Måendet är upp och ner

Hej

jag har under längre tid haft problem med mitt månde. Mitt månde är upp och ner hela tiden. Under ca 3 års tid så har jag haft självskadebeteende, ångest dagligen, ätstörningar självmords tankar mm. Detta har pågått i två olika perioder. Jag höll detta inne i två år innan jag vågade berätta eller snarare blev tvingad att berätta för mamma. Jag fick då börja träffa kuratorn och hon sa att jag antagligen va deprimerad och att hon tyckte att vi skulle ringa till bup men eftersom jag slutade prata med mamma om mina problem eftersom det kändes som hon bara tyckte att jag var lat eftersom jag inte gjorde någonting och för jag sa att jag mådde lite bättre så trodde väl hon att det inte behövdes och jag vågade inte säga något. Men sanningen va att jag fortfarande mådde piss så som vanligt fick jag klara mig själv och det ända mamma gjorde var att klaga på mig men till slut så mådde jag bättre. Jag mådde bra i nästan 8 månader men nu har mycket kommit till backa. Jag har börjat skära mig ingen och ångesten är där konstant. Jag lossas att vara sjuk så jag slipper gå till skolan då jag verkligen inte orkar. Mamma tjatar på mig om att jag är så lat och mycket andra saker vilket  gör att jag känner mig värdelös. Helt ärligt så vet jag inte om jag orkar gå i genom detta än tredje gång. Vad ska jag göra? Vill bara tillägga att jag inte går hos kuratorn länge då jag inte tyckte det hjälpte.

M

BUP svarar:

Hej och tack för din fråga!

Vad bra att du skrev till oss. När man har det som du beskriver att du har det behöver man hjälp. Det är aldrig bra att gå och hålla svåra tankar och känslor för sig själv.

Du behöver också hjälp så att du inte måste självskada dig själv, som du skriver att du gör. Du skriver att din mamma säger att du är lat när du är hemma från skolan då ångesten blir för stor. Samtidigt låter det som att mamma kanske inte vet om hur du tänker och känner och hur svårt du har det.

Du kanske ska försöka göra ett nytt försök att prata med din mamma och då verkligen försöka berätta för henne hur du mår och att du gör dig själv illa när ångesten blir för stark. Då kan ju ni tillsammans kontakta BUP så att du får komma dit. Då behöver du berätta även för BUP hur dåligt du mår och att du har ångest dagligen och att du självskadar. Om du inte gör det så blir det svårt för dem att förstå hur dina bekymmer ser ut och att du behöver hjälp.

Du skriver också att du inte längre har kontakt med din kurator för att du inte tycker att det hjälpte. Jag undrar om det kan vara som med mamma att du inte berättar om hur du verkligen har det. Även där kanske du skall försöka göra ett nytt försök med att berätta om dina tankar och känslor. Du kanske också kan fundera på om du skall kontakta ungdomsmottagningen där du bor. Då kanske du kan få hjälp med hur du skall komma vidare med det som tynger dig.

Jag undrar hur det kommer sig att du verkar ha svårt med att berätta om hur du har det och hur du tänker och känner. När jag läser ditt brev så tänker jag att du verkligen kan beskriva hur du känner dig på ett sätt som gör att det verkligen inte är svårt att förstå dig. Du skulle ju kunna visa brevet du skrev till oss för den som du kan tänka dig att börja prata med.

Det viktiga jag vill säga till dig är att du behöver bestämma dig för att du skall försöka berätta hur du verkligen har det. Då blir det mycket mera möjligt för människor runt omkring dig att förstå dig och också faktiskt försöka vara till hjälp för dig.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta