Hur ska jag tala med min lärare?

Jag har haft rätt mycket problem, och för några veckor sedan var det äntligen en lärare som uppmärksammade det och frågade hur det var med mig. Jag skickade ett mail till honom och berättade hur allt låg till. Efter det frågade han mig hur allt var allmänt etc.

Jag märkte på honom stt han oxå mår dåligt (han har ngn fysisk sjukdom han är orolig över) och mailade då honom och skrev att jag gärna vill stötta honom med osv. Han uppskattade det mycket och visade det mycket i skolan. Men nu har han slutat med det. Han frågar mig inte heller längre hur det är. Jag är rätt säker på att han sett mina skärsår/vet om att jag skär mig.  

Jag har hans mobilnummer, och han har sagt att vi kan ringa honom närsom, varesig det gäller privata eller skolrelaterade problem. Jag vill verkligen prata med honom, men jag vågar inte.

Jag vet inte vad jag ska säga, och jag känner att jag blir en extra börda för honom imed att han har sina egna problem. Jag har gått till skolkuratorn men jag tyckte inte hon hjälpte. Mina vänner kan inte heller hjälpa mig. Jag hade så gärna velat prata med honom, eller iallafall känna att han bryr sig! Vad ska jag göra?

Sofia

BUP svarar:

Hej Sofia!

Som jag ser det har du problem så att säga på två nivåer.

Det första är att du har haft det svårt en tid tillbaka. Du har ett självskadebeteende, men du har inte fått hjälp med det tidigare. Det betyder att du inte heller fått hjälp med de svårigheter som ligger bakom och är orsaken till att du har börjat skära dig. Det är ett problem i sig och jag tänker snart återkomma till det.

Den andra delen av ditt dilemma gäller kontakten med din lärare. Jag förstår att han är den första som på allvar uppmärksammade att du inte mådde bra. Du fick förtroende för honom och du kände att han verkligen ville hjälpa dig. Men den här kontakten har tagit en vändning och han verkar nu hålla ett visst avstånd. Om jag rätt förstår det så upptäckte du att han kanske har någon sjukdom som oroar honom.

Du vill två saker i nuläget. Det ena är att du vill att han visar samma intresse för dig som han tidigare visat och samtidigt vill du själv på något sätt stötta honom men inte belasta honom.

Jag tycker att det är en komplicerad situation. Det är ju alldeles utmärkt att en lärare uppmärksammar när en elev har problem och talar med hen. Det ingår så att säga i deras lärarroll. Men där finns också en gräns. Läraren bör se eleverna, tala med dem om vad saken gäller och hänvisa till hjälp på annat håll (elevvård, BUP och liknande) om det går utöver lärarrollen. Ett typexempel är självskadebeteende som sällan kan tas om hand enbart av en lärare. 

Sedan kommer dina ambitioner in här att du ska kunna hjälpa honom på något sätt. Jag vet inte vad som ligger bakom att han nu håller ett avstånd till dig.  Bara en gissning är att han är väl medveten om det jag vill understryka här: det kan aldrig vara en elevs ansvarstagande att hjälpa en lärare med hans/hennes problem.

Vuxnas ansvar är vuxnas. Det verkar som att din lärare försöker vara en bra lärare också i den meningen att han inte vill gå längre än vad en lärare-elev-relation yrkesmässigt tillåter.
Han kanske vill (återigen, det är bara en gissning från min sida) visa dig denna gräns, vilket jag tycker är helt rätt av honom. Du behöver mer hjälp med dina problem från annat håll och du måste också respektera att han säkert mycket medvetet inte vill involvera dig i sina egna bekymmer.

Och därmed är vi just vid den springande punkten: var någonstans kan du få rätt hjälp. Du skriver att du har varit hos skolkurator men det gav inte så mycket. Jag vet inte vad du har tagit upp med henne. Har du talat med henne om dina egentliga svårigheter med självskadebeteende och de bakomliggande problemen eller har du tagit upp komplikationerna med läraren, - eller både och?

Lösningen ligger som jag ser det, utanför skolan och utanför vad dina kompisar kan hjälpa dig med.  Då måste jag fråga hur det är hemma för dig? Har någon av dina föräldrar sett dina ärr? Vad vet de om vad du vill lösa genom att skära dig? Går det att tala med dem om allt detta?

Om det inte går kan du själv ringa till BUP. Du är i den ålder när man själv kan ringa dit. Eller om du tycker att det är för svårt kan du gå tillbaka till skolkuratorn eller söka upp till skolsköterskan för att få stöd till kontakten med BUP.

Det kan hända att BUP hänvisar dig till vuxenpsykiatrin som ofta har mottagning för unga vuxna. Om det skulle kännas lättare för dig kan du också kontakta ungdomsmottagnigen i din hemkommun och börja med samtal där.

Jag tycker att det är helt avgörande att du får rätt hjälp med dina problem. Du kan säkert återfå en bättre kontakt med din lärare när han får veta att du får hjälp med dina problem.
Men jag avråder bestämt att du ska ha ambitionen att hjälpa din lärare. Det kan och får han inte acceptera.

PS: Jag skickar med lite information om självskadebeteende.

Ta hand om dig!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta