Soc bryr sig inte

Hej, jag mår rent ut sagt skit. Är självmordsbenägen, min morsa vill inte att jag flyttar till ett behandligshem, dricker alkohol typ flera gånger i veckan för jag mår så skit o ba vill dö. Mår mer skit för varje dag jag är hemma, har flera självskadebeteenden o går inte i skolan. Vi har pratat med soc men soc tycker att jag har det fin fint o att det finns folk med riktiga problem hemma. Går på antidepp o gick hos bup innan men sen fick jag sluta med det vet inte ens varför dom sa bara "Aa nu är detta sista samtalet". Känns som att jag gått igenom för mycket o har inget hopp kvar eller något. Vad ska jag göra soc bryr sig inte o är rädd för människor så vågar inte prata med någon irl. :(

:c

BUP svarar:

Hej!

Jag kan inte säga annat än att det är både upprörande och hjärtskärande att du inte har fått mer hjälp. Att man inte verkar ha förstått hur många svårigheter och problem du har. Men du får inte, du ska inte ge upp förrän du får den hjälp du behöver och jag försöker ge dig några råd.

Du har verkligen en hel rad av stora-stora problem: alkoholmissbruk, självskadebeteende, självmordstankar, dålig relation med mamma och du går inte till skolan. Alla dessa delar är svåra nog i sig, och sammantaget är säkert helt fruktansvärt mycket för dig, självklart.

Men jag måste börja med det du avslutar ditt mejl med. Det är att du är rädd för människor och vågar inte prata med någon i ett möte ansikte mot ansikte.

Så kan det vara, du är inte ensam om detta problem. Men det försvårar oundvikligen att få rätt hjälp.

Jag vill verkligen inte lägga någon skuld på dig, som sagt, du är inte ensam om att ha just detta problem. Men det kan vara i alla fall en delförklaring till att man på socialtjänsten fick en annan bild av hur du har det hemma. Kanske var det också ett hinder för att BUP skulle ha förstått hela omfattningen av dina problem.

Du säger att din mamma inte vill att du flyttar hemifrån till ett behandlingshem. Kan det betyda att hon tror på dig och tror på att ni tillsammans ändå kommer till rätta med ditt liv? Hon kan ha fel, det kanske inte går men jag tänker bara att hon bryr sig om dig, att du är viktig för henne men ni hittar inte något sätt att tala med varandra på ett för dig bra sätt. Detta skulle ha varit ett tema på socialtjänsten, att ni hittar ett gemensam ton att lösa konflikter. Det blev inte av. Jag återkommer till det.

Ett annat tema i din mejlberättelse att du försöker döva din ledsenhet, din förtvivlan med alkohol. Det är inte bra, det vet du. Att fastna i missbruk förstör mer än hjälper,. Samma sak som med självskadebeteende. Lindrar lidandet i stunden men löser definit ingenting.

Är det hopplöst då? Finns det något annat du kan göra istället för att fundera på självmord? Ja, det finns, anser jag.

Du har svårt för att prata. Det är kanske lättare att skriva. Du kan skirva ett brev till din behandlare på BUP och berätta det du inte kunde berätta på mötena. Du kan också skriva ett brev till socialtjänsten; om du går in på deras hemsida hittar du adresserna.

Men om detta känns för svårt kan du börja att öva på att beskriva dina svårigheter i alla delar via chatt. Gå in till exempel på tjejzonen.se där du kan till och med få en så kallad "storasyster" att anonymt chatta med och få stöd, råd och våga formulera dig. Du kan också ta kontakt med bris.se och chatta med en kurator där eller du kan även ringa dit när det känns jobbigt på telefonnummer 116 111.

Sedan är det här med skolan. Du har ju skolplikt. Man får inte lämna dig vind för våg utan att se till att du får skolundervisning i någon form. Det betyder att dina lärare och skolkuratorn måste vara med på möten när du och din mamma (eller pappa om han finns med i ditt liv och delar vårdnaden för dig med mamma) diskuterar planerna för din skolgång. Men det förutsätter igen att du vågar berätta för skolkuratorn eller för någon lärare som du har lite förtroende för vad som händer i dit liv och att du hittills inte fick hjälp. Skolan har sitt ansvar för din undervisning, de kan blir straffade om de låter bli att hjälpa dig i någon form under alla omständigheter.

Nå, det var säkert en hel del jag har nämnt som du skulle kunna göra för att få slut på denna hemskt jobbiga situation du har just nu. Jag vet att alla vägar jag har nämnt är svåra. Men de är gångbara. Jag upprepar, börja med att få stöd på nätet via chatt. Steg för steg kan du komma vidare tills du vågar berätta. Skriftligt eller muntligt men på något sätt. Du lider så otroligt mycket just nu. Hoppas mitt svar hjälper dig att komma vidare med något steg som leder vidare till nästa och nästa.

En sak till. Du får antidepressiv medicin som jag förstår. Det betyder att kontakten med en läkare/psykiater finns kvar på BUP. Du kan när som helst ringa och säga att medicinen inte hjälper tillräckligt och du måste få kunna tala med dem igen. Eller om du får medicinen någon annanstans kan du säga där att det inte räcker och hur du håller på med olika "dåliga saker".  Hoppas din mamma kan hjälpa och stötta dig i det som ett alternativ till behandlingshem som hon inte vill. Allting är bättre än alkohol och skada dig själv. Ingen ungdom får lämnas med sådana problem själv. Men då måste man veta om allt detta. I alla delar. Så försök att berätta.









.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta