Svårt se mitt eget värde

Hej

Jag har sedan i november börjat tänka på väldigt mycket saker. Allt ifrån min familj, betyg, min sport, kärlek, kompisar, hur jag ser ut, vad jag är värd osv. Det känns som jag alltid går runt och är orolig och mår dåligt över massa saker som alltid finns i min kropp. Låter töntigt men jag känner verkligen en klump i magen. Jag rent ut sagt orkar inte längre somna gråtandes med hopp om att jag ska må bra nästa dag. 

Jag tänker väldigt mycket på min familj, att jag alltid vill deras bästa, jag vill hjälpa till, jag vill ha deras tillit (som jag förlorat) vilket jag mår dåligt över, jag är super rädd att någon i familjen ska bli allvarligt sjuk osv massa såna tankar. Är även rädd för att min farmor o farfar (85 ) inte kommer klara Corona och då vet jag att pappa kommer må piss. 

Jag går i 8an och har alltid varit duktig i skolan men nu börjar allt gå sämre, jag är inte rädd för att inte komma in på linjer på gymnasiet men jag är rädd att mina föräldrar inte blir nöjda och att jag är värdelös.

Nästan alla mina kompisar har kille. Jag själv har aldrig sovit hos en kolla och är fortfarande oskuld vilket jag har ångest över. Jag och mina kompisar kan ha jättekul men de kanske är fredagkvällen men sedan är de upptagna resten av helgen. Då de träffar sina killar och myser, gör roliga saker. Detta gör mig så otroligt avundsjuk då jag aldrig fått känna kärlek av en kille. Jag har träffat nån kille men de har inte hänt mer än lite pussar och inte hållit mer än en vecka. Sen har mina föräldrar aldrig tillåtit mig sova med än kille fast jag är 15 år. Dom vill alltid ha koll vart jag är och vilka jag är med, får endast vara ute till 23 på kvällarna så måste komma på ursäkter till mina kompisar varför jag drar tidigare varje gång vi tex är ute och grillar. Jag vet att det bara är för att dom vill mitt egna bästa men jag skäms för mina kompisar. Sen känner jag en enorm stor stress över att inte hitta någon som verkligen älskar mig för den jag är. 

Jag är väldigt stressad över sommaren då jag inte alls är bekväm i mig själv, både ansikte, vikt, bristningar, små bröst osv.

Varje kväll hittar jag alltid något att gråta över. Och det kan vara vad som helst. Något litet som blir stort och leder att jag får sömnlösa nätter. Jag orkar inte mer. Jag känner mig inte värd den familj jag har. Jag känner mig inte värd all tid och pengar de lägger ner på mig. Jag får allt fast jag inte förtjänar det och gjort bort mig så många gånger. Vad ska jag göra för att ge tillbaka?

Jag vet inte hur länge jag orkar gå med denna ständiga tunga klump i magen me känslan av att inte passa in, inte vara tillräcklig och framförallt ful. Om detta inte försvinner snart så orkar jag inte mer.

Gråtande tjej

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Du beskriver att du har en ständig känsla av otillräcklighet, att du inte förmår leva upp till andras förväntningar. Och det gör dig mycket tyngd och pressad.

Du har alltid varit duktig i skolan men nu har det börjat gå sämre.Kanske är det för att du mår så dåligt nu? Du kommer in på gymnasiet men du är rädd att dina föräldrar ska bli besvikna på dig ändå.

Det låter för mig som att du känner att du måste leva upp till mycket stora krav från dina föräldrar. Ställer de så stora krav på dig eller känns det så? Det är en skillnad men i vilket fall gör det dig helt naturligt väldigt pressad. Det är som om ribban för hur du måste vara för att vara tillräckligt bra och känna att du är älskad ligger orimligt högt.

Utan att känna dig och dina föräldrar så tror jag att de älskar dig också om du inte uppfyller deras förväntnigar. Men att du har den här känslan av att inte vara tillräckligt bra kommer nog av ett mönster ni länge har haft i relationen till varandra.  En del föräldrar kan omedvetet för dem själva ställa krav på skolresultat. Kanske vill de att barnet ska lyckas med något som de själva inte gjort. En del föräldrar kan vara överdrivet ängsliga och därför ha stränga krav på utetider. Att det blivit såhär för dig tror jag mycket beror på hur dina föräldrar utan att förstå det har förhållit sig gentemot dig. Men det handlar inte om att du inte är älskad. Och absolut inte om att du inte är värd att älskas. För det är du.

Det är bra att du tänker på andra. Men du måste också försöka tänka på och försöka tycka om dig själv. Börja lyssna på din egen röst. Känna efter vad du själv vill. Ibland kommer du att vilja något helt annat än dina föräldrar.  Försök då att inte bli rädd för att förlora deras kärlek utan stå på dig. Det är nyttigt att bråka med sina föräldrar ibland. Då kan man känna att man har en egen vilja. Kärleken finns kvar också när man är arg.

Jag förstår att du kan känna dig utanför när dina kompisar är tillsammans med sina killar på helgen. Men försök att inte tänka att du inte har någon kille för att du inte är värd det eller för att du är ful. Snarare är det nog så att din osäkerhet över om du är värd att tyckas om gör dig rädd och försiktig också i relationen till killar.

Jag tycker att du ska vända dig till någon att tala med om hur du mår. Inte bara en gång utan för en serie samtal. Då kan du få hjälp att hitta din egen röst. Att hitta vad du själv känner och vill och upptäcka att det är något bra och viktigt.

Du kan vända dig till ungdomsmottagningen i din kommun eller till skolkuratorn.

Och kan du tala med dina föräldrar om hur det är för dig? Det är väldigt bra om du kan det. De kan kanske ge dig stöd som föräldrar.

Lycka till!







Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta