Bör jag ta steget att söka hjälp?

Hej! Jag är inte så bra på att uttrycka mig och är inte en person som lätt söker hjälp från andra men just nu känner jag att hjälp och goda råd kan behövas för att jag inte vill skada andra och svika min mamma. Igen.

Jag har nått ett punkt där jag har ljugit för mina föräldrar, börjat skolka mer, sover mer, är alltid trött, missar deadlines i skolan, blivit ganska tillbakadragen från mina vänner, isolerat mig själv och bränner pengar på saker som jag egentligen inte behöver och hittar alltid på saker för att undvika att komma för nära någon. 

Ibland är det kristallklart varför jag beter mig så och efter ett tag så glömmer jag bort det. Det är riktigt frustrerande. Man är så nära svaret och sen försvinner det. 

Jag är inte säker om jag är sjuk eller bara paranoid eller kanske t.o.m. allmänt löjlig. Men eftersom jag är en person som vill vara i kontroll så har jag googlat upp massa olika mentala hälsa, som visade sig stämma in på mig och sen stämmer det mindre in på mig. Det hoppar liksom framåt och tillbaka. Jag försöker förstå mig själv.

Min fråga är då, borde jag ta steget och be om hjälp eller tänker jag för mycket? 

Jane

BUP svarar:

 

Hej Jane!

 Du undrar om du borde söka hjälp eller om du bara tänker för mycket? Då är det ju en bra början att skriva ned dina funderingar till BUP.se precis såsom du gör!

Jag har förstått att det är väldigt viktigt för dig att inte svika din mamma och inte skada någon som står dig nära. Jag vet inte vad du då syftar på men du berättar om hur jobbigt livet är för dig nu på olika sätt och att du ljugit för dina föräldrar. Kan det vara så att du ljugit för att framstå som mer välmående och välfungerande än du egentligen upplever dig själv nu? Är det så att du visar upp en fasad utåt mot föräldrar och andra som döljer hur du faktiskt mår inom dig? Märker inte dina föräldrar i så fall ändå att du isolerar dig, gör av med mycket pengar och missar skolan?

Föräldrar brukar vilja veta hur verkligheten ser ut, oavsett om det är så att barnet gör saker som de inte gillar eller mår dåligt. Det gäller också oftast även om man som förälder själv mår dåligt. Som förälder har man ju ingen chans att hjälpa sitt barn om man inte får veta hur det verkligen är. Jag vet inget om dina föräldrar men jag tror att det är väldigt viktigt att du försöker berätta för dem hur du mår. Du skulle kunna visa det här brevet om det känns svårt att berätta, det ger en så tydlig och bra beskrivning av hur du har det nu. Tänk på att du är barn i dina föräldrars ögon även om du är myndig!

Du undrar om du borde ta steget och be om hjälp. Jag tycker att du har kämpat så mycket själv med att söka svar på varför livet är så besvärligt för dig nu så det är dags att gå vidare och söka hjälp utifrån. Vet du någon vuxen person som du har förtroende för och som du skulle kunna anförtro dig till? Om det är möjligt kan du ju börja med dina föräldrar, annars kanske det finns någon lärare eller skolkurator på din skola som du skulle kunna prata med.

Det viktiga är att du får tillfälle att prata med någon stödjande vuxen person som kan hjälpa dig framåt, så ta det steget!  Jag är säker på att du inte tänker för mycket, såsom du skriver, utan att du kanske tänker för mycket helt på egen hand.  Det är så lätt att tankar och känslor då går i rundgång och inte leder vidare.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta