Berättar så litet om mina självmordstankar att det är löjligt

Jag har under 1 månads tid haft grova självmordstankar, skulle ha gjort det i onsdags men dum som jag var berättade jag för en kompis (som inte vet vart jag bor eller går i skolan). Hon gick till sin rektor dagen efter (inplanerade datumet) och letade upp mig och ringde min skola. Min kurator (som jag redan hade kontakt med) bad mig nästan genast att komma. Jag gick dit och satt och ljög i nästan 30 minuter innan jag inte hade några bra förklaringar längre och erkände. Men jag erkände en sån liten bit så det är löjligt. Kuratorn ringde min mamma och berätta det jag hade ”erkänt” men när jag kom hem så tog jag nästan tillbaka allt och ljög ännu mer. Han tror dessutom att jag kommer skada mig och han har rätt. Jag skär mig men det är inte så farligt. Jag har ju haft exakta planer på hur och när jag skulle begå självmord. Han frågade om jag hade planer och jag nickade men sa inget mer om det. Jag skulle egentligen haft lektion men jag behövde inte gå på den så jag satt hos han i ca 2 timmar. BUP ringde min mamma idag osv. Jag klarar knappt av att gå till affären längre och vet inte om jag klarar av skolan imorgon heller. Nu är klockan 23:20 och som jag har väntat på denna ångest som kommer nu 

Du vet vem??

BUP svarar:

Hej!

På kvällen när du är ensam med dina tankar känner du ångest. Vad är det för tankar du har då? Är det tankarna på självmord? Är det tankar på hur du har det i ditt liv och du har svårt att se någon lösning? Eller är det att du börjat berätta för andra, om än bara litet om hur du mår?

Fastän din ångest är smärtsam så säger den något viktigt till dig. Att du vill motstridiga saker. Du tänker på självmord som en lösning men samtidigt vill du inte. Du vill berätta för någon men är rädd för att göra det. Och något är så svårt i ditt liv att det känns som du behöver hjälp.

Det var bra att du berättade för din kompis. Hon visade sig också vara värd ditt förtroende som gick vidare med det du sagt. Du har talat med skolkuratorn och BUP har ringt till din mamma. Det är bra även om det just nu kanske gör dig mer ångestfylld inför att behöva tala mer om hur du mår.

Men de du talar med vet att det är svårt. De vet att du kanske bara kan säga litet i taget. De har träffat många ungdomar i samma situation förut. Som har mått så dåligt  att det känts som att det inte verkat finnas någon lösning.

Men fast det inte känns så nu, så går det att göra livet bättre. Det går att förstå varför  det blivit så här för dig och vad som behövs för att du ska må bra.

Det allra viktigaste för att förstå det är att lyssna på dig och veta hur du känner och tänker.

Därför ska du så mycket som möjligt försöka säga som det är för dig. Om det känns svårt att berätta så säg det. Det är alls inte konstigt. Om du kan säga bara litet i taget så kan du säga att det är så. Du får bäst hjälp när du kan vara ärlig. Det hjälper den du talar med att bättre förstå.

När man försöker berätta om svåra känslor man aldrig berättat om förut, kan det vara lätt att ifrågasätta sig själv. Det kan kännas som man inte kan förklara och som om man är dålig som har svårigheter. Det kan kännas som den andre inte kan förstå det man säger.

Det kan kännas så men det är inte så. Det du säger är viktigt också när det är svårt att prata. Försök att inte anklaga dig själv för att det är så här. Vi kommer alla i svåra situationer i livet då vi kan behöva hjälp.

Försök berätta fastän du är rädd!

Varma tankar!




Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta