Min mamma mobbar mig

Hej, kortfattat har min familj det bra. Mina föräldrar har jobb och det går bra för mig i skolan. Min mamma har dock väldigt lite tålamod och ett stort temprament och jag får inte lämna hemmet förutom då jag går korta promenader. Vi har haft en komplicerad relation sen skolan startade. Hon ”är rädd att det ska gå dåligt för oss i världen” och vill då pusha oss extra och ”visa hur världen fungerar, på riktugt”. Jag har dyslexi och kämpar hårt i skolan. Mina senaste betyg var bramen mamma kritiserar fortfarande mig och min studie teknik. Det känns aldrig som någonting är tillräckligt. Samt många andra delar av hur jag hanterar olian situationer. Jag har alltid hatat sommarlov då jag är fast med familjen för det slutar alltid med bråk. Pappa vågar inte säga till, jag har prövat men mamma vinner alltid bråket. Är jag tyst då säger hon ”värför kniper du igen bara idiot!” säger jag mågot avbryter hon mig och säger ”Hur vägar du! Håll käften!”. Jag är verklugen inte aggresiv, jag har lärt mig att jag aldrig kan vinna på det så jag har mycket lättare till gråt och stänger in alla känslor istället. Då skriker hon också på mig, när jag försöker lämna situationen och säger att pappa måste göra något. Ibland är han på mammas sida och då har jag 2 röster på mig som överöstar mig samtidgt. Min lillebror är yngre och slipper vissa av dess bråk då det är ”mitt ansvar som det äldre syskonet”. 
Idag trillade något från en hylla på mammas huvud, hon blev jätte arg och hade ont. Pappa var inte hemma och jag och min lillebror kom dit snabbt för att hjälpa till. Min lillebror försökte sitt bästa men var chokad och visste inte riktigt vad han skulle göra då mamma skrek argsint sittande på golvet så han sprang upp på sitt rum. Jag gav henne en fryspåse med ärtor men hon bara skrek att jag var för långsam och att det var en dålig påse. Jag gav henne flera nya men hon bara skrek hur dålig jag var när jag gav dom. Sen skrek hon ”GÅ!” Om och om igen. Jag gick och hon blev rasande på att jag stängde en dörr då HON behövde hjälp! Jag öppnade dörren men hon ville forfarande vara ifred. Sen hörde jag inte exakt vad hon sa så jag gick närmare men hon tyckte jag var för långsam så hon bliv vansinnig. När hon blir arg svär hon väldigt mycket. 
”Jävla idiot du behöver fatta hur livet fungerar!” Jävla tönt, håll käften! Springer mot mig och skriker rakt i mitt öra hängande över mig. Råkar? Riva mig på handen då jag håller upp armarna som skydd fast mellan trappan och jag ramlar nästan medan hon springer närmare. (Jag är rädd. ”Du gör ingenting! Jag är så jävla fucking besviken på dig!” Jävla drummel, fucking idiot! Flytta på dig! Hur fucking dum i huvudet får man va!? Du bryr dig inte om mig, du är bara ett egoistisk drummel, en besvikelse! ”Du älskar inte mig!” Skriker i timmar och pratar inte mer med mig utan bara skriker då jag är i närheten. 
”Du har ett hjärta av sten” 
”Du är oälskbar” 
Gråter nästan varannan kväll när jag ska sova. Har väldigt svårt att plugga då jag konstant blir avbruten av likanande bråk. 
”Stå inte där och var redo på att ta ett slag!” ”Jävla idiot” ”Folk kommer ge dig en smäll på käften! Hur kan man vara så dum och aggera som du fucking gör?! 
”Du måste vara lite vuxen och tänka på det viktiga här i livet, ha lite FUCKING empati!” 
Jag är ärligt talat van vid detta. Komentarerna stannar kvar i huvudet och ger mig hjärnspöken om kvällarna. Allt bara väller över om och om igen. Det har alltid varit så här. Faser av en väldigt omtänksam mamma till detta och jag vet aldrig mär det vänder. Inget verkar kunna lugna ner det. Min lillebror mår jätte dåligt av det, han har svimmat en gång och har även varit mobbad i skolan. Jag var också det och var deprimerad under ett par år och skördefest mig och försökte ta mitt liv (fast det sista vet bara jag). Det var några år sedan nu, jag pratade med en psykolog och saker blev lugnare för min del. Men när jag slutade prata med psykologen fanns det inget ställe att få ut alla känslor och händelser hemma. Mina vänner har fått höra nog och de orkar inte mer säger de. Jag vågar inte prata med någon psykolog på skolan då det finns en chans att jag inte får läsa en viss kurs om det finns anledningar som kan göra det stressigt för mig. Jag önskade bara att någon lyssnade och förstod vad jag går igenom varje dag. Allt är bara inom mig och jag skäms och mitt självförtroende minskar. Ibland börjar jag bara gråta i närheten av henne utan att något stort har hänt då hon höjer rösten. Jag är rädd att jag är påväg tillbaka till den dåliga plats jag lämnade. Ofta när hon är besviken på mig är hon bara tyst en lång tid och undviker mig samt ger mig blickar. Jag får kommentarer på hur och vad jag äter, hur jag pratar, det mesta. 
Vem kan jag parat med? Jag har testat MÅNGA metoder för att få lugn med mamma men inget har funkat, min psykolog sa tillslut att jag bara måste acceptera det, jag kan bara ändra mig själv men det gör så ont att höra allt. Hur kan jag anpassa mig? 
Pappa är den som ska gå och trösta alla andra sen och har ingenstans att få ut sin frustration utan får bara ta bråk efter bråk efter bråk. Ingen mår bra av detta, ingen vill ha det så här. Mamma vägrar ta kritik från mig och säger argsint tillbaka ”jag gör som jag vill, du har inget att säga till om. Du är så....” dåliga ord... 
Jag vet inte exakt vad jag ville få fram med det här. Jag bara orkar inte mer tid med familjen just nu. Jag önska jag bara kunde få en kram av någon som lyssna. 
Hon hade också krångliga föräldrar men hon vill inte prata om det och jag förstår att hennes frustration också betyder att det är jobbigt för henne men detta måste sluta.

E

BUP svarar:

Hej!

Du skriver att du tidigare sökte hjälp och pratade med en psykolog och att det blev bättre och lugnare för dig. Det låter ju väldigt bra.
Tror du det är möjligt att återuppta den kontakten eller behöver du söka upp någon ny samtalskontakt. Du har ju positiva erfarenheter från din tidigare kontakt, vilket du hur som helst kan ta med dig.

Jag tror att du behöver någon som i lugn och ro ger dig uppmärksamhet, som ger dig några råd, men som mest finns där och som lyssnar på det du har att säga. Som bekräftar dig i din känsla att din mamma både kan vara omtänksam för att sedan i nästa sekund vara riktigt elak.
Du har haft det så hela livet och är van - men är det en hemmiljö som är bra för dig, din bror och din pappa?

Din mamma skulle behöva förstå att hon behöver hjälp. Frågan är vem som skulle kunna nå fram till henne? Vem lyssnar hon på? Du har varit otroligt uthållig då du försökt många olika sätt att få din mamma lugn. Tyvärr har resultatet uteblivit, men glöm aldrig dina försök. Det är dom som räknas.

Ditt brev till oss är ett tydligt bevis att det finns så många situationer där du får höra negativa kommentarer. Du får höra att du inte duger. Kritik för hur du äter men värst av allt att du beskrivs som svår att älska och tycka om.
Det är inte konstigt att ditt självförtroende fått sig en törn. Det är viktigt att du får höra positiva beskrivningar från andra, så du inte glömmer bort att du har fina positiva sidor som behöver lyftas fram för att balansera allt negativ du får höra.

Det finns naturligtvis en dröm och en önskan från din mamma att det ska gå bra för dig i livet. Att du ska lyckas, men den rätta vägen är inte att trycka ner dig.
Jag skulle likna din mammas beteende med mobbing. Mobbing är oacceptabelt och något ingen ska behöva utstå.

Det spänningsfält du lever i måste vara påfrestande. Din bror mår dåligt och din pappa verkar ha givit upp. Alla i familjen skulle behöva få komma ifrån en kväll i veckan eller någon helg i månaden - en återhämtningspaus för att orka.

Tror du att det finns någon kompis eller släkting du skulle kunna vara hos ibland?

Jag vill tipsa om en verksamhet som heter Maskrosbarn. Kolla in den och fundera också på om det finns någon du kan vara hos när du bara måste få komma bort en stund.


Tack för ditt brev och ha det så bra du bara kan.


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta