker att det är viktigt att du berättar. Även om det är svårt.

Så hur kan du göra?

Ett sätt är att….bara göra det. Be henne att sätta sig med dig på något bra ställe hemma, när ni har tid och lugn och ro - och bara säg som det är. Föräldrar förstår ofta mer än vad man tror. Och reagerar inte alltid som man tror att de ska göra. Så det kanske ändå är värt ett försök?

Ett annat sätt är att visa henne det lilla korta brev du skickat hit. Eller skriv ett nytt brev till henne. Ibland kan det faktiskt vara lättare att ”prata med varandra” via brev/sms/mail. Då får man ju tid att tänka igenom hur man bäst formulerar sina frågor och svar.

Ett tredje sätt skulle kunna vara att ta hjälp av någon. Som sagt, att prata direkt med sina föräldrar är inte alltid det lättaste. Ibland kan det vara skönt att ha någon till hjälp.
Många ungdomar brukar ta hjälp av till exempel skolkuratorn eller skolsköterskan. Hen kan hjälpa till både med hur du mår, men också kanske ni tillsammans kan prata om hur man bäst berättar för din mamma?
Eller kanske ni kommer fram till att det är kuratorn som ska berätta? Kuratorer finns även på ungdomsmottagningen.

Ett fjärde sätt är att ringa till din närmaste BUP-mottagning. Där kan du också få råd och stöd i hur du kan göra.

Vilken väg du än väljer, så vänta inte. 2,5 år är länge - så det är hög tid nu att du tar hur du mår på allvar och tar hjälp. Kanske redan idag?

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta