Ingen tar mig på allvar

Tjena, jag heter Ulrika och fyllde nyligen 15. 

I höstas började jag gymnasiet - har inte gått förskolan, och har sjukt mycket att göra nu. Jag trivs där jag är och med min tillvaro. Jag tycker i allmänhet om livet just nu. Nyligen blivit operarad för min andning och mår mycket bättre och orkar mer! en fördel för mej, som tävlingssimare. Det går bättre nu i simningen efter ett bra tag av motgångar, även om min rygg inte är helt frisk, men ska kolla den snart för jag tror den också håller på att bli bättre. Jag har även fått jobb som simlärare och simtränare, och är även ledare för ett gäng konfermander och det trivs jag med!

Där är inte så många som tar mej på alvar och lyssnar på det att jag är så glad över tillvaron. Jag gör saker HELA tiden.

Men som sagt så har vi jätte mycket att göra just nu. Det va rätt lugnt i början, men blev mycket sista tiden. Har ett hemprov som ska skrivas på 6 sidor, ett historia prov (läsa 45 sidor) och en engelska boks redovisning tills imorgon. Boken ligger på 280 sidor och är skitdålig. Jag är på sida 45. En svenska boks ska vara färdig till tisdag nästa vecka också. Jag håller med om att mitt upplägg har varit sjukt dåligt, men har inte hunnit. Skyller lite på min fölsedag igår också som ska firas den med.

Jag har en fråga till er, men vill ge en del fakta först. 

För sisådär nått år sen eller liknande så skrev jag till er och frågade om ni tyckte jag borde be om en utredning för dyslexi och dyskalkyli (stava rätt?) och jag skrev en hel massa grejer som jag ser som problem. Ni svarade med att jag borde kolla det.

Det har jag inte.

Jag försökte prata med min lärare på grundskolan i våras, men han avisade mej och menade på att det lät helt uppåt väggarna. Inte det roligaste, det kan jag sä direkt.

Mina föräldrar? Dom avisade mej för det där för länge sen och menar på att det beror på min syn (har glasögon), men jag är närsynt, dvs jag ser precis lika bra som alla andra på nära håll.

Förra veckan gick jag till skolkuratorn och berättade i princip samma som jag gör nu. Hon skulle prata med mina mentorer och tyckte det va jätte bra att jag kunde säga det. Dom har inte svarat men jag blir knäpp snart...!

- Jag läser ganska långsamt, vill jag påstå. läser ord för ord och därför blir det ingen flytande text heller.

- Har svårt att memorera saker folk säger - instruktioner och information till exempel. Min tränare får förklara vad vi ska simma istället 2 ggr, för att jag ska kunna få en chans att ha ett hum om vad som ska simmas. Kan max ta upp 2-3 väldigt korta instruktioner på en gång.

- Det lättaste för mej är att höra och läsa samtidigt. Jag kan varken eller när det är en i taget.

- Jag stavar dock skapligt. Svårt för visa mest bara typ såna med dubbelbokstäver. Jag är inte värdelös på att skriva fort heller.

- Skriva och läsa långa texter är däremot svårt för att jag bland annat inte kommer ihåg vad jag skrivit eller läst.

- Blandar ihop bokstäver, siffror, mattetecken och ord ibland. Missar saker osv.

- Har ganska svårt att hålla koncentrationen uppe hela tiden.

Jag vet inte om allt detta har med just läs och skrivsvårigheter men så ni vet. Tror jag har fått med det mesta.

Det som gör mej mest lessen i detta är att ingen lyssnar. Min pojkvän har det och det känns nonchalant att prata om. och pinsamt. Folk aviker mej. Framför allt min föräldrar. Dom tror att jag är så abitiös osv, men betygen visar dåligt i teoriämnena!

Mina föräldrar tror numera att jag aldrig pluggar utan att jag istället skjuter upp allt och inte försöker. Om dom bara visste som jag försöker med boken.

Tack!

ulrika

BUP svarar:

Hej Ulrika!

Tack för ditt brev!

Du beskriver en oerhört aktiv tillvaro, där du både går gymnasiet, tävlingssimmar, är tränare och konfirmandledare. Du är glad och trivs med att ha mycket aktiviteter.
Det faktum att du är så aktiv och kapabel kanske påverkar att du inte blir tagen på allvar när du undrar över saker som du upplever att du har svårt med. 

Jag kan inte säga om dina problem har att göra med läs- och skrivsvårigheter eller koncentration och minne, eller om det är så att de svårigheter du upplever ligger inom "normalvariationen".
Jag tycker dock absolut att du behöver tala med någon som kan lyssna på hela bilden och tillsammans med dig bestämma hur ni ska gå vidare. Kan du inte visa ditt brev för dina föräldrar? För att de ska förstå hur mycket du anstränger dig och hur orolig du är för att det finns något som gör att du inte klarar skolan så bra som du skulle önska - och också arbetar på att göra.

Jag kan bara hoppas att skolkuratorn inte släpper detta utan hjälper dig vidare i samarbete med mentorerna.
Både du, dina föräldrar och skolan behöver hjälpas åt för att det ska kännas att du blir tagen på allvar i ditt arbete med att klara allt så bra som bara är möjligt.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta