Beroende av uppmärksamhet

Hej! Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera min fråga, då jag inte själv vet vad jag egentligen undrar. Eller, jo det vet jag. Jag undrar vad jag ska göra. Alltså hur jag ska göra för att inte tänka som jag gör.

jag vet inte hur länge jag har gjort så här, men vad jag än gör, gör jag det för att få uppmärksamhet. Inte sådan uppmärksamhet att alla tycker att jag är rolig eller så, utan jag vill att folk ska se mig och bry sig om mig. Jag har flera nära vänner som verkligen vill mitt bästa och allt sådant och jag är absolut inte ensam på något sätt. Ändå vill jag hela tiden att folk ska fråga hur jag mår osv. Jag kan t.ex. hoppa över lunchen i skolan bara för att någon ska undra hur det är. Helst vill jag att det ska vara någon vuxen på skolan som frågar. Jag vet inte varför. 

Jag är liksom beroende av uppmärksamhet. Jag kan dagdrömma om att jag, hur konstigt det än låter, blir misshandlad mitt på skolgården så att alla ser. Bara för att folk ska bry sig om mig. Jag skär mig också, fast jag döljer det alltid. Jag vill inte att någon ska se, men samtidigt önskar jag att tröjärmen ska glida upp så att alla ser iallafall.

Det som gör att jag tror att jag håller på att bli galen på riktigt är det faktum att jag blir beroende av människor. Oftast kvinnor i 40-50års åldern. Det brukar vara någon som visat att den bryr sig om mig lite. Kanske bara genom att säga hej eller så. Just nu är det en kurator på min skola som jag är "besatt" av. Jag vill verkligen att hon ska se mig. Jag vill liksom bara krama henne och gråta i hennes famn. Är jag galen på riktigt och varför blir jag så besatt? Vad ska jag göra?

Lovisa

BUP svarar:

Hej Lovisa och tack för brevet!

Du skriver att du önskar att människor ska se dig och bry sig om dig. Det får mig att fundera över hur du har det hemma? Kan du få tröst, stöd, omsorg av dina föräldrar? Kan du gå till dem om du behöver hjälp - både själslig och praktisk hjälp?

Hur blir det för dig när allt är okej? Blir du sedd då, eller är det endast när du mår dåligt som du får bekräftelse?

Det vi inte får av våra nära och kära får vi ibland se till att skaffa oss på egen hand. För en del blir husdjur viktiga ersättare av mänsklig bekräftelse och närhet, en partner kan fylla den funktionen eller en god vän. Ibland måste vi lära oss att trösta och bekräfta oss själva.

Du skriver att du är besatt av skolkuratorn. Träffar du henne? Är det möjligt att beskriva den här längtan efter tröst för henne? Även om hon kanske inte kommer att bli den famn att gråta i som du behöver (det är ju inte alla som tycker om att kramas) så kan man ju få stöd ändå - fast på ett annat sätt. Jag tycker också att du ska berätta för henne att du skär dig. Det är bra om någon får veta det. Om du litar på henne så berätta.

Även om det inte arbetar några kvinnor i 40-50 års åldern på Tjejzonen så tror jag att du skulle kunna få mycket tröst, pepp och stöd av någon av deras Storasystrar. Kan vara värt att chatta med dem en kväll för att  känna efter.

Jag hoppas att du snart får den medkänsla, förståelse och stöd som du behöver. Ge inte upp!

Var rädd om dig.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta