Vågade inte säga som det var

Saga, 14 (om en halv månad)

Hej, jag var hos er på möte med mina föräldrar men vågade inte säga vad jag egentligen ville. Sen sa han att jag inte kunde få vård tills möjligtvis efter sommaren men troligtvis kommer inte det hända heller. Grejen är att jag mår verkligen inte bra. Jag är 99 procent säker på att jag har tvångssyndrom eftersom jag har sätt många videor om det och läst mycket och det stämmer in på mig. Jag är också väldigt ångestfull och kan inte sova på nätterna. Har jätte dåligt självförtroende och har tidigare haft en lätt ätstörning. Känner mig deprimerad hela tiden och vill inte göra någonting längre. Ligger och gråter nästan varje kväll. Min bror mobbar mig också hela tiden och mina föräldrar bråkar konstant och ofta är det om mig (ångest = inte gå till skolan = över 60% frånvaro =föräldrar arga). Jag har också ett självskadebeteende då jag slår mig själv, skrapar bort skin och skär mig själv ofta. Jag ville inte säga allt det framför mina föräldrar men jag tycker ändå att jag kanske borde få tillgång till vård eftersom ja vid vissa tillfällen har Googlat hur man tar livet av sig på minst smärtsamma sätt.

S

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

Va bra att du skriver till oss och berättar. Hur kom det sig, tror du, att du inte kunde eller ville berätta om det som du skriver i ditt brev? Du kanske var rädd för att det skulle bli bråk mellan dina föräldrar på mötet om du berättade hur du känner och tänker. Kanske hoppades du på att terapeuten eller läkaren på BUP skull förstå hur svårt du har det utan att du sa något.

Jag vet att det kan kännas väldigt svårt att vara öppen med hur man känner sig. Kanske särskilt svårt med någon som man inte känner och där du inte vet om den personen kommer att vara nått att ha för dig. Sånt tar ofta lite tid. Tyvärr hade du, som det verkar, inte så mycket tid utan det låter som att det bara blev ett möte.

Det är nog så att någon annan inte kan veta något om dig som du inte själv berättar. När du skriver till oss så beskriver du hur du mår på ett bra och tydligt sätt. Det gör att det inte alls är svårt att förstå hur du känner dig och hur svårt du har det. Jag tycker att du skall fundera över om du inte skall prata med dina föräldrar om detta.

Du kanske kan visa dem brevet du skrivit till oss som hjälp och stöd för dig så att du kan beskriva hur du faktiskt mår. Då kanske ni kan kontakta BUP på nytt och dina föräldrar kan förklara att det blev för svårt för dig första gången ni var där och du kunde inte berätta hur du verkligen tänker och känner.

Om detta känns för svårt kanske du kan fundera över om det inte finns någon på din skola som du skulle kunna känna lite förtroende för. Det skulle kunna vara skolkuratorn, skolsköterskan eller någon mentor. Då kanske du skulle kunna få hjälp att prata med dina föräldrar om att göra ett nytt försök på BUP så att du inte ska behöva ha det så svårt hela tiden.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta